Positiv utveckling för nationella minoriteters rättigheter

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har i uppdrag att följa upp hur lagen om de fem nationella minoriteternas rättigheter efterlevs.

I den årsrapport som nu överlämnats till regeringen framgår det att arbetet har utvecklats inom flera områden, men bara i vissa delar av Sverige.

– Det går åt rätt håll i förvaltningsområdena – framför allt när det gäller språk, kultur, delaktighet och inflytande – men står still i resten av landet, säger Aina Negga, Sametingets utvecklingsledare för det minoritetspolitiska uppdraget.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget är sedan den 1 januari 2010 huvudansvariga för att samordna och följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs i landet.    

I den årliga rapporten, som nu överlämnats till regeringen, framgår det bland annat att minoritetspolitiken går framåt, framför allt i de speciella förvaltningsområden som har ett utökat ansvar för att förverkliga minoriteternas rättigheter i enlighet med lagstiftningen.  

– Det har varit en gynnsam utveckling i många av kommunerna som ingår i förvaltningsområdena. Men i övriga kommuner återstår dessvärre mycket att göra, säger Katarina Popovic, utvecklingsledare på Länsstyrelsens enhet för arbetsmarknads- och rättighetsfrågor.  

Rapporten. Ladda ner

– Det har skett en tydlig ökning av kultur- och språkaktiviteter under det sista året och till exempel erbjuder nu de flesta kommuner inom förvaltningsområdena modersmål i förskolan och modersmålsundervisning i grundskolan, säger Aina Negga.  

Hon säger vidare:  

– En av de brister som dock kvarstår inom förvaltningsområdet för samiska är bristen på samisktalande personal inom kommunal och annan offentlig service. Det innebär att samerna inte får den service på samiska som de har rätt till enligt lagen.  

Till de positiva förändringarna hör att de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande i frågor som berör dem har ökat.  

– Många kommuner har utvecklat former för samråd med romer, som länge varit en starkt marginaliserad grupp i det svenska samhället. Det är också positivt att kommunerna vittnar om att minoriteternas ökade inflytande har lett till bättre prioriteringar och beslut, säger Katarina Popovic.  

Utanför de särskilda förvaltningsområdena är det en mer nedslående bild som presenteras i årsrapporten. Till exempel uppger bara hälften av de kommuner som deltagit i utvärderingen att de lämnat information om de nationella minoriteternas rättigheter.  

– Dessutom uppger drygt hälften att de inte erbjuder de nationella minoriteterna någon form av inflytande i frågor som berör dem, utöver sådant som erbjuds alla kommuninvånare, och bara ett fåtal kommuner har någon handlingsplan eller riktlinjer för sitt arbete med att säkerställa de nationella minoriteternas rättigheter, säger Katarina Popovic.    

Snabbfakta

De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.  

Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid och är en del av landets gemensamma kulturarv. De utgör grupper med en uttalad samhörighet och har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.  

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har i uppdrag att följa upp hur lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk tillämpas av förvaltningsmyndigheter. De rapporterar uppdraget årligen till regeringen.  

>> Hämta rapporten.    

>> Läs mer om nationella minoriteter.  

>> Läs mer om nationella minoriteter och vårt uppdrag.  

>> Läs mer om lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.