Algblomningar

När växtplankton, mikroskopiskt små alger, förekommer i stora mängder brukar man kalla fenomenet för algblomning. Algerna grumlar eller färgar vattnet och bildar ibland tydliga ansamlingar på ytan. Vissa algblomningar, särskilt under sommaren, kan bestå av arter som kan producera gifter och som kan innebära hälsorisker för både människor och djur.

Algblomning från flyg

Algblomningar 

Algblomningar förekommer naturligt och i Östersjön det är vanligt med en årlig cykel med en vårblomning som brukar domineras av kiselalger och en mindre höstblomning. Under vissa förhållanden kan det även bildas en cyanobakterieblomning under sommaren.  

Under vintern är antalet växtplankton få på grund av ljusbrist och näringsrikt kallt vatten blandas in i ytvattnet. Detta innebär att vattnet är näringsrikt på våren när ljuset och värmen återkommer och växtplanktonen kan då växa tills det att näringen tar slut och orsakar algblomningar. Eftersom vårblomningen använder upp den mesta näringen under våren så är vattnet näringsfattigt under sommaren. Cyanobakterier kan, till skillnad från andra alger, fixera kvävgas som är löst i vattnet. Om det finns fosfor tillgängligt kan de växa på sommaren och eftersom det inte finns någon konkurrens från andra växtplankton kan de växa till i stora mängder. Det är dessa cyanobakterieblomningar som man kan se tydligt i vattnet under sommaren. På hösten blandas återigen näringsrikt vatten in i ytvattnet och det kan bildas en liten algblomning.  

På våren när antalet djurplankton fortfarande är lågt hinner många växtplankton dö innan de äts upp. Då sjunker de till bottnen och när de bryts ner går det åt syre vilket kan bidra till att det blir syrebrist på bottnen. Dessa blomningar består oftast inte av arter som är giftiga.  

Även en stor del av cyanobakterierna från sommarblomningen sjunker ner till bottnen och bidrar till syrebristen. Eftersom en del av cyanobakterierna är giftiga kan de när de ansamlas i stora sjok och blåser in mot kusten orsaka problem för människor och djur som vistas vid kusten.   

Växtplankton

Växtplankton är mikroskopiskt små alger som lever fritt i vattenmassan. Vanliga grupper av växtplankton är kiselalger, grönalger och cyanobakterier.  Växtplankton behöver bara solenergi, vatten, koldioxid och näringsämnen som fosfor och kväve för att växa. Koldioxid finns löst i vattnet, så på vintern är det solljuset som begränsar växtplanktonens tillväxt. På sommaren är det istället brist på näringsämnen som begränsar tillväxten.  

Växtplankton utgör grunden för näringskedjan i det öppna havet eftersom djurplankton äter växtplankton. Djurplanktonen äts i sin tur av små fiskar som äts av större fiskar osv.  

Cyanobakterier 

Cyanobakterier, även kallade blågrönalger, är en grupp bakterier som till sin uppbyggnad och sätt att föröka sig liknar alger. Denna likhet gör att de populärt brukar räknas in i gruppen växtplankton.

Vissa arter av cyanobakterier har förmågan att utnyttja det luftkväve som löst sig som kvävgas  i vattnet, s.k. kvävefixering. Då denna form av kväve inte kan utnyttjas av vanliga växtplankton ger det cyanobakterierna en konkurrensfördel när andra biologiskt tillgängliga former av kväve tagit slut i vattnet. Flera av de vanligaste arterna av cyanobakterierna i algblomningarna är giftiga.      

Hör av dig! 

Kontakta gärna oss via facebook om du upptäcker lokala eller större algblomningar. Du kan även höra av dig till Informationscentralen per e-post (informationscentral.stockholm@lansstyrelsen.se) eller telefon (010-223 11 60). Lämna helst kontaktinformation så vi kan nå dig för att få fram så god information som möjligt.  

Bifoga gärna bilder på algblomningen. Om du tagit bilderna själv, ange gärna också om vi får använda bilderna på denna webbplats, och att du i så fall godkänner publicering utan ersättning. Skriv också vem som ska anges som fotograf. 

Logo 
Informationscentralen för
Egentliga Östersjön
 
 
Telefon:
010-223 11 60
E-post: