Våtmarksarealen i länet är relativt liten och uppdelad i många små ytor. Våtmarkerna är ofta också påverkade av olika ingrepp, till exempel dikning. Men satsningar görs på att återskapa, restaurera och nyanlägga våtmarker, bland annat på grund av deras viktiga ekologiska funktioner. De mest värdefulla naturliga våtmarkerna ges naturskydd.
Betad strandäng i Angarnssjöängens naturreservat. Foto: Mattias Jansson
Våtmarker är värdefulla
Våtmarkerna har viktiga ekologiska funktioner i landskapet som en länk mellan land och vatten. Ett rikt växt- och djurliv är beroende av våtmarker och många hotade arter är knutna till olika våtmarkstyper. Våtmarkerna magasinerar vatten och jämnar ut vattenflöden. De minskar också kväveinnehållet i vatten.
Lite våtmark, men många våtmarker
I Stockholms län är 3 - 4 procent av landytan våtmark, vilket är en relativt liten andel jämfört med andra delar av landet. De grundläggande orsakerna till detta och att våtmarkerna dessutom oftast är små är regionens förhållandevis torra klimat och sprickdalslandskapets småbrutna topografi. Länets dominerande våtmarkstyper är stränder vid sötvatten, sumpskogar och kärr.
Hot mot våtmarkerna
Genom avvattning och uppodling minskade våtmarkernas utbredning kraftigt under slutet av 1800-talet. Av länets nuvarande våtmarksareal är 90 procent påverkad av olika ingrepp, till exempel dikning, vattenreglering och torvtäkt. Dagens största hot mot våtmarkerna är exploatering i form av bebyggelse och vägdragningar. Näringsfattiga våtmarkstyper växer också igen i en onaturligt snabb takt på grund av övergödning.
Våtmarkerna värnas
Numera råder förbud mot markavvattning, med vissa undantag. I jordbruksmark råder generellt biotopskydd för bland annat våtmarker. Våtmarker återskapas eller nyanläggs också ofta som fågel-/viltvatten eller för dagvattenrening. Inom jordbruket utbetalas miljöstöd för anläggning och återställande av våtmarker (se länk till höger). Ett antal av våra mest värdefulla naturliga våtmarker är skyddade i form av naturreservat och flera sådana reservat planeras. Anläggning, återställande och skydd av värdefulla våtmarker svarar mot det nationella miljökvalitetsmålet "Myllrande Våtmarker" .
Miljöövervakning och inventeringar
Miljöövervakning av våtmarker saknas för närvarande, men en uppföljning av "Våtmarksinventeringen (VMI)" planeras nationellt och regionalt.
Återinventering av snäckor och sniglar i tidigare inventerade rikkärr gjordes 1997.Skogsvårdsorganisationen har utfört en inventering av sumpskogar (läs mer i "Skogens Pärlor").