Båtbottenfärger i Sörmländskanatur- och småbåtshamnar- Organiska tennföreningar, koppar, zink, zinkpyrition och irgarol i ytsediment

Bild på rapporten
Löpnummer:
2007:11
Diarienummer:
 
ISBN/ISSN-nr:
1400-0792
Publiceringsår:
2007
Sidantal:
26
Länsstyrelsen i Södermanlands län har gjort en studie av båtbottenfärgsrester i ytsediment i tre småbåtshamnar, sju naturhamnar och två referensplatser under sensommaren 2006. Båtbottenfärger används för att förhindra påväxt av alger och havstulpaner. Färgerna verkar genom att de läcker gift så att algerna och havstulpanerna inte fäster på båtbotten. Koppar, zink, irgarol, zinkpyrition och organiska tennföreningar är ämnen som ingår i båtbottenfärger och har i undersökningen analyserats i ytsediment (0-2 cm). Väl frekventerade naturhamnar och en småbåtshamn i varje kommun längs Södermanlands kust valdes ut för att undersöka påverkan från fritidsbåtar. För att få reda på bakgrundshalterna analyserades djupare sediment som erhållits från Sveriges geologiska undersökningar (SGU). Dessa representerar tiden före påverkan från industrialismen.

Resultaten av de djupa sedimentproverna tyder på att bakgrundshalterna av zink i Södermanland är något högre jämfört med andra delar av svenska kusten. De uppmätta halterna av koppar och zink klassades för varje vik och bakgrundsprov enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999). Zink och kopparhalterna var förhöjda i ytsedimenten i Trosa hamn, Laxkroksholmarna, Krokholmsviken, Östra Sackholmen, Broken, Ringsöfladen, Nyköpings småbåtshamn, Utterholmen, Oxelösunds fiskehamn och Västra skäret. Det är troligt att ökningen beror på rester från båtbottenfärger. De metallhalter som har uppmätts kan ha en negativ effekt på det biologiska livet i dessa vikar. Bakgrundshalter påvisades endast i tre vikar för någon av metallerna.

Irgarol och zinkpyrition påvisades inte i något prov. Organiska tennföreningar påvisades däremot i alla prov. Tributyltenn (TBT) som är den giftigaste organiska tennföreningen påverkar bland annat snäckor så att de blir tvåkönade och till slut sterila. Högst halter påvisades av monobutyltenn som är en nedbrytningsprodukt av tributyltenn. Eftersom det inte finns någon svensk klassning har en norsk klassning använts. Enligt den norska klassningen av TBT var halten mycket hög (130 µg/kg torrsubstans (TS)) i Oxelösunds fiskehamn, hög (20-100 µg/kg TS) i Trosa hamn, Nyköpings småbåtshamn och i Krokholmsviken. I övriga vikar var halten måttlig (5-20 µg/kg TS) förutom vid Askö och Laxkroksholmarna där halten var låg (1-5 µg/kg TS).

Det är anmärkningsvärt att organiska tennföreningar påvisats i alla prov. Dessa ämnen är bevisligen spridda längs hela Södermanlands kust i både välutnyttjade vikar och i mindre frekventerade vikar. De grunda vikarna är viktiga för livet i Östersjön för de är både skafferi och barnkammare för flera av havets fiskar. Hur stora de giftiga effekterna på djur, alger och växter är i respektive vik ger inte denna undersökning svar på, men eftersom gränsen för när inga effekter kan förväntas ligger långt under detektionsgränsen för organiska tennföreningar bör hela Södermanlands kust vara påverkad.

Ett bra alternativ till båtbottenfärger är att tvätta båten själv eller använda en båttvätt. Genom att ta in den i sötvatten kan man också få påväxten att släppa.
Kommentar: