Foteviken-Hököpinge-Sjötorp-Pile-Glostorp-Lockarp-Oxie

Området har karaktär av central odlingsbygd. Gravmonumenten, de betade strandmarkerna, byarna, sockenkyrkorna, bebyggelse – liksom det av skiftesreformerna påverkade odlingslandskapet och vägsystemet, bygdens stora attraktivitet allt sedan förhistorisk tid.

Fornlämningar

Den strandnära zonen har en öppen karaktär med drag av marsklandskap. Innanför kustlinjen vidtar ett svagt böljande odlingslandskap. Pilebäcken utgör i norr gräns mot Tygelsjö socken inom Malmö kommun. Trakten är rik på betydelsefulla fornlämningar. Ett mindre antal är samlade i det flacka kustlandskapet såsom Eskiltorpsdösen, anlagd under yngre stenålder. Tämligen unik i det skånska fornlämningsbeståndet är den låga vallanläggningen på Eskilstorps ängar. En arkeologisk undersökning av denna, genomförd 1982, har inte givit någon säker datering. Troligen har den samband med kreatursdriften.

I områdets östra del är flera fornlämningar samlade till ett större stråk. De dominerar i åkerbrukslandskapet genom sin placering på en höjdrygg. I huvudsak utgörs de av gravhögar av bronsålderstyp men även yngre stenålderns gravmonument förekommer i form av dösar. Tillsammans åskådliggör fornlämningarna den äldsta åkerbrukskulturen och bronsålderns bosättningsområden. Synliga lämningar från järnåldern är sparsamt företrädda inom området. Dock har en boplats påträffats vid Eskilstorp samt ett större gravfält vid Hammars näs. Även byanamnen anger bosättning i området under järnåldern. Huruvida denna tagit i anspråk exakt samma område som dagens byar kan dock inte avgöras utan arkeologiska undersökningar.

Foteviken

Under 1000- eller 1100-talen anlades en stenspärr tvärs över Fotevikens mynning. Spärren bestod delvis av sänkta, stenfyllda ledungsskepp. Anläggningen undersöktes 1982 och ett av vraken har bärgats. Kustområdet vid Höllvikens västra strand, Hammars näs och Foteviken, upptas av vidsträckta strandängar, vilka allt sedan förhistorisk tid varit av största betydelse för boskapsskötseln.

Enskiftet mm

Varje by har nu liksom förr en enskild väg ledande från bykärnan ner till sina respektive marker vid stranden. Detta vägsystem har sannolikt rötter i förhistorisk tid. Vägnätets nuvarande gestaltning med linjerät dragning är emellertid ett resultat av skiftesreformen under tidigt 1800-talet, då nya vägar anlades till de utflyttade gårdarna. Trädrader och pilevallar i ägogränserna ger landskapet en ålderdomlig prägel. Planteringen av pilar förordades bland annat av Linné, som såg möjligheterna att förse den skogsfattiga slättbygden med bränsle och byggnadsmaterial samtidigt som träden kunde fungera som hägnad och läskydd och ersätta jordvallarna, vilka dels var arbetskrävande att underhålla, dels togs för stor del av den brukningsbara jorden i anspråk. I samband med skiftet intensifierades trädplanteringen. Vid Höllvikens strand finns skansar bevarade från den försvarslinje som i början av 1700-talet anlades längs Skånes västkust.

Sjötorp-Pile

Området mellan Sjötorp och Pile omfattar både strandäng och uppodlat jordbrukslandskap. Ängarna är saltängar som genom tusentals år av betning fått sin nuvarande karaktär. Troligen har ängarna också använts som täkter för grästorv vilken kan ha använts för taktäckning och som material i hägnader. Öster om kustvägen vidtar ett slättlandskap. Inom området finns flera synliga fornlämningar som Sjötorpsdösen, undersökt och restaurerad på 1930-talet. I området har även depåfynd av metaller från yngre stenålder/äldre bronsålder påträffats. Vid Sjötorp finns resta stenar som kan dateras till järnålder.

Ringvallen på Pile ängar består av en rund yttre vall, vallgrav inre vall och en plan yta med en stor håla innanför vallarna. Anläggningen har tolkats som en tidigmedeltida försvarsanläggning men är mera troligt en yngre anläggning för kreaturshållning (t ex export av oxar). Väster om ringvallen har troligen en hamn- eller landningsplats funnits. Ännu en borganläggning fanns tidigare inom området för den medeltida byn Pile. Området genomkorsas av vägar som väsentligen tillkommit under två skeden. Den öst-västliga vägen mellan betesmarkerna och Tygelsjö kyrkby torde vara av mycket hög ålder och kan sättas i samband med sockenbildning och byaetablering under äldsta medeltid. Övriga vägar har anlagts som förbindelser mellan de under 1800-talet utskiftade byarna.  

Hököpinge

Hököpinge kyrkby bevarar än idag sin långsträckta byform från tiden före skiftet. Möjligen kan ortnamnet med efterledet –köpinge härledas ur handelsaktiviteter under sen vikingatid och medeltid. Kännetecknande för dessa köpingeorter är bland annat att de ligger i ett i äldre tid troligen segelbart vattendrag och på några kilometers avstånd från kusten. Den nuvarande bebyggelsen ligger samlad i två parallella stråk på vardera sidan om Pilebäcken, som flyter genom byn i nord-sydlig riktning. Kring bäcksvackan utbreder sig byns allmänning med äldre pilebestånd.

Sockenkyrkan i tegel är belägen i östra bydelen. Den stod färdig 1872 och ersätter den medeltida kyrkobyggnaden. Av sen 1800-tals typ är även de två byggnader som i väster flankerar kyrkan, den ena byggd som skolhus. Några äldre gårdar med sluten gårdsform och väl bibehållet byggnadsskick kvarligger på äldre gårdstomt och har ej påverkats av den utflyttning enskiftet medförde 1806 då bykärnan med ett trettiotal gårdar splittrades.

Gatehusen, som är kännetecknande för stora delar av byn, är uppförda på de utflyttade gårdarnas tomter. Bland husen överväger tegel och puts som fasadmaterial. De papptäckta taken bidrar till att ge husen en ålderdomlig karaktär. Den västra bysidan kompletterades vid sekelskiftet 1900 med bostadshus i villastil. Gården Grenja, omsluten av en park med ett i sen tid och i romantikens anda anlagt ”gravfält” med resta stenar, i byns södra del är herrgårdsliknande med mangårdsbyggnad i klassisk stil. Anläggningen är till storlek och utformning ovanlig för trakten. Hököpinge stationssamhälle och sockerbruk, numera nedlagt, väster om kyrkbyn rymmer enstaka exempel på sekelskiftesbyggnation.

Södra Åkarp

I de svagt kuperade partierna av områdets östra del ligger Södra Åkarps vitputsade kyrka från 1880-talet.Byn är liten och omfattar endast tre gårdar, vilka har ett tämligen moderniserat byggnadsbestånd. I en av mangårdsbyggnaderna finns salsmålningar från 1800-talet bevarade.  

Eskilstorp

Eskilstorp i områdets södra del präglas idag av gatehusbebyggelse. Bygatan löper i sin gamla sträckning genom byn i mjuka svängar. Sockenkyrkan är till sitt ursprung medeltida men präglas av 1870-talets om- och tillbyggnad. Den före detta banvaktarbostaden i byns västra utkant anlades vid framdragandet av järnvägslinjen Malmö-Falsterbo. De till banan hörande byggnaderna gavs ett enhetligt utseende med putsfasader och trappstensgavlar.

Gässie

Gässie är uppdelad i två områden, vilka åtskiljs av landsvägen. Den östra delen, som omges av höga lövträd, bevarar en äldre karaktär med några väl iståndsatta gårdar, vars vitputsade boningslängor har klassicerande fasader. På den öppna kyrkogårdsplatsen i centrum stod tidigare byns medeltida kyrka. En mindre länga, nu församlingshem, utgör en del av den gamla prästgården, belägen på traditionell tomt intill gamla kyrkplatsen. Nuvarande prästgården i 1920-talsklassiscism ligger i södra bydelen. Den västra bydelen har en mer varierande byggnation med några gatehus och enstaka gårdar. Här återfinns också kyrkan, byggd 1884 i rött tegel. Den nygotiska byggnaden har ett fritt läge och är synlig vida omkring.

Glostorp-Lockarp-Oxie

Området ligger i sydöstra delen av Malmö kommun. Trakten var bebodd redan yngre stenålder. Därtill utgör ett trettiotal gravhögar från bronsåldern dominerande inslag i landskapet. Den odlade marken inrymmer dessutom ett stort antal fornlämningar, som saknar synliga markeringar. Inom området finns tre byar av tidigmedeltida ursprung, Lockarp, Oxie och Glostorp. Bymiljöerna i Lockarp och Oxie är i dag starkt påverkade av den omgivande moderna industri- och bostadsbebyggelsen medan Glostorps bykärna å andra sidan är en av de bäst bevarade bymiljöerna inom kommunen. Glostorp representerar den enda slättbyn inom Malmö kommun som uppvisar en nåorlunda intakt agrar helhetsmiljö. Kyrkorna i de tre byarna är samtliga av medeltida ursprung. Glostorp är ombyggd under 1800-talet och Lockarps kyrka nära nog nybyggd 1885-86. 1 Oxie kyrka återstår delar av det medeltida murverket. Ytterligare fyra byar med medeltida eller senmedeltida ursprung ligger inom området, Naffentorp, Skumparp, Fjärdingslöv och Bastorp. Av Naffentorp och Fjärdingslöv återstår numera endast ett fåtal gårdar inom det ursprungliga byområdet. Skumparps by finns belagd i slutet av 1500-talet, men byn försvann för att återuppstå under 1800-talets första årtionden. Byn skiljer sig därmed väsentligt från de övriga landsbyarna. Av Bastorps by finns idag inga synliga spår. Byns exakta läge är ej känt men inom Bastorpsmarken har rester efter den medeltida kyrkan påträffats.

Stora gårdar

Inom området finns tre stora gårdar, Katrinetorp, Petersborg och Fredriksberg. Katrinetorp tillkom genom partiellt enskifte 1795-99. Huvudbyggnaden uppfördes 1813 av Erland Gabriel Bager på Petersborg och är en tegelbyggnad på hög stenfot med en originellt utformad fasad mot trädgården. Petersborg består ursprungligen av Naffentorp nr 5 och 9 och gjordes till fideikommiss på 1750-talet. Namnet tillkom i slutet av 1700-talet efter dåvarande ägaren Peter Bager. Anläggningen fick i huvudsak sin nuvarande form kring 1800 medan ekonomibyggnaderna är uppförda efter en brand 1913. Fredriksbergs gård är uppkallad efter Fredrik Trolle.

 

Motiv för bevarande

Området har karaktär av central odlingsbygd. Gravmonumenten, de betade strandmarkerna, byarna, sockenkyrkorna, bebyggelse – såväl den i byarna som i de ensamliggande gårdarna visar, liksom det av skiftesreformerna påverkade odlingslandskapet och vägsystemet, bygdens stora attraktivitet allt sedan förhistorisk tid. Byarna, men kyrkor uppförda under 1800-talet i ett accentuerat och friliggande läge, är representativa för socknarna inom den bördiga slättbygden under 1800-talets senare hälft.