Hanaskog-Ballingstorp-Odersberga

Området ligger i den södra delen av Östra Göinge kommun och begränsas av Helge å och riksväg 19. Det har ytterst skiftande karaktär och präglas av både småbruk och storgodsdrift från äldre tider. Närheten till Helge å har varit en förutsättning för människans utkomst och sätt att bruka området.

Tillgången på goda betes- och ängsmarker gynnade en tidig bosättning. Fornlämningar i form av två resta stenar, benämnda tvillingstenarna, väster om landsvägen visar att trakten varit befolkad under förhistoriskt tid. Skansanläggningen i områdets nordöstra del är tillkommen under 1600-1700-talen och vittnar om de då rådande orostiderna i Skåne.

Hanaskogs gods

Nära Helgeå söder om Knislinge ligger Hanaskogs gods. Landskapet präglas av vidsträckta åkerfält och raka vägar som kantas av alléer men också av betesmarker med dungar av lövträd. De mer höglänta partierna har skog med bok som dominerande trädslag. Södra delen av skogsområdet är dock gammal betad ek- och hasselskog. Intill finns även Hanaskogs bete, en stor och öppen betesmark. Bebyggelsen är gles och området får sin karaktär av den till Hanaskog knutna storgodsdriften.

Hanaskogs sätesgård har haft en föregångare i den befästa gården Hanaholm, belägen på tre holmar i Helge å nordost om nuvarande Hanaskog. Den nämns i skriftliga källor från tidigt 1300-tal. Huvudbyggnaden på Hanaskog är en röd tegelbyggnad i två våningar, uppförd 1852-1854. Byggnaden gavs en tidstypisk utformning i medeltidsinfluerad stil av arkitekten H J Strömberg, lärjunge till Brunius. Söder om den parkomgivna karaktärsbyggnaden ligger ladugården med två kraftiga stenlängor. De tillkom under 1800-talets förra hälft, då även parken anlades. Bland gårdens övriga byggnader märks några äldre bostadshus, varav ett anses härröra från 1700-talet.

Traktens rikedom på kalk har gett upphov till en tidig kalkbrytning och ett kalkbruk väster om gården. Såväl kalkugnarna, en från 1873 och en från 1929, som bostadshus för kalkmästaren är bevarade. Ugnarna är så kallade gasugnar som ersatte de äldre ringugnarna. Byggnaderna är uppförda i rött tegel och försedda med dekorativa murningsdetaljer. Verksamheten upphörde under tidigt 1960-tal. Truedstorp, norr om Hanaskog, uppfördes i mitten av 1800-talet i en för tiden typisk schweizerstil. Villan, som är byggd i trä, är naturskönt belägen och delvis omgiven av bokskog men har också utsikt ned mot ån och betesmarkerna.  

Ballingstorp

Söder om Hanaskog vid Gummastorpssjön ligger Ballingstorp som ursprungligen var en ensamgård men under 1800-talet hade tre gårdsenheter. Skånes Hembygdsförbund är ägare till de befintliga husen som är skyddade som byggnadsminne alltsedan 1964. Den östra gården är välbevarad med både manhus och uthus. Den västra gården har idag endast ett manhus kvar. Infartsvägen är den gamla vägen in till Ballingstorp som även nyttjades som fädrev ut på den samfällda betesmarken som låg ett par hundra meter ifrån bebyggelsen i väster. Markerna norr och söder om vägen nyttjades under 17-1800-tal som äng- och åkermark. Idag ser man ofta orkidéer på våren i hagen norr om vägen. Runt omkring bebyggelsen låg inägomarken som fram till 1980-talet var igenvuxen med skog. Den gamla åkervången nordost om husen betas numera (efter avverkning av granskog) med nötkreatur. Alldeles intill tomgränsen i norr leder en fägata från 1800-talets jordreform ned mot ån. Den östra gården har bibehållit en genuin karaktär. Längorna är grupperade kring en gräsbevuxen rektangulär gårdsplan. Uthusen utom vissa delar av stallet är liksom brygghuset i öster byggda i skiftesverk. Virket är enligt äldre tradition obehandlat och taken täckta med halm och vass. Boningshuset, som ligger i norr, är en högloftsstuga, ett så kallat sydgötiskt hus. Den består av ett härbergshus och en läge ryggåsstuga. Byggnaden är uppförd i knuttimring och är delvis brädfodrad. Av den västra gårdsanläggningen kvarstår numera endast boningshuset, uppfört i skiftesverk och knuttimring. Det är putsat och försett med halmtak.

Skog och bebyggelse/ Ballingstorp

Ballingstorp boningshus 2

 

Odersberga

Odersberga herrgård är belägen öster om Helge å ett tiotal kilometer norr om Kristianstad. Landskapet närmast herrgården präglas av stora, öppna odlingsfält och beteshagar, avbrutna av mindre skogsdungar och markerade kullar. Landskapet i andra delar av området är omväxlande och småskaligt med många stenmurar och betesmarker. De sandiga markerna brukades tidigare relativt extensivt där betesmarken spelat stor roll i hushållningen. Spåren efter skiftenas ägogränser är tydliga. Stora delar av området dikades ut under 1800-talets senare hälft då stengärdsgårdar anlades i ägogränserna. På de höglänta partierna vittnar fornlämningarna om att bygden odlats upp redan under förhistorisk tid. Merparten tillhör järnålderns fornlämningsbestånd, exempelvis rösena och de resta stenarna. Förekomsten av en hällkista i områdets centrala delar tyder på bosättning under stenålderns sista skede. Vid Flintakulla söder om Odersberga finns ett område med karaktär av äldre utmark. Vissa delar utgörs av öppna och blockrika betesmarker medan andra är buskrika. Huvudbyggnaden i en våning och de båda flyglarna med vitputsade fasader och brutna tak bevarar sitt ursprungliga utseende. Byggnaderna uppfördes 1772 och ansluter till den då rådande rokokostilen. Östra flygeln inrättades enligt gängse mönster till kök. Under senare tid har den förbundits med huvudbyggnaden genom en gång. Uppfarten från söder flankeras av två gråstenslängor från 1700-talet. De har under 1900-talet anpassats till modern drift men till det yttre fält bibehålla sin äldre karaktär. Mot norr öppnar sig en park och intill denna gränsar en omfattande fruktodling. Ett äldre gråstensmagasin ligger inom området. Tillsammans bildar huvudbyggnaden, de äldre ekonomibyggnaderna och intilliggande bostadshus en väl sammanhallen miljö, präglad av 1700-talet. Bostadshus och torp ligger vid uppfartsvägen, som kantas av en allé. Liksom torpen och arrendegårdarna på de marginella markerna i områdets utkanter bevarar dessa ett äldre byggnadsskick, som utmärks av låga längor med röd brädfodring. 

Motiv för bevarande

Området gestaltar 1800-talets godslandskap med tillhörande alléer, vägsträckningar och markanvändning. Ädellövskog med lång kontinuitet och hävdade naturbetesmarker är viktiga delar av miljön. Fornlämningar, den medeltida borgruinen, äldre industrilämningar och andra byggnader åskådliggör traktens attraktivitet allt sedan förhistorisk tid. Ballingstorp med tillhörande marker är representativ för den i äldre tid traditionella gårdsanläggningen i Skånes skogsbygd. Skansarna är ett viktigt dokument över Skåne som gränsprovins.