Landsvägen Malmö-Ystad, (väg 101)

Väg 101 eller ”landsvägen” sträcker sig från Malmö till Mossbystrand och ansluter därefter till kustvägen mot Ystad.

Vägen ned till Mossby passerade genom de fyra häraderna Oxie, Skytt, Vemmenhög och Ljunit. Vägen är tydligt återgiven på Skånska rekognosceringskartan från 1812-1820. Kartan är upprättad i skala 1:20000 och uppger en väl överensstämmande bild med hur vägen idag drar fram i landskapet. Vad som är karaktäristiskt för vägen är att den går i ett landskapavsnitt där man urskiljer en sydlig flack del, Söderslätt, och en nordlig tydligt kuperad del där landskapet dessutom är fyllt med små vattenhål eller dödisgropar, Backlandskapet.

Hur gammal är då landsvägen Malmö-Ystad? Söderslätt är en gammal jordbruksbygd med gravar och boplatser från sten- brons- och järnålder. Här har alltså människor bott och färdats under långa tider. Övergången från gång- och ridstig till väg bör vara kopplad till ett mer utbrett bruk av vagnen. Vägar är i de flesta fall en funktionell företeelse som är beroende av ekonomiska och transporttekniska förutsättningar som gällt vid olika tidsperioder. Vägnätet kan ofta till en början ha lokal betydelse men en del, som till exempel landsvägen Malmö-Ystad, har även fått karaktär av huvudväg som knutit samman olika byar, bygder och städer. Sannolikt kan man föra vägen åtminstone tillbaka till tiden för bybildningen och för kyrkobygganden d v s omkring 1000-1100-tal. Fasta vägar torde höra samman med fasta bosättningar och behovet att ta sig till bland annat kyrkan. Det är möjligt att vägen är äldre än så men den kan då även ha haft en annorlunda vägsträckning.
Ett exempel som stärker teorin om vägens ålder är Östra Vemmenhögsbron där det finns en runsten. Runstenarna placerades ofta vid vägar och broar för att de skulle ses och läsas av många. Ytterligare en runsten finns i parken till Jordberga. Stenen är flyttad, men strax väster om godset rinner en å som mynnar i Skateholm. Vem vet om den kan kopplas till landsvägen? På Jordbergastenen lyder inskriften ”Torkel Tordson gjorde denna bro efter sin broder Krage”.

Sträckningen

Ut från Malmö sträckte sig landsvägen förbi Heleneholms gård (som idag är skola) och fortsatte ut förbi Fredriksberg, Christineberg, Käglinge och Arrie. Vägsträckningen i detta område var förlagd till områden strax utanför gårdarna och byarna. Vägen gick alltså inte genom gård och by men för Käglinges del ändå strax väster om. Här fanns i princip ingen bebyggelse längs vägen runt 1810-talet. Sedan förändrades bilden något, för när man passerade Brödarp, Ingelstorp, Månstorp, Östra Grevie, Klörup och Sjörup så gick landsvägen rakt genom byarna med undantag för Månstorp som låg strax öster om landsvägen. Vidare fortsatte vägen genom byarna Anderslöv, Hönsinge Östra Vemmenhög, Skivarp och Mossby där den strax efter anslöt med kustvägen mot Ystad. Endast något enstaka hus längs landsvägen Malmö-Ystad var utmärkt på kartan vid tiden omkring 1812-1820. Byar och samhällen har ofta uppstått och utvecklats i anslutning till en väg eller ett vägskäl. I många fall samverkar därför vägen och den omgivande bebyggelsen till en kulturhistorisk värdefull miljö.

År 1649 infördes gästgiveriförordningen och skjutsfärdspenningen och då fick vi en del av de kulturlämningar som vi än i dag kan se utmed vägen. Det fanns behov av bra vägar för krigstransporter, postutdelning, sträckangivelser och mat- och skjutssystem utmed vägarna. Gästgiverier finns till exemepel utmed sträckan både i Anderslöv och i Skivarp och likaså ett antal milstenar. 1800-talets förändringar inom jordbrukssektorn medförde även en omfattande förnyelse av inte bara vägnätet utan även av bebyggelsen. Ett äldre bestånd av korsvirkeshus ersattes efter hand av hus i tegel som putsats. Husen ligger ofta tätt intill varandra utmed vägen vilket skapar en karaktäristisk bykänsla. De flesta äldre husen längs landsvägen är från 1800-talet. En del hus har nyuppförts eller efterhand renoverats med moderna material och i skiljande stilar vilket ger bebyggelsen ibland en speciell karaktär. Många hus vittnar om tidigare handelsidkande, till exempel hus med stora butiksfönster, men som nu mer utgör privatbostäder.

Byns ekonomiska funktion har till stor del försvunnit eller flyttats och idag är byarna framförallt pendlarorter till större tätorter eller städer. Med ökad trafik uppstod behov av att förbättra landsvägen mellan Malmö och Ystad, men att bredda vägen visade sig vara omöjligt. Husen låg ofta väldigt nära vägkanten. Istället byggdes E14, nuvarande E65, som har en nordligare sträckning och passerar Svedala och Skurup på vägen mot Ystad. Det är området söder om väg 101 som blivit kallat Söderslätt. Området har också blivit känt som det område som ligger ”söder om landsvägen”. Enligt slättborna delar nämnda landsväg Sverige i två lika värdefulla delar(!). ”Söder om landsvägen” (1936) hette för övrigt en Edvard Persson film som var populär.

Motiv för bevarande

Sträckningen har lång kontinuitet och kan beläggas till åtminstone tidigt 1800-tal. Vägen är sannolikt mycket äldre än så. Vägen leder till stor del än i dag i den äldre sträckning som finns återgiven på Skånska rekognosceringskartan (1812-1820). Någon förändring av sträckningen har förmodligen skett (till exempel i höjd med Jordberga där man ser en del av vägen med alléträd gå i en böj längs med väg 101) men i huvudsak är sträckningen intakt vilket är ett starkt skäl för att bevara den framåt i tiden.

Kulturmiljön längs vägen med den heterogena och för byarna karaktäristiska bebyggelsen med spår från olika verksamheter och tidsepoker gör åkandet till en upplevelse utöver det vanliga. Vägen är ibland kantad med alléträd och omgiven av gravhögar, vilket också bidrar till att förhöja sträckans kulturmiljövärde. Gästgiverierna är starkt förknippade med resandet och längs med väg 101 är Anderslövs och Skivarps gästgiverier, som fortfarande är i drift, väl värda att bevara. Rester av det äldre vägsystemet är bland annat bron i Östra Vemmenhög där även en runsten finns placerad samt Skivarps bron. Vidare finns ett antal milstenar placerade utmed vägen, två stenar lär enligt fornminnesregistret finnas i Arrie och Östra Grevie i Vellinge kommun, åtta i Trelleborgs kommun och tre i Östra Vemmenhög och Skivarp i Skurups kommun.

Berörda kommuner

Malmö, Skurup, Trelleborg och Vellinge.