Dagstorp-Södervidinge-Västra Karaby-Norrvidinge

Området är ett utpräglat jordbruksområde med inslag av betesmark, särskilt på Karaby backar och utmed Saxån. Området visar en landskapsutveckling sedan förhistorisk tid, vilket bland annat framgår av det rika fornlämningsbeståndet.

Det flacka slättlandskapet mellan Kävlinge och Landskrona avbryts vid Västra Karaby och Dagstorp av ett kraftigt kuperat höjdstråk. Området är ett utpräglat jordbruksområde med inslag av betesmark, särskilt på Karaby backar och utmed Saxån, som bildar gräns mellan kommunerna Landskrona och Kävlinge. Landskapet kring Saxån var redan under stenåldern ett attraktivt område. Jordmånen och Saxåns vattendrag med tillhörande strandmarker var väl lämpade för de tidigaste åkerbrukskulturernas odling och boskapsskötsel.

Fornlämningar

Fornlämningsbeståndet är stort och utgörs såväl av stenålderns megalitgravar som bronsålderns gravhögar. En omfattande koncentration av gravhögar finns på Karaby backar. Fornlämningarna har enligt karaktäristiskt mönster givits en medveten hög placering i landskapet. Även i Södervidinge är gravhögarna samlade i ett stråk. Vid vägen mellan Dösjebro och Södervidinge finns Harald Hildetands grav.

Kyrkor

Sockenkyrkorna inom området är alla 1800-talskyrkor, ljusputsade och av tämligen omfattande storlek. De har föregåtts av medeltida anläggningar, vilka under 1800-talet visats sig vara för små och otidsenliga varför de byggts om eller rivits. Traditionen säger att den högt belägna Dagstorps kyrka fungerat som sjömärke i äldre tid. Byarna har ett till ålder och struktur varierat utseende. I Dagstorp har skiftet medfört att den traditionellt täta bebyggelsen splittrats. Dagstorps Gamlegård liksom gården på fastigheten Dagstorp 10:4 är trelängade anläggningar med boningshus i korsvirke och delvis brädfodrade uthuslängor samt stensatt gårdsplan. De stammar från tidigt 1800-tal och är goda exempel på bondgårdar från denna tid. Norrvidinge kyrka har dock bibehållit sin medeltida prägel, framförallt beträffande interiören med dess romanska kalkmålningar. Prästgården uppfördes i tegel i slutet av 1800-talet. Mitt i byn finns även folkskolan från slutet av 1800-talet i gult och rött tegel.

Byn

Byns struktur uppvisar till stor del förhållandet efter skiftet med ett byggnadsbestånd bestående av gatehus av varierande ålder och utseende. Folkskolan i gult och rött tegel ligger mitt i byn. Med anläggandet av järnvägen Malmö-Billesholm 1886 anlades Norrvidinge station nordväst om kyrkbyn. Ett mindre samhälle uppstod kring stationsbyggnaden, som uppfördes 1912.

Byn Håstenslöv uppvisar enstaka hus från senare delen av 1800-talet på samma plats som byn var innan den skiftades. Torups gård med boningshus från 1850 är välbevarat, liksom gården Fornåker inne i Norrvidinge by.

Kvarn

I en spannmålsproducerande bygd som denna var behovet av kvarnar stort. I äldre tid utnyttjades Saxån för vattendrivna kvarnar och senare kompletterades dessa med väderkvarnar. Gissleberga kvarnkomplex från 1897-1904 ersatte en äldre vattenkvarn och en närliggande väderkvarn. Kvarnen elektrificerades på 1920-talet. Den närliggande gamla bron över Saxån, byggd 1907, är ett sent exempel på stenvalvsbroar. Över ån leder även två av Skånes äldsta broar. De är båda välbevarade stenvalvsbroar. Dösjebron är från 1770. 

Motiv för bevarande

Området visar en landskapsutveckling sedan förhistorisk tid, vilket bland annat framgår av det rika fornlämningsbeståndet. Samlade höggravfält är sällan förekommande i den skånska fullåkersbygden. Byarna visar olika delar av utvecklingen. Kyrkorna är exempel på 1800-tals arkitektur och ideal. Kyrka, prästgård och skola illustrerar genom läget den för äldre kyrkbyar vanliga strukturen. Gissleberga är ett monumentalt och industrihistoriskt intressant kvarnkomplex.