Osby kommun omfattar de fyra socknarna Loshult, Osby, Visseltofta och Örkened. Samtliga ingår i Östra Göinge härad frånsett Visseltofta som tillhör Västra Göinge härad.


Topografisk beskrivning

Kommunområdet utmärks av en omväxlande, bitvis kraftigt kuperad terräng, rik på skog och mossar och med ett betydande inslag av sjöar och vattendrag. Av dessa är Helge å med sina tillflöden störst. Området täcks i stort av urbergsmorän, varför de odlade markerna är av tämligen liten omfattning och kännetecknas av småskalig ägostruktur.


Det förhistoriska kulturlandskapet

Den förhistoriska bygden synes ha varit koncentrerad till sjöarna och vattendragen där framför allt tillgången på lämpliga slåtter- och betesmarker var god. Dessutom erbjöd dessa områden möjlighet till jakt och fiske och fungerade som viktiga transportleder. De påträffade fornlämningarna är förhållandevis få till antalet och pekar på att bygden endast i mindre utsträckning tagits i anspråk under förhistorisk tid. Inom Loshults socken har i L Loshults mosse påträffats ett fynd av pilar från äldre stenålderns förra hälft. Fyndet är av stort forskningshistoriskt värde. Här fick man nämligen för första gången belagt hur mikroliterna (små korta, smala flintspån) användes. Från ett betydligt senare skede, övergången stenålder/bronsålder, härrör en hällkista några hundratals meter N om Loshults kyrka. Från bronsåldern stammar två depåfynd, ett i Loshults socken och ett i Osby. Loshultsfyndet påträffades vid Stockhult år 1895. De många och olikartade föremålen, däribland två unika mansstatyetter, kan dateras till äldre bronsålder. Föremålens höga kvalitet vittnar om ett väletablerat och rikt samhälle med agrarinriktning. Bland fåtalet övriga förhistoriska lämningar dominerar rösen. Förekomsten av slagg bär vittnesbörd om en primitiv järnhantering där järnet utvunnits ur myrmalm. Ortnamnen är enligt ortnamnsforskarna till övervägande del av yngre typ.

Endast ett fåtal byar bär namn med ändelser av förhistorisk typ. Av sådan art är till exempel Osby, vars ändelse torde ange en minst tusenårig bebyggelsekontinuitet inom området. Bebyggelseenheter med efterleden -torp började användas under vikingatid och har sedan förekommit långt framöver i historisk tid. Till ett yngre namnskick hör ortnamnen med ändelserna -röd och -hult. Framför allt den senare, med betydelsen skog, finns rikligt representerad. Namn av denna typ pekar på en kolonisation under medeltid och senare.


Jordbruksbygden från medeltid till 1800-talets skiftesreformer

Av de fyra socknarna är det enbart Örkened som inte kan föras dill medeltiden. Örkened ingick nämligen förr i Glimåkra socken. Namnet anger att här tidigare var ödemark och området kallades "Konings Öthken" då all ödemark ansågs lyda under kronan. Först mot slutet av 1500-talet kom området att bilda egen socken. Kulturlandskapet torde ha varit tämligen oförändrat under flera sekler. Runt de små byarna och ensamgårdarna låg de odlade markerna. Boskapsdriften spelade en stor roll varför ängs- och hagmarken upptog betydande arealer. De hamlade träden, som gav foder och arbetsmaterial, var karaktäristiska komponenter i delta gamla odlingslandskap. Mellan bebyggelseenheterna utbredde sig omfattande mossområden. Under dansk tid innehar närheten till riksgränsen ofta stridigheter och vid det stora färdstråket förbi Loshult och Osby minner skansanläggningar om 1600-talets orostider. Den forna borgen Sigfridskullen S om Loshult torde även ha varit strategiskt viktig. En viktig äldre vägsträckning var Ryavägen, som från Växjö över Virestad, Lilla Loshult, Kärreboda, Nedraryd och Glimåkra ledde ned till Åhus, I samband med snapphaneoroligheterna blev Örkeneds socken år 1678 avbränd på kunglig befallning. Det sena 1700-talets och tidiga 1800-talets kraftiga befolkningsökning kan bland annat avläsas i kyrkobyggnaderna. Samtliga kyrkor inom kommunen om-, till- eller nybyggdes för att kunna ta emot de växande församlingarna. I Örkened byggdes 1788 en ny kyrka medan de medeltida byggnaderna i Osby och Loshult förändrades genomgripande på 1830-talet respektive 1860-talet. Visseltofta kyrka ombyggdes i olika etapper decennierna kring 1800.


Jordbruksbygden efter skiftet. Den industriella bygden

Tiden för skiftena inföll för merparten av byarna strax före 1800-talets mitt. Behovet av odlingsmark ökade efter hand varför man började dika ut mossarna. Binäringar var vanliga i äldre tid. Speciellt framträdande var böss- och lietillverkningen samt korgmakeriet. I och med att Södra stambanan drogs fram på 1860-talet blev området kraftigare än tidigare utsatt för påverkan utifrån. Industrier och hantverk etablerades. Ny bebyggelse, stadsmässigt präglad, uppstod i närheten av stationerna. Osbys ställning som centralort förstärktes. Under 1900-talets första decennier drogs en järnväg förbi Örkened/Lönsboda och en annan anlades från Glimåkra till Älmhult. Därigenom uppstod stationer och hållplatser på ett flertal snillen. Järnvägen medförde att brytningen av diabas kunde göras lönsam och olika stenbrott öppnades, till exempel i Gylsboda. Landskapet bar i modern tid till viss del ändrat karaktär. Tidigare öppna åkrar samt betes- och ängsmarker har igenplanterats med barrskog. Gårdsenheter har lagts ned och byggnaderna övergivits eller förvandlats till fritidshus. En koncentration av industrier och befolkning till de större orterna blir allt vanligare.