Klippan

Klippans kommunområde omfattar de sju socknarna Färingtofta, Gråmanstorp/Klippan, Källna, Riseberga, Vedby, Västra Sönnarslöv och Östra Ljungby. Av dessa är det enbart Västra Sönnarslöv som tillhör Södra Åsbo härad, medan de övriga ingår i Norra Åsbo härad.


Topografisk beskrivning

Det område, som idag ingår i Klippans kommun uppvisar ett variationsrikt landskap med skogbevuxna marker i de kuperade norra, södra och östra delarna samt mjukt böljande odlingsmarker i väst och nordväst. I dessa delar karaktäriseras odlingsmarkerna av storskaliga brukningsenheter. I de skogrika trakterna däremot dominerar ett småbrutet ägomönster, där inslaget av hagmark är stort. Av de många vattendragen, som genomkorsar kommunen, är Rönne å och dess tillflöden Bäljane å och Pinnån de mest betydande Dalgångarna kantas av mjukt kulliga betesmarker med dungar av ek och bok. Rönne å och Pinnån bildar gräns mot Åstorps och Ängelholms kommuner i väst och norr. I söder reser sig Söderåsen, vars delvis mycket branta sluttningar täcks av skog, där inslaget av bok är stort.


Det förhistoriska kulturlandskapet

Åarna torde ha utgjort de viktigaste kolonisationslederna och rikedomen av fornlämningar vittnar om en omfattande bosättning under förhistorisk tid. Förutsättningarna för ett primitivt jordbruk samt boskapshållning har varit gynnsamma utmed de periodvis översvämmade dalgångarna. Brons- och järnålderns fornlämningstyper som högar och gravfält med stensättningar och domarringar är rikt företrädda. Fasta fornlämningar från stenåldern torde däremot endast finnas i form av en på 1800-talet påträffad hällkista inom Gråmanstorps socken. Ett speciellt intresse är knutet till den för Skåne ovanliga fornlämningen av järnålderstyp, treudden, som i ett flertal fall finns representerad i slättbygden N om Söderåsen. Under övergången mellan förhistorisk tid och medeltid torde en omfattande befolkningsökning ha skett. Behovet av att öka betes-, ängs- och åkermarken tilltog. Ett nytt odlingssystem med tresäde och förbättrade redskap gynnade stationära boplatser. Sannolikt har flera bybildningar uppkommit under denna tid. Många av byarna, däribland kyrkbyarna, bär namn, som enligt ortnamnsforskarna tyder på att i omgivningarna funnits bysamlingar sedan järnålderns senare skede folkvandringstid till vikingatid. Till det äldsta namnskicket hör bynamnen med efterleden -löv (till exempel Sönnarslöv),-by (till exempel Vedby, Ljungby). Efterleden -torp, ofta förvandlad till -arp, brukar man räkna till en något yngre namntyp, vilken uppkommer under vikingatid och som sedan använts långt fram i nyare tid.


Jordbruksbygden från medeltid till 1800-talets skiftesreformer

Under 1100-talet framväxte en fastare sockenorganisation och det blev vanligt att socknarna försågs med stenbyggda kyrkor. Till form och gestaltning var de inspirerade av det stora kyrkobyggets Lund, om än betydligt blygsammare till formatet. Till de äldsta kyrkorna i Klippans kommun hör Gråmanstorp, Färingtofta och Riseberga, vilka alla är av medeltida ursprung. De har under 1800-talets förra hälft blivit kraftigt utbyggda. Kyrkorna i Vedby, Västra Sönnarslöv och Källna nybyggdes under årtiondena efter 1800-talets mitt och fick en för denna tid karaktäristisk utformning i tegel. Källna nya kyrka uppfördes på annan plats än den äldre, som var belägen söder därom nära Rönne å. I Östra Ljungby bibehölls det äldre tornet, medan kyrkan för övrigt nybyggdes. Omfattande delar av Klippans kommun tydde under medeltiden under Herrevadskloster, grundlagt 1144 av munkar tillhöriga cistercienserorden. Munkarna var föregångsmän inom jordbruk, boskapsskötsel, fiske och skogsbruk och fungerade därför som kulturspridare i bygden. Sedan klostret vid reformationen dragits in till Kronan och därefter under ett skede utgjort sätesgård har Herrevadskloster sedan 1690-talet använts för militära ändamål. Inom själva klosterområdet har nyligen genomförts undersökningar, som bidragit med nya rön angående byggnadernas äldre historia. De öppna hedmarkerna söder om Rönne å tjänstgjorde under lång tid som mötesplats för flera skånska regementen. Sedan 1926 nyttjas den forna exercisplatsen för flygutbildning.


Jordbruksbyden efter skiftet

Dagens landskapsbild här till stora delar en prägel av 1800-talets skiftesreformer, dock kvarlever det äldre kulturlandskapet med rötter i medeltiden i viss mån i form av de gamla byplatserna och de öppna betes- och ängsmarkerna kring åarna. Även om flera byar sprängdes sönder vid skiftet finns många med bibehållen bystruktur, där gårdarna ligger kvar på sina ursprungliga tomter såsom i Anderstorp, Bonarp, Färingtofta, Rösa och Vedby. Sätesgården Bjärsgård går tillbaka till medeltiden. Med underlydande hemman och torp har den även varit av betydelse för landskapets gestaltning. Stora bestånd av ädelskog, hagmarker och vidsträckta öppna brukningsenheter står som kännetecken för det herrgårdspräglade landskapet.


Den industriella bygden

Den rika tillgången på vattenkraft har gynnat tillkomsten av olika industrier och samtidigt bestämt deras lokalisering. Papperstillverkningen har lång tradition i bygden och pappersbruket i Klippan anses ha sitt ursprung i den papperskvarn, som anlades på Herrevadsklosters ägor under 1570-talet. På den nuvarande platsen har bruket funnits sedan 1630-talet. I äldre tid har järnhanteringen haft viss betydelse Redan under sent 1400-tal fanns ett järnbruk i Östra Ljungby socken. Produktionen inriktades under 1600-talet mot förädling av koppar, om vilket ortnamnet "Kopparmöllan" berättar än idag. Även vid Snälleröd fanns ett mindre järnbruk i mitten av 1600-taler, vid Bjärsgård en hammarsmedja. Mjöl- och sågkvarnarna har varit många. Till de bäst bibehållna räknas bland annat Djupadals mölla, Ruveröds kvarn, Vedby kvarn och Skvattemölla. Industrier av annan karaktär är Klippans Läder- och Klippans Yllefabrik, vilka tillhör tiden kring 1900. 1875 öppnades järnvägen Åstorp-Hässleholm. 1904-07 tillkom en linje mellan Klippan och Ängelholm. Ett annat spår förband redan tidigare Klippan med Ljungbyhed och Röstånga. Linjen till Ängelholm har senare lagts ned och på den forna banvallen är numera utlagt en bilväg. De senaste decenniernas utveckling går mot ett effektivare storskaligt jordbruk. De smärre brukningsenheterna läggs samman eller planteras med skog och därmed tenderar en månghundraårig landskapsbild att gå förlorad.