Ingen övergödning

De tidigare delmålen som gällde t.o.m. 2007-12-07 redovisas längst ner på sidan.

Algblomningar, bottendöd, igenväxning av sjöar, växtarter som försvinner på ängar och i skogar samt hälsoskadliga halter av nitrat i grundvattnet. Allt detta är negativa effekter av övergödningen. I Skåne är övergödningen ett stort problem, trots många års insatser.

Orsaken till övergödningen är utsläpp av fosfor- och kväveföreningar. En betydande del av fosforutsläppen kommer från enskilda avlopp. Jordbruket och trafiken står för de största kväveutsläppen. Det pågår redan mycket arbete inom jordbruket för att minska läckaget av kväve och fosfor, men ytterligare insatser kommer att bli nödvändiga för att miljökvalitetsmålet Ingen övergödning ska uppnås.

Miljökvalitetsmålet

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

Delmål för Skåne

Utsläpp av fosfor. Fram till år 2010 ska de skånska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänskilg verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten i Skåne ha minskat med minst 20% från 1995 års nivå.                                                                       

Utsläpp av kväve. Kväveutsläppen till Skånes kustvatten ska senast år 2010 ha minskat med minst 25 procent.

Utsläpp av ammoniak. I Skåne ska utsläppen av ammoniak från jordbruket år 2010 ha minskat med 20 procent från 1995 års nivå till 8 200 ton.
                                                                 
Utsläpp av kväveoxider. Utsläppen av kväveoxider till luft i Skåne ska till år 2010 ha minskat så att de uppgår till högst 22 200 ton.

Tidigare delmål för Skåne (t.o.m. 2007-12-07)

Delmål 1. Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå.

Delmål 2. Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå till 38500 ton.

Kväveutsläppen till Skånes kustvatten skall senast år 2010 ha minskat med minst 25 procent motsvarande cirka 4 500 ton till nivån 12 400 ton.

För att klara delmålet måste utsläppen minska med minst 1 500 ton från jordbruket (motsvarande ca 12 procents minskning av sektorns utsläpp), 4 ton från skogsbruket (motsvarande cirka 5% av sektorns utsläpp), 1 500 ton från kommunala avloppsreningsverk (motsvarande ca 50 procents minskning av sektorns utsläpp), 400 ton från industrin (motsvarande ca 60 procents minskning av sektorns utsläpp), 30 ton från enskilda avlopp (motsvarande ca 10 procents minskning av sektorns utsläpp) samt 50 ton via luftnedfallet (motsvarande ca 10 procents minskning).

Dessutom måste våtmarker anläggas på strategiska platser i jordbrukslandskapet i sådan omfattning att kvävetransporten minskar med minst 1 000 ton kväve (räknat från år 1995).

Delmål 3. Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 procent från 1995 års nivå till 51 700 ton.

Det innebär för Skåne att utsläppen av ammoniak från jordbruket skall ha minskat med 20 procent till 8 200 ton.

Delmål 4. Senast år 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.

För Skåne innebär detta att utsläppen till luft skall ha minskat så att de uppgår till högst 22 200 ton. (Se Bara naturlig försurning.)

Regeringen har aviserat ett tydligare kvantifierat delmål för fosfor senast år 2005. Ett nytt delmål för Skåne införs därefter.