Karaby backar, Kävlinge kommun

Två skrönor...

Karaby backar kallades förr Vashögsbacken och i den största av de sex, idag synliga gravhögarna sades Wusumannen (Vashögsmannen) bo. Vashögsmannen friade en gång till en piga i byn och gav henne ett silverbälte! Pigans matmor anade oråd och band silverbältet runt ett träd på gården. Trädet for då iväg och lämnade ett stort hål efter sig! Men inte nog med detta – på högtidsaftnar står högen dessutom på fyra fötter!

Det sägs också, att en gång låg tre bönder och vilade på högen då det hördes röster inifrån den: ”vilken ska vi ta? Ta den som ligger på fönstret”.

En bronsåldersgrav är cirka 4000 år gammal

Trots alla mystiska saker som sägs om högarna här så vet vi, att de troligen är gravhögar från bronsåldern. Karaby backar var en central punkt i den dåtida bygden, med sina 51 meter över havet dominerar backarna ett stort område söder om Saxån. Högarna är inte utgrävda.

Andra utgrävningar har gett kunskap

Utifrån andra undersökningar vet vi emellertid, att man under äldre bronsålder begravde den döde tillsammans med gravgåvor i en kista av sten eller trä. Kistan täcktes sedan med ett stenröse och över detta byggdes högen upp. Högen kunde sedan utnyttjas som gravplats under hela bronsåldern. Det förekommer också att gravhögarna byggdes över en grav från stenåldern. Kanske är det fallet med någon av högarna här. I anslutning till gravarna finns nämligen en stenåldersboplats, men av den syns idag inga spår ovan mark.

Vem fick en hög upplagd efter sig?

Bronsålderns storhögar kallades förr ofta för ättehögar. Kanske var det begravningsplatsen för en viss släkt - ätt. Analyser av bland annat tänder visar, att det har förekommit släktskap mellan dem som begravts i en hög.