Västra Nöbbelöv-Marsvinsholm-Bergsjöholm

Genom ett rikhaltigt och varierat bestånd av monument från olika perioder speglas flera av kulturlandskapets utvecklingsfaser från förhistorisk tid till nutid. Det nuvarande landskapet är framför allt präglat av 1800-talets jordbruksreformer och storgodsdrift.

Området består av ett mjukt kuperat odlingslandskap som mot kusten i söder flackas ut. Svartån korsar området i nord-sydlig riktning. Förhistoriska gravhögar med accentuerat läge visat en tidig agrar bosättning. Högarna, med namn som Tvehögarna och Hersarekull, tillhör bronsåldern. Runstenen vid Västra Nöbbelövs kyrka är från vikingatid. Slottslandskapet karaktäriseras av stora brukningsenheter, dungar av lövträd och alléer. Adelsägda gods har allt sedan medeltiden dominerat bygden. Några byggnader från medeltid finns dock ej bevarade i de nuvarande gårdsanläggningarna utan präglas i huvudsak av 1800-talet.

 

Bergsjöholm-Marsvinsholm-Ruuthsbo

Bergsjöholms röda, tidigare gulputsade, huvudbyggnad från 1850 ritades av F Meldahl. Äldre delar av anläggningen revs på 1890-talet och nu kvarstår två längor, byggda i sten och tegel och försedda med rik renässansdekor. Marsvinsholm i västra delen av området är till sina äldsta delar en anläggning från 1640-talet och uppfördes som ersättning för den då nedlagda Borrsjö huvudgård, by och kyrka.

Slottet hade ursprungligen försvarskaraktär och var omgivet av vallgrav men det nuvarande utseendet i nyrenässansstil genomfördes vid restaureringen 1856-1857 under ledning av arkitekt Ch F Zimmerman. På den forna ladugårdstomten ligger två flyglar, uppförda under 1700-talet men under 1800-talet restaurerades dessa i samma stil som slottsbyggnaden. Till Marsvinsholm hör ett stort komplex av ekonomibyggnader och flera bostadshus för gårdens tjänstefolk. Samtliga byggnader bär en prägel av Christian IV-stil.

Marsvinsholms kyrka i lövskogen söder om slottet uppfördes under 1860-talet för att ersätta de medeltida kyrkorna i socknarna Balkåkra, Skårby och Snårestad. Den röda kyrkan har ett katedralliknande utseende i enlighet med dåtidens ideal. Av de ovannämnda sockenkyrkorna lämnades den i Balkåkra att förfalla och idag återstår endast en ruin av kyrkan, medan gravkoret för ägarna till Marsvinsholm kvarstår intakt. Kyrkbyn med gårdar och gatehus bildar en samlad enhet kring kyrkoruinen och bygatan. Flera byggnader uppvisar ett väl bibehållet äldre byggnadsskick.

Alléer från de fyra väderstrecken leder fram till Ruuthsbo, beläget på ägorna av den forna byn Gundraslöv. Den vitputsade huvudbyggnaden är ett resultat av de många om- och tillbyggnader som genomfördes under 1800- och 1900-talen, ekonomibyggnader flankerar uppfarten från söder. Väster om Ruuthsbo flyter Svarteån. Nära dess utflöde i Östersjön finns två kulturhistoriskt intressanta broar. De är byggda 1908 i betong och klädda med sten.

Bjäresjö-Källesjö-Skårby

Bjäresjö kyrkby i områdets mellersta del har medeltida ursprung. Socknens stenkyrka uppfördes under senare delen av 1100-talet men eventuellt har en stavkyrka tidigare varit uppförd på samma plats. Under 1700-talet tillbyggdes korsarmarna. Långhuset är försett med rundbågsfris, vilket understryker den medeltida prägeln. Västtornet är från 1890-talet och ersätter ett äldre torn. Runstenen på kyrkogården upptäcktes på 1600-talet i kyrkogårdsmuren. Gatehus från decennierna kring 1900 och egnahemsbebyggelse från 1930-1940-talen dominerar idag bykärnan. Endast några enstaka gårdar kvarligger på äldre gårdsplats.

Strax söder om Källesjö gård påträffades vid utgrävningar under 1970-talet omfattande rester av den medeltida byn Lilla Tvären. Enligt äldre skriftliga källor ska det i byn ha funnits kapell, Tuerns capell, och prästgård. Källesjö gård har ett åldersmässigt varierande byggnadsbestånd. Bland de äldre byggnaderna märks ett kraftigt vitputsat stenmagasin från 1750-talet.

Skårby kyrkby är belägen nordväst om Ystad i ett öppet och mjukt kuperat åkerbrukslandskap. I de sankare partierna finns betesmarker. Att trakten har varit bebodd redan under förhistorisk tid vittnar den resta stenen i områdets södra del liksom runstenen vid Skårby kyrka. Byn ger ett samlat intryck med den äldre bebyggelsen koncentrerad till området närmast kyrkan. Liksom i Bjäresjö uppfördes kyrkan på 1100-talet och är karaktäristiskt belägen på en höjd. Den vitputsade kyrkan försågs under slutet av medeltiden med strävpelare i väster och vapenhus på södra långhussidan. Den medeltida prägeln är trots en under 1700-talet företagen utvidgning väl bibehållen. Till den traditionella bymiljön hör det gamla skolhuset, en putsad länga. I byns norra del ligger villor av 1900-tals typ.

Svarte

Svarte är ett fiskeläge vid Svartån och har varit en naturlig bosättningsplats vid åns utlopp till havet. Öster om Svartån ligger Svarteboda vars byggnader är uppförda på mark som frånsålts Svartemölla kvarn och jordbruk. Svartemölla gård norr om järnvägen tillhörde troligen Marsvinsholm tidigare. Från mitten av 1800-talet såldes kvarnens betesmarker som småtomter. De äldsta husen uppfördes under 1850-1860-talen. Andra miljöer i Svarte visar 1800-talets gatehusbebyggelse. 
 

Sjörup-Charlottenlund-Snårestad

Mellan Sjörup och Snårestad och ner mot kusten utbreder sig ett mjukt kuperat odlingslandskap, i östra delen präglat av storgodsdriften, kännetecknat av vidsträckta åkrar och alléer. Lämplig jordmån och tillgång på betesmark har varit viktiga förutsättningar för bosättning området har tagits i anspråk alltsedan stenålder. Bronsåldersgravfältet vid väg 9 och gravhögen i kustområdet utgör synliga spår av förhistorisk aktivitet.

Sjörups tidigmedeltida kyrka är en romansk stenanläggning från 1100-talet i karaktäristiskt höjdläge. Under sent 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla då den nya sockenkyrkan uppförts några kilometer nordost om den gamla, men den äldre kyrkan restaurerades under 1970-talet. Bybebyggelsen, som endast omfattar några gårdar och bostadshus, ligger öster om medeltidskyrkan. Merparten av byns nuvarande bebyggelse stammar från sent 1800-talet och tidigt 1900-tal där betesmarkerna och pilerader nordost om byn bidrar till att ge miljön en ålderdomlig prägel.

Charlottenlund benämndes fram till 1700-talet Snårestad säteri. På 1840-talet frånsåldes gården från Marsvinsholm till vilket den tidigare hört. Gårdsanläggningen omges av bokskog. Huvudbyggnaden i rött tegel uppfördes 1849-1850 och har ett för tiden typiskt medeltidsinspirerat utseende. Arkitekten var H J Strömberg, lärjunge till C G Brunius. De äldre ekonomilängorna nordväst om huvudbyggnaden ansluter i stil och material.

I Snårestad nordväst om Charlottenlund är bybebyggelsen samlad norr om de högt och fritt belägna kyrkan som har medeltida ursprung men idag är präglad av ombyggnaden under 1920-talet. En gravhög, Kyrkhögen, antyder en bebyggelsehistorisk kontinuitet inom området sedan bronsålder.

Västra Nöbbelöv-Katslösa

I Västra Nöbbelövs by domineras i söder av gårdsbebyggelse medan gatehusen överväger i den norra. Fyra vägar strålar samman nära kyrkplatsen och betonar kyrkans centrala placering.

Kyrkan är av romanskt ursprung och utökades under 1800-talet för att kunna ta emot den växande befolkningen i socknen. Tegel- och putsfasader präglar bybebyggelsen, som till övervägande del kan dateras till 1800-talet och tidigt 1900-tal.

Katslösa kyrka byggdes 1872 som ersättare för den medeltida kyrkan på samma plats. Intilliggande församlingshem byggdes som småskola 1915. Byn skiftades genom laga skifte 1817 och byn präglas än idag av de gatehus som uppfördes på de gamla gårdstomterna.

Motiv för bevarande

 Genom ett rikhaltigt och varierat bestånd av monument från olika perioder speglas flera av kulturlandskapets utvecklingsfaser från förhistorisk tid till nutid. Det nuvarande landskapet är framför allt präglat av 1800-talets jordbruksreformer och storgodsdrift.

Viktiga inslag i det skånska godslandskapet är de stora brukningsenheterna, vägsträckningarna, och alléerna men också fornlämningarna, kyrkorna och annan äldre bebyggelse.