Ingelstorp-Valleberga-Löderup-Hagestad radby

Området utgör tillsammans med områdena kring Kåseberga och Sandhammaren en unik förhistorisk bygd genom de många fornlämningarnas variation och kontinuitet. Det öppna odlingslandskapet är av stor betydelse där Hagestads radby utgör en unik bebyggelsemiljö.

Ingelstorp och Hagestad

Landskapet mellan Ingelstorp och Hagestad och ned mot kusten är svagt kuperat och uppodlat. Kyrkbyarna ligger några kilometer från kusten. Från vardera by leder vägar ner mot Kåsebergaåsen. Området är synnerligen rikt på fornlämningar av skilda slag. Omfattande arkeologiska undersökningar visar att området till stora delar varit bebott sedan stenålder. Av de synliga fornlämningarna dominerar de under bronsålder anlagda gravhögarna. De ligger i ett stråk på en svagt markerad, numera trädbevuxen höjdsträckning söder om Hedvigsdal men finns även spridda i området. Området har varit en centralbygd redan under yngre stenålder, vilket framgår av de många stenkammargravarna i området. Bybildningen har som regel sitt ursprung i medeltiden.

Löderup och Valleberga

I Löderup kvarstår delar av den medeltida kyrkan och i Valleberga kyrka ingår en medeltida rundkyrka medan den i Ingelstorp byggdes ny på 1870-talet. Lämningar av den medeltida kyrkan ingår i tornet. Valleberga kyrka är i sitt ursprung en rundkyrka från 1100-talet men byggdes till på 1700-talet och början av 1900-talet. Kyrkan är också försedd med kastal, det vill säga en fristående tornbyggnad. Så är även Löderups kyrka, som till sina äldsta delar också härrör från 1100-talet. Under 1800-talet genomfördes en kraftig ombyggnad. Kyrkbyarnas karaktär av sockencentra understryks av de välbevarade prästgårdarna, den i Löderup består av korsvirkeslängor varav boningshuset är från 1805. Ingelstorps prästgård i tegel är från 1911.

Bybebbyggelse

Bybebyggelsen är av skiftande ålder och gestaltning. I byarna efter skiftet kvarliggande gårdar har i ett flertal fall väl bibehållet äldre byggnadsskick. De representerar i huvudsak 1800-talets mitt och senare hälft. Löderups 1800-tals prästgård väster om kyrkan markerar byns centrum. Ingelstorp utmärks av ett rikt bestånd av äldre hantverkarhus, i regel samlade utmed gamla bygatan. Hagestad som har bevarat sin unika karaktär av radby kan arkeologiskt beläggas till 1000-talet. Vid skiftet 1818 utflyttades omkring hälften av de cirka 50 gårdarna. De kvarliggande gårdarna är nu liksom förr i huvudsak belägna utmed norra sidan av bygatan. Söder om byn låg i äldre tid byn tre vångar med fäladsmarken, byns gemensamma betesmark, var förlagd till de sämre markerna, Tuvorna, norr om byn. Den äldre fyrlängade gårdsformen kvarlever. I flertalet fall är dock boningslängan friliggande.

Tegel, gråsten och lersten är de vanligast förekommande byggnadsmaterialen. Några längor är putsade och vitkalkade medan andra uppvisar rena tegelfasader med eller utan mönstermurning och listverk. Merparten härrör från 1800-talets mitt och andra del. Anmärkningsvärt är den i det närmaste fullständiga avsaknaden av gatehus och hantverkarehus i själva bykärnan. Flera goda exempel på äldre allmogeträdgårdar finns också. De förstärker Hagestads ålderdomliga prägel.

Plattgård

Till plattgården Hedvigsdal sydväst om Valleberga leder alléer. Gården, som förr tillhörde Tosterups gods, omges av öppen odlingsmark. De äldre byggnaderna, däribland huvudbyggnaden, härrör från 1800-talets förra hälft. Flera äldre byggnader, så kallade fyrkappor, ligger vid vägen mot Ingelstorp. En av dem utgjorde tidigare grindvaktarstuga till Hedvigsdal. Peppinge mellan Valleberga och Kåseberga är även intressant med relativt väl bevarade små enkla husmanshus som utgör en väl sammanhängande bebyggelse.

 

Motiv för bevarande

Området utgör tillsammans med områdena kring Kåseberga och Sandhammaren en unik förhistorisk bygd genom de många fornlämningarnas variation och kontinuitet. Det öppna odlingslandskapet är av stor betydelse där Hagestads radby utgör en unik bebyggelsemiljö.

Området är präglat av storgodsdrift med stora brukningsenheter, vägsträckningar och allésystem. Kyrkbyarna bevarar en äldre prägel som sockencentra och kastalerna i Valleberga och Löderup är exempel på medeltida vakttorn och försvarsanläggning.