Västra och Östra Vemmenhög, Tullstorp, Dybäck och Hörte

Området ligger i ett landskap av utpräglad jordbruksmark. Terrängen är kraftigt kuperad i nordväst för att mot kusten i söder övergå i flacka marker. I dalgången vid Dybäcksån samt vid kusten utbreder sig betesmarker och strandängar.

Området togs tidigt i anspråk då den kalkhaltiga jorden var väl lämpad för jordbruk och de i äldre tid betydligt sankare markerna gav gott bete och god slåtter. Vid Skateholm finns lämningar efter en stenåldersboplats med tillhörande gravplats, men såväl bronsålderns som järnålderns folk har lämnat synliga spår i området.

De accentuerade gravhögarna, i större komplex eller ensamliggande, indikerar bosättningen under bronsåldern. Det medvetet givna höjdläget är karaktäristiskt för fornlämningstypen. Särskilt framträdande är Väpmannahögen norr om Ö Vemmenhögs kyrka och komplexen Vemmenhögarna i sydväst. Gravhögen kallad Galgbacken användes förr som Vemmenhögs härads avrättningsplats.

Aktiviteter under järnålder visas bland annat genom runstenen på Tulltorps kyrkogård och en rest sten vid Bäckalids gård. I båda fallen har fornlämningarna flyttats dit. Runsten vid landsvägen söder om Ö Vemmenhög står dock troligen på ursprunglig plats.  

Dagens landskapsbild skapades till stor del genom skiftena på 1800-talet. Spridda gårdar, ett rätvinkligt vägnät och pilevallar i gränser är effekter av omvandlande jordbruksreformer. Enstaka gårdar bevarar en äldre karaktär med kringbyggd stensatt gårdsplan och längor i korsvirke och tegel. Byggnadsskick och ålder varierar men har tyngdpunkt på sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.  

Västra Vemmenhög

Västra Vemmenhög ligger i en dalgång ner mot Vemmenhögs ån. En av källorna i dalen nyttjades som hälsokälla och fram till 1874 drevs här hälsobrunn. Kyrkan i Västra Vemmenhög anlades 1867 och ersatte en medeltida anläggning. Det kvadratiska västtornet i gråsten uppfördes 1810. Det gamla bymönstret med skola och bebyggelse i nära anslutning till kyrkan är bibehållet. Byns småskola från 1876 är fortfarande bevarad liksom den stora skolan i tegel från 1917.  

Östra Vemmenhög

Kyrkan i Östra Vemmenhög är från 1100-talet men har kraftigt ombyggts. Nuvarande utseende är från en restaurering 1960. I anslutning till kyrkan ligger ett arrendatorboställe och byarna Västra och Östra Vemmenhögs gemensamma prästgård, uppförd i tegel 1908. Byn delas av landsvägen i två delar. På norra sidan ligger gårdar och boställen nära kyrkan, medan bebyggelsen i södra delen är enklare och är samlad kring vägen ner mot kusten.  

I Östra Vemmenhög finns tre broar från olika tidsåldrar. Den äldsta Herremannabron från 1850 över Dybäcksåns äldre sträckning är byggd i två spann i kallmursteknik. Intill finns två så kallade plattrambroar från 1926 respektive 1987.  

Tullstorp

Tullstorps gamla sockenkyrka ersattes vid mitten av 1800-talet med en ny kyrka, ritad av C G Brunius. Den är byggd i rött tegel och märklig genom sin grekiska korsform och sitt åttakantiga torn. Kyrkobyggnaden bryter tvärt mot skånsk byggnadstradition och har närmast bysantiska drag. Byn omfattar endast ett fåtal gårdar och gatehus, varav några med äldre byggnadsskick.

Dybäck

Kring Dybäck utbreder sig numera vidsträckta odlingsmarker och allékantade vägar. Tidigare var här sankt med småsjöar och kärr, svårintagligt och väl lämpat för medeltidens stormansanläggningar. Dybäck är känt i skriftliga källor sedan 1300-talet. Enligt folklig tradition skall en hög i parken vara rest över gårdens grundare. Slottskomplexet omfattar idag ett flertal byggnader av varierande ålder. De åskådliggör en byggverksamhet från 1400-taletsslut till och med 1800-talet. De vitputsade fasaderna och den renässansinfluerade utsmyckningen ger anläggningen en enhetlig prägel.

Vallgraven minner om gårdens tidigare försvarsfunktion. Ladugården låg i äldre tid omedelbart norr om borgholmen. Ett kraftigt gråstensmagasin från 1700-talet kvarligger på ursprunglig plats medan gårdens övriga ekonomibyggnader har tillkommit senare. Tegel och gråsten dominerar som byggnadsmaterial i de äldre längorna. I den samlade slottsmiljön ingår också vitputsade bostäder.   Enskiftet innebar att flera gårdar utskiftades från byn nordväst om godset.   

Hörte

Hörte lydde tidigare under Dybäcks gods och här fanns redan under medeltiden en till godset knuten hamnanläggning. Finns kvar kombinerad vatten- och väderkvarn? Motordriven kvarn? Elverk för Dybäcks slott?   Under 1800-talet förekom att högreståndspersoner i romantikens anda berikades med monument av mer eller mindre antik karaktär. Öster om Hörte står en ”gavel” i gråsten och tegel, byggd som ruin under 1800-talet.  

Motiv för bevarande

Området är representativt för det södra Skånes slätt- och backlandskap. Områdets rikhaltiga innehåll av såväl fornlämningar som sentida monument illustrerar ett kontinuerligt brukande av landskapet sedan förhistorisk tid. Fornlämningarna och kyrkbyarna är värdefulla inslag i landskapsbilden där Tullstorps kyrka har en för skånska lantsortskyrkor ovanlig utformning.

Slottet tillsammans med gårdarna, pilevallarna, alléerna, vägsträckningarna och markanvändningen ger en representativ bild av skånska godslandskapet. Broarna i Ö Vemmenhög visar utvecklingen i brobyggande från 1800-talet och framåt.