Skabersjö-Bara-Mölleberga

Området kring Skabersjö är karakteristiskt för det skånska slottslandskapet. Stenkammargraven, kyrkorna, slottsanläggningen, kvarnen samt gårds- och bybebyggelsen visar utvecklingsfaser i kulturlandskapet.

Området är ett utpräglat godslandskap och till stor del präglat av gårdarna Skabersjö, Torup, Hyby och Klågerup. Mellan Bjärshög och Klågerup utbreder sig ett kuperat odlingslandskap. Området var bosatt under förhistorisk tid, vilket ett flertal fornlämningar vittnar om. Fornlämningarnas medvetet givna höjdläge gör dem till dominerande accenter i jordbruksbygden. Även området vid Yddingesjön koloniserades tidigt. Rika boplatsfynd från stenåldern vid sjön och fornlämningar i form av stensättningar och högar på den ålderdomligt präglade fäladsmarken sydost om Hyby vittnar om bygdens långa bebyggelsekontinuitet.

Skabersjö och Törringe

Området, vilket domineras av Skabersjö gods, ligger i övergångsbygden mellan den sydvästskånska slätten och backlandskapet. Den flacka odlingsbygden är utmärkande för de nordvästra delarna medan landskapet i sydväst och öster är mer kuperat. Sege å bildar gräns mellan socknarna Skabersjö och Törringe. Området har allt sedan förhistorisk tid varit av betydelse. Som ett väl synligt monument över stenålderns åkerbruksidkande folk reser sig långdösen Dyssestenen över de öppna åkerfälten nordväst om Skabersjö kyrkby.

Flera boplatslämningar har påträffats och visar på en omfattande bosättning under framförallt sten- och järnålder. Områdets historiska kontinuitet omvittnas även av sockenkyrkorna i Skabersjö och Törringe. De stammar till sina äldsta delar från 1100-talet. Av de båda har Törringe kyrka, naturskönt belägen vid Sege å, bäst bevarat sitt medeltida utseende och har kyrkogårdsmur med stiglucka. Skabersjö kyrka är kraftigt ombyggd, i huvudsak under 1700-talet. 

Skabersjö gård

Skabersjö sätesgård, omnämnd under 1300-talet i skriftliga källor, har gett trakten dess tydliga prägel av godslandskap med vidsträckta åkerfält, dungar med ädellövträd och allékantade vägsystem. Huvudgården, centralt belägen i den symmetriskt uppbyggda godsanläggningen, uppfördes under 1600-talet. Genom ombyggnad under åren 1774-83 erhöll den sitt nuvarande utseende. Den forna slutna borgen omvandlades då till ett trelängat byggnadskomplex med ljusputsade fasader och brutna tak. Vallgraven är bevarad.
 
Uppfarten från väster flankeras av två vinkelbyggda ekonomibyggnader från 1700-talet i rött tegel. De har under 1800-talet försetts med homejor i holländsk renässansstil. Anläggningens mångskiftande och väl bibehållna byggnadsbestånd påvisar sätesgårdarnas forna självhushållsdrift. Speciellt intresse tilldrar sig tvåvåningsmagasinet i tegel och korsvirke, byggt 1681. Bostadshusen för gårdsfolket speglar en lång utveckling från den traditionella korsvirkeslängan via 1800-talets dekorerade och putsade tegelhus till 1950-talets villor. Bland ekonomilängorna märks såväl äldre putsade som yngre brädfodrade. En större park ansluter till slottet i söder. Den är anlagd efter ritningar av A F Barnekow under 1760-1770-talet. Ett klassicerande lusthus – Spegelpaviljongen – från senare delen av 1700-talet ingår som en betydelsefull del av parkmiljön.

Skabersjö by

Skabersjö by utgör en väl avgränsad bybildning med byggnaderna placerade med långsidorna utmed bygatan. Tegel- eller putsfasader är vanligast förekommande. De flesta husen tillhör 1800-talet. I norr ligger kyrkan och prästgården, vilka tillsammans med byns skolor spelade en central roll i det gamla bysamhället. Prästgården är byggd på 1920-talet och ersätter en äldre fyrlängad gård i korsvirke. Skolan i byns västra del är en ljusgul putsad trevåningsbyggnad som omges av en öppen skolgård. Den uppfördes 1942.
 
Vid enskiftet cirka 1820 flyttades sju av tiotalet gårdar ut från bykärnan. Sydväst om byn, väl synligt i landskapet, ligger stubbamöllan. Allén som i äldre tid förband huvudgården med kvarnen har avskurits av motorvägen. Inom området ligger arrendegårdar av varierande storlek spridda. Byggnadsbeståndet tillhör mestadels 1800-talet och tidigt 1900-tal. Byggnadsår och den dåvarande godsägarens initialer pryder ofta gavlarna. Välbevarade exempel på äldre gårdar med lokalt byggnadsskick är Lilla Västraby och Ljunggården med längor i korsvirke. 

Törringelund

Nordväst om Törringe ligger Törringelund som är en festplats med dansbana och restaurang. I början av den asfalterade vägen som leder upp till anläggningen står en pampig entré med lampor och flaggstänger. I området finns flera byggnader, bland annat en dansrotunda och en restaurangbyggnad. Området utgör en typisk festplats på landsbygden.
 

Torup – Hyby – Roslätt - Bökeberg

I övergångsbygden mellan slätt- och backlandskap i trakten kring Yddingesjön ligger Torup och Hyby. Sjön kantas av flacka strandängar och hagmarker medan de centrala och sydöstliga partierna av området är bevuxna huvudsakligen med bokskog. Vidsträckta åkerfält, präglade av storgodsdriften, är kännetecknande för ytterområdena i väster.
 
Sätesgårdarna Torup och Hyby har båda medeltida anor. Områdets två andra storgårdar Roslätt och Bökebergslätt utgjorde tidigare utgårdar under Skabersjö. Deras byggnader präglas av det sena 1700-talet respektive 1800-talet.
Torups fyrlängade röda tegelborg med hörntorn och blinderingsprydda gavlar byggdes på 1500-talet och omgavs av vallgrav. Lämningarna av den medeltida borgen kallas Askebacken och ligger strax norr om det nuvarande slottet nära ladugården. Slottet nås från norr genom en portbyggnad från 1500-talet i tegel, krönt av ett torn, vilket sedermera är ombyggt under 1800-talet. Den kringbyggda ladugården i gråsten härrör från 1700-talet. Gårdens övriga ekonomibyggnader har en mer fri placering och omfattar såväl äldre gråstensmagasin som tegelbyggnader från 1800-talet och 1900-talsbyggnader i träkonstruktion.
 
Inom godsets ägor finns ett välbevarat bestånd av bostadshus. Namn som jägarehuset och skogsvaktarbostaden vittnar om den skiftande arbetarstam som varit knuten till godset. Många av husen uppfördes under 1800-talet i korsvirke eller tegel, med eller utan puts. De stråtäckta sadeltaken med valmade gavelspetsar är kännetecknande för de under Torup hörande byggnaderna. Bland Torups mångskiftande byggnadsbestånd finns också ett åttkantigt hönshus, byggt under 1880-talets tidigare hälft. De flesta husen fungerar nu som fritidshus. Bokskogen kring Torups sätesgård är ett välbesökt rekreationsområde som ägs av Malmö kommun (se vidare ”Idrotts- och friluftsliv” under ”Fritidens landskap”). Det böljande markerna nordväst om Torup är ett av godset präglat odlingslandskap. Odlingslandskapet utgjordes av stora åkerarealer utan odlingshinder fram till 2007 då en golfbana anlades på den gamla huvudgårdens åkermark.
 
En allékantad väg för fram till Hyby kyrka från väster. Den röda katedralliknande tegelkyrkan har ett dominerande läge på en höjd och uppfördes på 1870-talet som ersättning för socknens lilla 1100-talskyrka, vilken förstördes vid brand 1873. Korpartiet står kvar och utnyttjas vid familjegudstjänster. Hyby gård fick sitt nuvarande utseende vid en renovering på 1960-talet. Man sökte då återge byggnaden dess 1700-talsgestaltning som vid Helgo Zettervalls ombyggnad på 1880-talet gått förlorad. Gårdens ekonomibyggnader är samlade öster och söder om corps de logiet. Den fyrlängade ladugården i gråsten, i senare tid om- och påbyggd, härrör från 1790-talet.
 
De övriga längorna härrör i huvudsak från 1800-talet och är byggda i tegel med en för detta sekel tidstypisk dekor. Före detta bränneriet och mejeriet är exempel på byggnader som under 1800-talet ofta hörde till sätesgårdarna. Ett märkligt inslag i slottsmiljön utgör det av H Zettervall ritade storkboet, en tornliknande tegelbyggnad i nygotik från 1870-talet. Hyby prästgård ligger kvar på traditionell plats nära kyrkan. Vägen genom byn är delvis kantad av en putsad mur. Genom tillkomsten av järnvägen Lund-Trelleborg och Malmö-Genarp utvecklades området kring Yddingesjön till ett omtyckt utflyktsmål. Stationerna och banvaktstugorna är typiska för dåtidens järnvägsbyggnation.

Bara - Klågerup

Bara kyrka byggdes omkring 1200. Bjärshögs gamla kyrka är riven och ersatt av en nygotisk byggnad på 1890-talet. Skiftena blev speciellt märkbart i Bara, där endast två av de ursprungligen sexton gårdarna ligger kvar. I Bjärshög ligger sju gårdar kvar i bykärnan, som därmed bevarar en äldre bybild. Större delen av marken i området löd tidigare under Torup. Arrendegårdarna Tejarp och Traneberga skapades genom sammanslagning av små hemman i Bara och Tejarp under senare hälften av 1800-talet. Som kontrast till dessa herrgårdsliknande gårdar står de små korsvirkestorpen, ofta inrymmande bostad och stall i samma länga, och statarlängorna. Speciellt väl bibehållna är torpen Grönetorp, Helenetorp och Månstorp väster om Bara kyrkby. De är uppförda under tidigt 1800-tal. Korsvirke och halmtak ger dem en ålderdomlig prägel. Traktens karaktär av jordbruksbygd förstärks av stubbamöllan i Vinninge, uppförd 1832 i Svedala och flyttad till platsen 1880.
 
Marken har även använts för framställning av tegel vilket bland annat visas genom Tjustorps tegelbruk och Bara tegelbruk från 1902. (Se vidare ”Tegel och tegelbruk” under ”Industriella landskap”) Klågerups sätesgård är känd sedan 1100-talet. Den gulputsade huvudbyggnaden är ombyggd efter ritningar av H Zettervall. Han fick på 1850-talet i uppgift att som ett av sina första stora uppdrag omskapa den 1700-talsbyggnad som ersatt den äldre borgen. Av den tidigare 1700-talsanläggningen kvarstår två flyglar vilka sluter gårdsplanen i öster och väster. Vid uppfarten i söder ligger gårdens ekonomibyggnader och godskontoret, inrymt i en före detta statarlänga med mejeri, byggt 1865. Av ekonomibyggnaderna, vilka skadats av en brand under 1950-talet, är magasinet i gråsten och tegel och tre våningar högt bäst bibehållet. Det byggdes 1805. Smedjan och en äldre arbetarbostad i korsvirke sluter miljön i norr. Alléer, som leder fram till gården, utgör gemensamt med parken och de av storgodsdrift präglade åkermarkerna en betydelsefull bakgrund och inramning till anläggningen. På kullen väster om sätesgården ligger gamla epidemisjukstugan – idag sjukhem – byggd 1913 i en för tiden typisk nationalromantisk stil. 

Görslöv - Mölleberga

Sege å, som avvattnar Börringesjön, flyter genom en utpräglad jordbruksbygd. Ån bildar gräns mellan det svagt böljande landskapet vid Görslöv-Särslöv och det kraftigt kuperade backlandskapet vid Mölleberga-Klågerup. Vägsystemet är bitvis ålderdomligt med slingrande grusvägar och pilerader. ”Kyllingahynnan” sydost om Mölleberga är en gånggrift från stenåldern. Samtliga tre sockenkyrkor i Görslöv, Särslöv och Mölleberga anlades under medeltiden. Medan de båda kyrkobyggnaderna i Görslöv och Särslöv genomgått omfattande förändringar och tillbyggnader under 1800-talet, vilket helt kommit att prägla deras utseende, framstår Mölleberga kyrka relativt intakt med långhus, lägre och smalare kor och halvrund absid. Det trappgavlade tornet är dock något yngre. Området är rikt på spridd gårdsbebyggelse, ett resultat av bysplittringen vid skiftet under tidigt 1800-tal. Trädrader, företrädelsevis pil, visar på den då uppkomna ägostrukturen och vägnätet. I Stora och Lilla Mölleberga har dock den forna bykaraktären till viss del bibehållits med tätt liggande gårdar inom en trång byplats. Speciellt tydlig är bykänslan i Stora Mölleberga där kyrkan enligt traditionellt mönster utgör kärnan i bymiljön. Flera av gårdarna är genom sina väl bibehållna längor i korsvirke och tegel representativa för ett äldre skånskt byggnadsskick. Den slutna gårdsformen är ofta företrädd. 

Motiv för bevarande

Området kring Skabersjö är karakteristiskt för det skånska slottslandskapet. Genom de olika monumenten, såsom stenkammargraven, kyrkorna, slottsanläggningen, kvarnen samt gårds- och bybebyggelsen skildras betydelsefulla utvecklingsfaser i kulturlandskapets framväxt. Törringelund ger området en extra dimension. Det är en välbevarad festplats med karakteristiska byggnader.

Området kring Bara, Hyby och Klågerup åskådliggör genom de olika kulturhistoriska lämningarna en utveckling av kulturlandskapet från förhistorisk tid till nutid. Det nuvarande ägo- och bebyggelsemönstret är emellertid till största delen ett resultat av 1800-talets skiftesreformer. Området är också ett utpräglat godslandskap. Utifrån de skilda godsanläggningarna kan spåras en utveckling av den skånska sätesgården från medeltid till nutid.

Fäladsmarken sydost om Hyby är ett intressant och nu sällsynt reliktlandskap. Vid sidan om godsanläggningarna, kyrkomiljöerna, bysamlingarna och fornlämningarna är även det vidsträckta odlingslandskapet betydelsefullt. Den agrara inriktningen har varit dominerande, vilket resulterat i ett öppet kulturlandskap, kännetecknande för sydvästra Skåne.