Börringe-Lindholmen

Området utgör ett kulturlandskap med månghundraårig bebyggelsekontinuitet samt rymmer inom en snävt avgränsad region ett synnerligen intressant komplex av flera perioders borganläggningar och deras senare utveckling till gods och mindre herrgårdar.

Borgar

Fornborgen Borren, sydväst om Börringeklosters huvudgård, vittnar liksom de medeltida borglämningarna Lindholmen, Turestorps ö och Kungsbacken om orostider och behov av befästa anläggningar under sen järnålder och medeltid. Kungsbacken är en av Skånes äldsta medeltidsborgar. Borren har sannolikt fungerat som tillflyktsborg medan de övriga haft en mer permanent bosättning. Idag syns endast själva Borravallen som stängt av udden mot Börringesjön. Lindholmen, omtalad i skriftliga källor på 1330-talet, var en av sin tids starkast befästa anläggningar som fungerade som riksfäste. Med ändrade krav på befästningsanläggningar förlorade Lindholmen efter hand sin betydelse och övergavs. Murarna bröts ned och materialet användes i andra byggnadsverk. Trots detta kan man än idag tydligt urskilja borgholmen och vallgraven.

Börringekloster

Börringekloster har sitt ursprung i det nunnekloster, tillhörande benediktinerorden, som anlades på platsen under 1100-talet. I samband med reformationen 1536 drogs klostren in till Kronan. (Se vidare ”Klosterordnar i Skåne” under ”Religiösa landskap”) Av klostret finns inget bevarat. Börringekloster med de två tillhörande flyglarna uppfördes under 1760-talet som ett rokokoslott i Hårlemans anda. Ombyggnader och påbyggnader med ytterligare en våning under 1870-talet har gett anläggningen dess nuvarande gestaltning med ljusputsade fasader och dekorelement i klassicerande stil. Den då anlitade arkitekten var Mauritz Frohm. Två tegellängor ligger kvar på den gamla ladugårdens plats omedelbart öster om huvudbyggnaden. Av de nuvarande ekonomilängorna stammar de äldsta i gråsten från 1840-talet. Tillsammans med några moderna längor bildar de ett löst sammanhållet fyrlängat komplex. Många av gårdens övriga byggnader såsom förvaltarbostad, magasin och bostadshus ansluter genom sin ljusa färgsättning till corps de logiet. Till godsets byggnadsbestånd hör den gamla kvarnen, en transformatorstation, statarlängor samt övriga bostadshus för gårdsfolk såsom jägaren, fiskaren, skomakaren, skräddaren etcetera och perifert liggande torp.

Byarna

Under 1700-talets slut slogs de två socknarna Börringe och Lemmeströ samman. Kyrkorna lämnades att förfalla och i deras ställe uppfördes mitt emellan de båda en ny kyrka – Gustavs kyrka – ljus och rymlig, helt anpassad efter rådande ideal. De båda kyrkorna står kvar som ruiner. Lemmeströ forna prästgård ligger tillsammans med en arrendatorbostad och skolan ett par hundra meter öster om kyrkan. Börringe gamla kyrka låg i centrum av byn, cirka 300 meter norr om Börringe kloster. Kyrkan uppfördes efter reformationen i samband med klostrets sekularisering. Bybebyggelsen består idag av några gathus i putsat eller oputsat tegel. Bygatan är belagd med kullersten. Några av de för äldre bymiljöer karakteristiska byggnader finns bevarade såsom skolan, byggd 1886 och försedd med trappgavlar, och smedjan, byggd i gråsten.

Utmärkande för Börringe nya kyrkbys bebyggelse är de många gathusen placerade i anslutning till gamla landsvägen och bygatan. Merparten är byggda i tegel eller lersten och har putsade fasader. Enstaka exempel på hus med brädfodring förekommer. Prästgården från 1921 har ett fritt läge väster om bykärnan. Den tillhör en av de sista prästgårdarna som uppfördes under patronatsrätt. Södra Börringe by ersattes av plattgården Södra Börringe. Öster om Turestorps ö ligger Havgårds säteri, vars nuvarande corps de logi uppfördes 1910.

Börringe stationssamhälle

Rakt söderut från Börringekloster leder en väg ner till Börringe stationssamhälle. Stationen förlades utmed den järnvägssträckning som 1874 drogs mellan Malmö och Ystad och som kom att kallas Grevebanan (se vidare värdefulla kulturmiljöer under ”Kommunikationernas landskap”). Stationsbyggnaden är en långsträckt en och en halvplansbyggnad i tegel med en rundbågefris och tegeltäckt sadeltak. I dess närhet ligger också ett pumphus och våghus. Vid stationen växte ett litet samhälle fram med företrädelsevis en- och tvåvånings boningshus i tegel, en del putsade. I anslutning till järnvägen ligger det tegelbruk som till en början var ett godsbruk. Det anlades 1884 och var i drift fram till 1964. Ett stickspår drogs fram till bruket 1908. Tack vare finkorniga platåleror blev det röda Börringeteglet av så hög kvalitet att det kunde exporteras till utlandet. Bruket var på 1890-talet ett av de största i Skandinavien.

Börringe bygdegård

Precis norr om Europaväg 65, öster om Börringe by, ligger Börringe bygdegård. Huset består av två byggnadskroppar, en tvåvåningsbyggnad med flackt tälttak mot vägen samt en rektangulär envåningsbyggnad mot norr som inrymmer samlingssal. Bygdegården uppfördes i mitten av 1930-talet av en ekonomisk förening bestående av bygdens befolkning.

Motiv för bevarande

Området utgör ett kulturlandskap med månghundraårig bebyggelsekontinuitet samt rymmer inom en snävt avgränsad region ett synnerligen intressant komplex av flera perioders borganläggningar och deras senare utveckling till gods och mindre herrgårdar. 1700-talets förändring av den medeltida sockenstrukturen kan direkt avläsas genom kyrkobyggnaderna. Börringe stationssamhälle och tegelbruk har en tydlig koppling till godsmiljön och visar på godsets stora påverkan. Bygdegården är ett typexempel på landsbygdens folkrörelselokaler.