Törringe-Skabersjö-Torup-Hyby-Klågerup-Mölleberga-Särslöv-Görslöv

Området åskådliggör en utveckling av kulturlandskapet från förhistorisk tid till nutid. Nuvarande ägo- och bebyggelsemönster är emellertid ett resultat av 1800-talets skiftesreformer. Området är ett utpräglat godslandskap.

Området är ett utpräglat godslandskap och till stor del präglat av sätesgårdarna Torup, Hyby och Klågerup. Mellan Bjärshög och Klågerup utbreder sig ett kuperat odlingslandskap. Området var bosatt under förhistorisk tid, vilket ett flertal fornlämningar vittnar om. Fornlämningarnas medvetet givna höjdläge gör dem till dominerande accenter i jordbruksbygden. Även området vid Yddingesjön koloniserades tidigt. Rika boplatsfynd från stenåldern vid sjön och fornlämningar i form av stensättningar och högar på den ålderdomligt präglade fäladsmarken sydost om Hyby vittnar om bygdens långa bebyggelsekontinuitet.

Bara - Klågerup

Bara kyrka byggdes omkring 1200. Bjärshögs gamla kyrka är riven och ersatt av en nygotisk byggnad på 1890-talet. Skiftet blev speciellt märkbart i Bara, där endast två av de ursprungligen sexton gårdarna ligger kvar. I Bjärshög ligger sju gårdar kvar i bykärnan, som därmed bevarar en äldre bybild. Större delen av området löd tidigare under Torup.

Arrendegårdarna Tejarp och Traneberga skapades genom sammanslagning av små hemman i Bara och Tejarp under senare hälften av 1800-talet. Som kontrast till dessa herrgårdsliknande gårdar står de små korsvirkestorpen, ofta inrymmande bostad och stall i samma länga, och statarlängorna.

Speciellt väl bibehållna är torpen Grönetorp, Helenetorp och Månstorp väster om Bara kyrkby. De är uppförda under tidigt 1800-tal. Korsvirke och halmtak ger dem en ålderdomlig prägel. Traktens karaktär av jordbruksbygd förstärks av stubbamöllan i Vinninge, uppförd 1832 i Svedala och flyttad till platsen 1880. Marken har även använts för framställning av tegel. I Bara anlades ett tegelbruk 1902. (Se vidare ”Tegel och tegelbruk” under ”Industriella landskap”)  

Klågerup sätesgård

Sätesgården i Klågerup är känd sedan 1100-talet. Den gulputsade huvudbyggnaden är ombyggd efter ritningar av H Zettervall. Han fick på 1850-talet i uppgift att som ett av sina första stora uppdrag omskapa den 1700-talsbyggnad som ersatt den äldre borgen. Av den tidigare 1700-talsanläggningen kvarstår två flyglar vilka sluter gårdsplanen i öster och väster.

Vid uppfarten i söder ligger gårdens ekonomibyggnader och godskontoret, inrymt i en före detta statarlänga med mejeri, byggt 1865. Av ekonomibyggnaderna, vilka skadats av en brand under 1950-talet, är magasinet i gråsten och tegel och tre våningar högt bäst bibehållet. Det byggdes 1805. Smedjan och en äldre arbetarbostad i korsvirke sluter miljön i norr.

Alléer leder fram till gården. De utgör gemensamt med parken och de av storgodsdrift präglade åkermarkerna en betydelsefull bakgrund och inramning till anläggningen. På kullen väster om sätesgården ligger gamla epidemisjukstugan – idag sjukhem – byggd 1913 i en för tiden typisk nationalromantisk stil.

Torup – Hyby – Roslätt - Bökeberg

I övergångsbygden mellan slättland och backlandskap i trakten kring Yddingesjön ligger Torup och Hyby. Sjön kantas av flacka strandängar och hagmarker medan de centrala och sydöstliga partierna av området är bevuxna huvudsakligen med bokskog. Vidsträckta åkerfält, präglade av storgodsdriften, är kännetecknande för ytterområdena i väster. Sätesgårdarna Torup och Hyby har båda medeltida anor. Områdets två andra storgårdar Roslätt och Bökebergslätt utgjorde tidigare utgårdar under Skabersjö. Deras byggnader präglas av det sena 1700-talet respektive 1800-talet.

Torup

Torups fyrlängade röda tegelborg med hörntorn och blinderingsprydda gavlar byggdes på 1500-talet och omgavs av vallgrav. Lämningarna av den medeltida gården kallas Askebacken och ligger norr om det nuvarande slottet nära ladugården. Slottet nås från norr genom en portbyggnad från 1730-talet i tegel, krönt av ett torn. Till 1700-talet kan även den kringbyggda ladugården i gråsten hänföras. Gårdens övriga ekonomibyggnader har en mer fri placering och omfattar såväl äldre gråstensmagasin som tegelbyggnader från 1800-talet och 1900-talsbyggnader i träkonstruktion.

Inom godsets ägor finns ett välbevarat bestånd av bostadshus. Namn som jägarehuset och skogsvaktarbostaden vittnar om den skiftande arbetarstam som varit knuten till godset. Många av husen uppfördes under 1800-talet och i korsvirke eller tegel, med eller utan puts. De stråtäckta sadeltaken med avvalmade gavelspetsar är kännetecknande för de under Torup hörande byggnaderna. Bland Torups mångskiftande byggnadsbestånd finns också ett åttkantigt hönshus, byggt under 1880-talets tidigare hälft. De flesta husen fungerar nu som fritidshus.

Bokskogen kring Torups sätesgård är ett välbesökt rekreationsområde (se vidare ”Idrotts- och friluftsliv” under ”Fritidens landskap”).

Hyby

Det böljande markerna nordväst om Torup är ett av godset präglat odlingslandskap. En allékantad väg för fram till Hyby kyrka från väster. Den röda katedralliknande tegelkyrkan har ett dominerande läge på en höjd och uppfördes på 1870-talet som ersättning för socknens lilla 1100-talskyrka, vilken förstördes vid brand 1873. Korpartiet står kvar och utnyttjas vid familjegudstjänster.

Hyby gård fick sitt nuvarande utseende vid en renovering på 1960-talet. Man sökte då återge byggnaden dess 1700-talsgestaltning som vid Helgo Zettervalls ombyggnad på 1880-talet gått förlorad. Gårdens ekonomibyggnader är samlade öster och söder om corps de logiet. Den fyrlängade ladugården i gråsten, i senare tid om- och påbyggd, härrör från 1790-talet. De övriga längorna härrör i huvudsak från 1800-talet och är byggda i tegel med en för detta sekel tidstypisk dekor.

Före detta bränneriet och mejeriet är exempel på byggnader som under 1800-talet ofta hörde till sätesgårdarna. Ett märkligt inslag i slottsmiljön utgör det av H Zettervall ritade storkboet, en tornliknande tegelbyggnad i nygotik från 1870-talet. Hyby prästgård ligger kvar på traditionell plats nära kyrkan. G

enom tillkomsten av järnvägen Lund-Trelleborg och Malmö-Genarp utvecklades området kring Yddingesjön till ett omtyckt utflyktsmål. Stationerna och banvaktstugorna är typiska för dåtidens järnvägsbyggnation.

Görslöv - Mölleberga

Sege å flyter genom en utpräglad jordbruksbygd. Ån bildar gräns mellan det svagt böljande landskapet vid Görslöv-Särlöv och det kraftigt kuperade backlandskapet vid Mölleberga-Klågerup. Områdets moränjordar lämpade sig väl för ett primitivt jordbruk. Vägsystemet är bitvis ålderdomligt med slingrande grusvägar och pilerader. ”Kyllingahynnan” sydost om Mölleberga är en gånggrift från stenåldern. Samtliga tre sockenkyrkor anlades under medeltiden.

Medan de båda kyrkobyggnaderna i Görslöv och Särlöv genomgått omfattande förändringar och tillbyggnader under 1800-talet, vilket helt kommit att prägla deras utseende, framstår Mölleberga kyrka relativt intakt med långhus, lägre och smalare kor och halvrund absid. Det trappgavlade tornet är dock något yngre. Området är rikt på spridd gårdsbebyggelse, ett resultat av bysplittringen vid skiftet under tidigt 1800-tal. Trädrader, företrädelsevis pil, visar på den då uppkomna ägostrukturen och vägnätet.

Stora och Lilla Mölleberga har dock den forna bykaraktären med tätt liggande gårdar inom en trång byplats. Speciellt tydlig är den i Stora Mölleberga där kyrkan enligt traditionellt mönster utgör kärnan i bymiljön. Flera av gårdarna är genom sina väl bibehållna längor i korsvirke och tegel representativa för ett äldre skånskt byggnadsskick. Den slutna gårdsformen är ofta företrädd.

Motiv för bevarande

Området åskådliggör genom de olika objekten en utveckling av kulturlandskapet från förhistorisk tid till nutid. Det nuvarande ägo- och bebyggelsemönstret är emellertid till största delen ett resultat av 1800-talets skiftesreformer. Området är ett utpräglat godslandskap. Utifrån de skilda godsanläggningarna kan spåras en utveckling av den skånska sätesgården från medeltid till nutid.

Fäladsmarken sydost om Hyby är ett intressant och nu sällsynt reliktlandskap. Vid sidan om godsanläggningarna, kyrkomiljöerna, bysamlingarna och fornlämningarna är även det vidsträckta odlingslandskapet betydelsefullt. Den agrara inriktningen har varit dominerande, vilket resulterat i ett öppet kulturlandskap, kännetecknande för sydvästra Skåne.