Hassle Bösarp - Örsjö - Torsjö - Skivarp

Områdets innehåll av såväl fornlämningar som sentida monument illustrerar ett kontinuerligt i anspråktagande av landskapet sedan förhistorisk tid.

Mellan Skurup och Skivarp utbreder sig ett öppet kuperat odlingslandskap med markerade dalgångar och höjdryggar. Större sammanhängande betesmarker återfinns i dalgången norr om Hassle-Bösarp samt sydost om Örsjö boställe. De talrika gravhögarna visar på en omfattande aktivitet i bygden under bronsåldern. Speciellt framträdande är det stora höggravfältet vid Steglarp i områdets södra del med ett tiotal högar av imponerande storlek. Inne i Skivarp finns ett stenblock med skålgropar.

Området norr om Skivarp är för skånska förhållanden rikt på runstenar, resta under vikingatid. Sannolikt står ingen av dem på ursprunglig plats. En av dem återfinns i trädgården till Örsjö gård, en annan i parken till Torsjö. Fyra stendelar har fått tjäna som byggnadsmaterial i bron över Skivarpsån, öster om Skivarps samhälle. I samband med senare tids förstärkning har partier i brovalvet sparats för att göra stenarna synliga.

Hassle-Bösarp

Hassle-Bösarp uppvisar en något annorlunda bybild med kyrkan och bybebyggelsen åtskilda. Den vitputsade 1860-talskyrkan, som ersatt den medeltida kyrkobyggnaden, har ett fritt läge på en höjdrygg. Den är representativ för 1800-talets landsbygdskyrkor, omfångsrika och försedda med höga fönster och torn. Byns kvarvarande gårdar och gatehus är av varierad ålder och utseende med enstaka goda exempel på traditionellt byggnadssätt.

Strax norr om kyrkan finns en offerplats som delvis grävdes ut 1962. Den ungefärliga utsträckningen av området är 100 m i diameter. Det var i samband med torvupptagning i denna mosse som åtskilliga offerfynd påträffades, bl.a. kranium och ben av människor samt hästar; 1 helt människoskelett med en järnkniv fastkilad mellanrevbenen m.m.

 

Örsjö

Området präglas av de under 1800-talet genomförda skiftena med ett bebyggelsemönster med spridda gårdar, gatehus och enstaka kvarliggande gårdar på de tidigare byplatserna. I Örsjö är en äldre bykaraktär med kyrkan i centrum bevarad. Kyrkobyggnaden är av romanskt ursprung och tillbygg under medeltiden.

Örsjögården ligger kvar på ursprunglig gårdsplats vid kyrkan. Det välbevarade boningshuset hör liksom de äldre ekonomibyggnaderna till 1800-talets byggnadsbestånd och hela anläggningen påminner om en mindre herrgård. Bymiljön uppvisar några av särdragen för hur kyrkbyarna kom att gestaltas efter skiftets genomförande. Gatehusen och skolan nära kyrkan är karaktäristiska inslag.

Örsjö boställe, på en höjd väster om kyrkbyn, är ett välbevarat och intressant exempel på boställsanläggningar. Boningshuset med två flyglar är uppfört efter A P Bomans typritningar för ryttmästare- och kaptensboställe från 1810. Strax söder om tomten ligger en rest av en gravhög.

Torsjö

Torsjö har medeltida anor som sätesgård. En mindre kulle i parken utgör resterna av den en gång vattenomflutna borgen. Gården omtalas i äldre källor som befäst. Vidsträckta åkrar och alléer utgör viktiga komponenter i herrgårdslandskapet kring Torsjö. En mindre sjö med ett rikt fågeliv framstår som en rest av ett äldre och betydligt större sjö- och sankmarksområde.

Skivarp

Kyrkbyn Skivarp har medeltida anor och är belägen vid gamla landsvägen mellan Malmö och Ystad. Orten utvecklades tidigt till centralort för omlandet. Den romanska sockenkyrkan är belägen på en höjd i samhällets mitt. Senare under medeltiden försågs den med ett västtorn och om- och tillbyggnader genomfördes under 1800-talets mitt.

Merparten av den äldre bebyggelsen är samlad utmed landsvägen. Här ligger även gästgiveriet med tradition sedan 1600-talet. Milstolpen i Skivarps västra utkant har inskriften ”1/2 M 1817” och markerar vägens forna status som landsväg av större betydelse och som ingick i skjutstrafiknätet.

Förutom bostadshus finns i Skivarp en rad byggnader för service och handel, vilket förstärker intrycket av centralort. Till dessa hör brandstationen men också banklokalerna från mitten av 1900-talet. Merparten av det äldre byggnadsbeståndet hör dock till 1800-talets senare del. Holländarekvarnen på en höjd nordväst om kyrkan är byggd omkring 1840 och utgör ett typiskt inslag i 1800-talets spannmålsproducerande bygd. Kvarnen brann ned till grunden 2010. Skivarps järnvägsstation utmed linjen Trelleborg-Rydsgård invigdes 1895. Stationen uppfördes på mark som tidigare ägts av gästgivaregården.

Skivarps sockerbruk

Kring järnvägen växte det upp industrier och ett mindre stationssamhälle. År 1901 byggdes Skivarps sockerbruk, som lades ner 60 år senare. Runt bruket växte det fram en särskild bebyggelse med bostäder för arbetare och tjänstemän i tidstypisk, rik tegelarkitektur. Väster om bruket förlades en disponentvilla men också brukets station. Bruket var unikt för sin tid och föregångare för 1950-talets strösockerbruk. Råsockerfabriken var kompletterad med en raffineringsavdelning som förädlade råsockret till raffinerat strösocker, en process som tidigare bara utförts vid raffinaderierna. Bruket kompletterades med en särskild järnväg, som gick mellan Skivarp-Ystad, för transporter till raffinaderiet och hamnen. Linjen lades ner 1919. I Skivarp finns även Folkets hus och park från 1905, men som byggdes om under 1950-talet.

Motiv för bevarande

Områdets rikhaltiga innehåll av såväl fornlämningar som sentida monument illustrerar ett kontinuerligt i anspråktagande av landskapet sedan förhistorisk tid. Fornlämningarnas och kyrkornas dominans i den öppna åker- och betesmarken har betydelse för landskapsbilden liksom det äldre profana byggnadsbeståndet.

Skivarp bevarar karaktären av äldre tiders centralort. Av betydelse för miljön är kyrkans och kvarnens fria läge samt den äldre bebyggelsen och dess gruppering i nära anslutning till bygatan-landsvägen. Skivarp är ett välbevarat järnvägssamhälle. Sockerbruket hade stor lokal betydelse och sockerbruken har en betydelsefull historia i Skåne. Järnvägslinjen Skivarp-Charlottenlund var en typisk jordbruksjärnväg.