Övedskloster

Övedskloster är ett tydligt och välbevarat exempel på svensk rokokoarkitektur vilket med en stort upplagd och genomförd landskapsplan från 1700-talet.

Landskapet kring Övedskloster vid Vombsjöns östra sida har en varierande landskapsbild med odlade marker, skogspartier och betesmarker. Merparten av skogen domineras av ädellövträd, karaktäristiskt för slottslandskapet. Terrängen är bitvis kraftigt kuperad med dalgångar och skogsklädda höjder. Vid Frualid och Klintahus i områdets östra del finns förhistoriska stensättningar och en gravhög. Strax öster om dessa finns en varggrop. 

Traktens rödaktiga sandsten har tidigt givit upphov till brytning. Sandstenen har till en början varit begärlig som slipstensmaterial men senare framför allt som byggnadsmaterial. Bland annat är Övedsklosters slottsbyggnad och många representativa byggnader i de skånska städerna uppförda i Övedssten.
 
Övedsklosters slott ligger i mitten av området. Mäktiga alléer och vägar upplagda på kraftiga stenbankar, tillhörande det under 1700-talet anlagda vägsystemet, är dominerande inslag i slottslandskapet. Övedsklosters sätesgård har, vilket anges i namnet, föregåtts av en klosteranläggning, tillhörande premonstratenserorden och grundlagt vid 1100-talets mitt. Klostret indrogs till danska kronan i samband med reformationen på 1500-talet och omvandlades därefter till förläningsgods.
 
Vid mitten av 1700-talet innehades godset av Hans Ramel och under hans tid revs den gamla byggnaderna och överintendent C Hårleman gavs i uppdrag att skapa en ny anläggning. Efter dennes ritningar uppförd J E Rehn slottet, som stod färdigt 1776, en av landets förnämsta anläggningar i rokokostil. Huvudbyggnaden och paviljongerna är geometriskt grupperade kring en stensatt borggård. Fasaderna mot gården är vitputsade, medan huvudbyggnadens trädgårdssida pryds av röd sandsten. Förutom Hårleman var ytterligare en av dåtidens främsta arkitekter, J E Rehn, verksam vid slottsbyggnationen.
 
Ekonomibyggnaderna, såväl äldre som moderna, är förlagda till området väster om huvudanläggningen. Gråstenslängorna ansluter i utformning och material till det för äldre och större gods typiska byggnadsbeståndet. Bland de övriga byggnaderna inom slottsområdet märks ett flertal bevarade boningshus, de äldre i korsvirke och de yngre i rött tegel. Här finns även ett mindre kraftverk.

Slottsparken anlades enligt franskt mönster av A F Barnekow under 1700-talet. Under följande sekel gavs den en delvis friare gestaltning efter engelskt ideal. Fågelhuset, volieren, hör till 1800-talets parkbyggnader. I Hårlemans projekt ingick också en ny kyrka, anpassad till slottets utformning. Den raka uppfartsvägen mot kyrkan ingår i slottets allésystem. Kyrkan flankeras av skola och ålderdomshem, arkitektoniskt anpassade till kyrkomiljön.
 
De stora arrendegårdarna under Övedskloster utmärks av boningshus i gråsten och tegel med dekorativa detaljer, tillhörande 1800-talets senare skede. En av dem, Charlottenlund, tidigare nyttjad som hembygdsgård. Även bland de mindre gårdarna och torpen återfinns väl bibehållna längor i traditionellt byggnadsskick med puts- eller korsvirkesbostäder. Tullesbo, förbundet med Övedskloster genom en allé, är uppfört som änkesäte till Övedskloster 1780. I öster och väster sluts den rundade gårdsplanen av två flyglar. Skartofta utgjorde i äldre tid en självständig socken. Den medeltida kyrkan revs under tidigt 1800-tal. Vid den forna kyrkplatsen ligger prästgården och skolan. 

Motiv för bevarande

Övedskloster är ett tydligt och välbevarat exempel på svensk rokokoarkitektur vilket med en stort upplagd och genomförd landskapsplan från 1700-talet. Ädellövskogen, de sammanhängande brukningsenheterna och fornlämningarna är förutom alléerna, arrendegårdar, torp och ekonomibyggnader värdefulla inslag i helheten.