Bjärsjölagård

Området illustrerar en lång utveckling av kulturlandskapet i vilket lämningar från medeltiden och 1700- och 1800-talen dominerar. Sätesgårdarnas utveckling från försvarsanläggningar till ståndsmässiga gårdar framgår klart.

Bjärsjölagård är beläget i Sjöbo kommuns norra del. Landskapet består av öppen odlingsmark med lövträdsdungar, hagmarker och allékantade vägar. I området finns stensättningar från förhistorisk tid.

Beritzholm

Vid sjömossen i områdets norra del avtecknar sig borgkullen efter det medeltida fästet Beritzholm. Trakten var i äldre tid betydligt sankare och vällämpade för en försvarsanläggning. Borgen omfattade ursprungligen tre holmar, en för huvudbyggnaden, en för ladugården och en för trädgården. Idag urskiljs två av holmarna tydligt i mitten av den med dubbla vallar och vallgravar omgivna anläggningen. Beritzholm lades ner på 1520-talet och byggnadsmaterialet lär ha utnyttjats för att bygga upp Svaneholm.

Huvudbyggnaden

På 1700-talet uppfördes Bjärsjölagårds nuvarande huvudbyggnad som tillsammans med norra flygeln kännetecknas av rokokoarkitektur i C. Hårlemans anda med kraftigt brutet tak och profilerade lister. De är uppförda 1765 respektive 1777. Den södra flygeln i empire uppfördes först 1812. Flyglarna är genom murar förbundna med huvudbyggnaden. Tillsammans bildar de vitputsade tvåvåningsbyggnaderna en sluten enhet.

 En mur skiljer huvudanläggningen från ekonomibyggnaderna, varav de äldre i tegel och gråsten är byggda omkring 1860-1870. På ställängans gavel har enligt tidstypiskt maner uppsatts skulpterad hästhuvuden. En större, muromgärdad stensatt plan kompletterar miljön.

Industriminnen

I slottsparken finns en mindre ruinkulle, omnämnd som Kruttornet. Kalkstensbrott och kalkugnar nordväst om huvudanläggningen är intressanta industriminnen efter en under 1800-talet och det tidiga 1900-talet omfattande industri. Framför allt var det efterfrågan på bränd och släckt kalk för jordbruket och den växande byggverksamheten som bidrog till att kalkindustrin expanderade under förra seklet. Kalkugnarna benämns lokalt Adam och Eva. Den äldre koniska är från cirka 1850 och den yngre cylindriska från tidigt 1900-tal.

Med anläggandet av järnvägen 1865 etablerades Bjärsjölagårds stationssamhälle. Det som var starkt präglat av godset och en del byggnader fungerade som arbetarebostäder. Idag består bebyggelsen främst av tegelhus uppförda under 1920-1940-talen.

Motiv för bevarande

Området illustrerar en lång utveckling av kulturlandskapet i vilket lämningar från medeltiden och 1700- och 1800-talen dominerar. Sätesgårdarnas utveckling från försvarsanläggningar till ståndsmässiga gårdar framgår klart. Industrimiljön beskriver en under förra seklet för länet viktig näringsgren. Till helheten hör även stationssamhället.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Bjärsjölagård