Gylsboda

Diabas

Det är en kraftigt kuperad terräng som är rik på skog och vatten. På flera ställen går diabasen, den svarta graniten, i dagen. Diabas gav upphov till stenbrytning i två brott, ett norr om stationsplatsen och ett söder om, med början under 1890-talet. Innan dess bestod byn Gylsboda endast av två gårdar. Vid sekelskiftet ägde Svenska Granitindustri Aktiebolaget marken kring nuvarande stationen, vilket också förklarar lokaliseringen av stationen och dragningen av järnvägen.

Järnvägen

Järnvägen blev en förutsättning för stenbrytningen och ett litet järnvägssamhälle med station och arbetarbostäder växte fram. Bebyggelsen är koncentrerad till stationsområdet och landsvägen. I anslutning till industri och järnväg uppfördes direktörsvilla, förmansbostäder, arbetarkaserner, småbutiker, missionshus, möteslokal, dansbana och ett folkets hus med nykterhetsloge. Många byggnader från sekelskiftet 1900 är bevarade och har en för de dåtida stationssamhällena typisk fasadutformning med ljusmålad brädfodring. Karaktäristiskt för samhället är miljön kring stationen med pålastningskranen.  

Kring de vattenfyllda brotten ligger stora mängder skrotsten, som också fungerat som material till stenmurar. Emmaboda Granit heter företaget som fortfarande har verksamhet igång här.

Motiv för bevarande

Området utgör en genuin stenindustrimiljö med såväl brytningsplats som järnväg med station och bostadsbebyggelse. Det åskådliggör därmed den framväxande stenindustrin under 1800-talets sista decennier, karaktäristiskt för nordöstra Skåne. I Gylsboda illustreras hur samhällets bebyggelse är knutet till en industri och hur stenindustrin i detta fall verkade pådrivande för att en järnväg skulle byggas i området. Industrin och järnvägen bidrog till att Gylsboda fick en relativt tät bebyggelse.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Gylsboda