Klagshamn

Klagshamn ligger vid kusten i sydvästra delen av Malmö kommun. Kalk bröts tidigt för husbehov och brändes i så kallade jordugnar. Efterfrågan på kalksten ökade med sockerbrukens etablering, då kalk var en viktig del i renandet av sockret. Stenen användes även som material i husbyggen och vid tillverkningen av cement. En kalkbrottsindustri anlades år 1896 men kom att utvidgas med en cementfabrik 1903. En schaktugn uppfördes liksom andra tillhörande verksamheter och småindustrier. På restmaterial från kalkbrottet anlades en hamn. Därtill drogs järnvägsspår ut till hamnen, där till exempel stenkol fraktades till brännugnen.
Vid den vall som lades ut för hamnen skapades en andra anläggningsplats, vilken kom att bli hamn för fiskebåtar. Med industriernas etablering ökade antalet arbetare vid kalkbrottet men också för järnvägsbygget och hamnanläggningen. Ett stort antal nya bostäder uppfördes och samhället växte. Orten kom att helt domineras av kalkindustrin. När driften upphörde 1939 innebar det stor påverkan på samhället. I Klagshamn finns industrimiljöer som kalkugnen, byggd 1907, den konstgjorda landtungan som förbinder bebyggelsen med kalkbrottet och industrihamnen.
I hamnen finns byggnader som hamnkontor, tullhus, hamncafé, packlada samt kaptens- och maskinmästarbostad från tiden kring 1900. I Klagshamn fanns dessutom den enda ”fasta” batteriplatsen för det rörliga kustartilleriets tunga kanoner. Än idag syns spåren efter dessa anläggningar. 

Motiv för bevarande

Klagshamn är ett exempel på de industrimiljöer som var starkt utvecklade i regionen. Kalkugnen, arbetarbostäder och hamnen med tillhörande byggnader är alla värdefulla industrihistoriska dokument.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Klagshamn