Lund

Lund, omgivet av en bördig slättbygd, anses ha uppstått genom kungligt initiativ under sen vikingatid.

Själva grundläggningstiden anges till 1020 då Knut den Store lät anlägga ett myntverk på platsen, som var centralt belägen vid den punkt där flera större vägar möttes och med närhet till såväl marknadsplatserna Löddeköpinge och Trehögar (inom nuvarande Linero) som mötesplatsen för det forna skånska landstinget vid Arendala.
Lund fungerade från 1103 och under en period framåt som ärkebiskopssäte for hela Norden och utgjorde under medeltiden ett nordiskt kulturcentrum.

Domkyrkan, uppförd 1175 i sandsten från Höör, är sedan tidig medeltid centralpunkten i staden. Kyrkan står i nordisk aspekt som den mäktigaste representanten för romansk kyrkobyggnadskonst och har varit förebild för flera av Skånes medeltida kyrkor. Med kyrkan och myntverket följde behovet av olika hantverkare och köpmän och staden expanderade snabbt.

Omkring 1300 fanns i staden tjugo kyrkor, fem klosterkyrkor och två kyrkliga sjukvårdsinrättningar - Helgeandshus och S:t Jörgens hospital. Reformationen på 1530-talet drabbade Lund hårt och idag finns av de kyrkliga byggnaderna, förutom domkyrkan, enbart S:t Petri klosterkyrka och Liberiet, eller Laurentiikapellet, bevarade ovan mark. Av medeltida profana hus kvarstår på ursprunglig plats endast Krognoshuset vid Mårtenstorget, två hus i Fru Görvels gård -Stäket- vid Stora Södergatan och delar av kanikresidenset, vilka ingår i Folkets Hus på Kiliansgatan. Stadsplanen och gatusträckningarna är däremot väl bevarande. Genom att järnvägen anlades avskars dock de yttersta västra delarna, med bland annat S:t Petri klosterkyrka, från själva stadskärnan. Stora Södergatan med dess utvidgning till torg i norr utgör det forna huvudstråket för marknad och köpenskap. Råbygatan och Kiliansgatan förband staden österut. Efter hand utformades Mårtensgatan till den viktigaste vägen i denna riktning. I väster var Sankt Månsgatan infartsvägen.

Stadskärnan med modifierad sexkantig form omgavs i gången tid av grav och vall, ursprungligen palissadförsedd, och sannolikt anlagd vid 1300-talets mitt. Partier av vallen finns bevarad som Högevall i Stadsparken. Från skedet 1500-talets första hälft till 1600-talets senare del då staden skadades svårt av de dansk-svenska krigen, är endast ett fåtal byggnader kvar såsom Lundagårdshuset, byggt 1578-1584 på den gamla biskopsborgens plats samt Karl Xll huset från 1586-1589 och utgörande en del av Katedralskolan. Byggnaderna är uppförda i rött tegel medan de försvunna bostadshusen från samma period varit uppförda i korsvirke. Som goda exempel på det sena 1700-talets och det tidiga 1800-talets korsvirkeshus framträder byggnaderna vid Petriplatsen.

Delar av den äldre stadsbebyggelsen präglas idag av 1800-talets klassicerande byggnader i en eller två våningar och oftast med putsfasader. Goda exponenter på offentliga byggnader av denna typ är Rådhuset från 1836 och Centralstationen, byggd 1857-1859. Lund och lundabygden upplevde liksom merparten av övriga Sverige ett ekonomiskt uppsving under 1800-talets mitt och senare hälft, vilket baserades dels på skilda industrietableringar och dels på en intensifierad uppodlingsverksamhet inom jordbruket. De centrala medeltida kvarteren var stora och glest bebyggda och klarade en förtätning av stadskärnan för att skapa bostäder för den växande befolkningsmängden.

Under 1800-talet utvecklades även universitetet jämte sjukvårdsinstitutionerna. Samtliga dessa faktorer har påverkat bebyggelsen och Lund kan uppvisa miljöer representativa för såväl historicerande arkitekturstilar såsom en av C G Brunius inspirerad medeltidsromantik som nyrenässans, jugend, nationalromantik, amerikanskinfluerad byggnadsstil och 1920-talsklassicism. Speciellt påkostade fasader har byggnader vid de öppna platserna och stora gatustråken getts. Till dessa är förlagt bland annat bankpalats, Grand Hotel och högborgerliga bostadshus.

Med industrin följde en växande arbetarrörelse, vars Folkets park invigdes 1895. År 1976 uppfördes en festlokal som ersättare för den gamla dansbanan och teaterladan. En bebyggelse av helt annan karaktär utgör det så kallade Nöden-området i sydöstra delen av den gamla stadskärnan. På tidigare obebyggda tomter uppfördes under 1870-talet en mångfald arbetarbostäder, som idag bildar en helhet av små envåningshus med släta, enkla putsfasader och strikt placerade i gatulinje med gårdarna i skydd innanför.
Inom det forna ärkebiskopsområdet Lundagård, vilket omgestaltades redan på 1700-talet av C Hårleman, ligger byggnader knutna till det på 1600-talet grundade universitetet såsom själva Universitetsbyggnaden, invigd 1882, Akademiska föreningen, äldsta delarna från 1849-1851, institutionsbyggnader samt Palaestra et Odeum från 1883. Norr om den gamla stadsvallen, nedrivning av vallen påbörjades under 1800-talets förra del, är Biskopshuset och Universitetsbiblioteket belägna. Här reser sig även Allhelgonakyrkan från 1885-1891, gestaltad i nygotik och med H Zettervall som arkitekt. Monumentet över slaget i Lund restes 1883 vid Lerbäckshög i stadens norra del.
Under slutet av 1800-talet började Lund växa utanför den medeltida stadskärnan. Ett flertal områden med skiftande karaktär och funktion anlades. Möllevången, där Norra kyrkogården anlagts 1814-1816, och Smörlyckan blev områden med enklare arbetarebebyggelse, även om det förstnämnda kom att byggas om till enfamiljsbostäder under 1950- och 1960-talen. Även stora institutioner, som på grund av bristen på mark i stadskärnan, anlades utanför vallarna. Intill Östra kyrkogården, öster om Östra Vallgatan anlades Botaniska trädgården 1862-1867 med tillhörande byggnader. Därefter skedde ytterligare markupplåtelser då lasarettet och universitetet bereddes plats för utbyggnad. H Zettervall ritade Universitetsbyggnaden samt byggnader såsom Gamla Kirurgen inom lasarettsområdet. För egen räkning lät han uppföra en bostad i italiensk villastil, belägen vid Sandgatan. I den så kallade Professorsstaden ligger ytterligare institutionsbyggnader samt villakvarter med arkitektritade villor omgivna av större trädgårdar. Därtill finns Sankt Lars, som ingick i den första stora utbyggnaden av sinnessjukhus i Sverige och invigdes 1879 då de första patientpaviljongerna och parken öppnades. Därtill uppfördes Asylen, fler paviljonger och tjänstebostäder. Vipeholm var istället tänkt att uppföras som kasernområde men kom att övergå till vårdanstalt under 1930-talet. Spoletorpsområdet var avsett som ståndsmässig bebyggelse med stenstadsbebyggelse med slutna kvarter. Galgevångens lotter bebyggdes i mitten av 1800-talet. Därefter avstyckades markerna och bebyggdes ytterligare, liksom i områdena Lilla Råby, Jutahusen, Kobjer och Sliparebacken. Dövstumskolan uppfördes i omgångar 1869-1924. Därtill bebyggdes kvarter väster om järnvägen, till exempel ”Stationshusen" vid Fjelievägen och egnahemshusen vid Hantverks- och Handsmakaregatorna.

Under 1940-1970-talen utökades Lund i snabb takt med flera bostadsområden, nytt universitetsområde med bland annat Tekniska högskolan samt nya sjukvårdsbyggnader. Borgmästaregården byggdes 1939-1942 med så kallade ”barnrikehus”, en blandning av flerbostadshus, radhus och enfamiljshus i rött tegel. År 1958 stod radhusområdet Planetstaden färdigt med måttfull och funktionell bostadsstandard. Området består av fem gator med små förbindelser dem emellan. Mitt i området finns gemensam grönyta. Kvarteren Persikan, Offerkällan och delar av Norra Fäladen bebyggdes alla under slutet av 1960-talet. Flera studentbostäder uppfördes under denna period, som Ulrikedal 1962-1963, Vildanden 1964, Sparta 1968-1972 och Fyrklöverhus 1966. Därtill uppfördes flertalet nationer som till exempel Göteborgs Nation 1952 och Västgöta Nation 1953. Med det ökade antalet studenter och utbyggnaden av staden uppfördes flera kyrkor. Till byggandet av Västerkyrkan 1965 fogades även studentbostäder.
I de nya stadsdelarna uppfördes Helgeandskyrkan, invigd 1968 för stadsdelen Klostergården, S:t Hans tegelkyrka, uppförd 1970 på Norra Fäladen och till Linero hörande S:t Knuts kyrka 1972. Även flera offentliga byggnader tillkom, som Tingshuset, byggt 1958 och tillbyggt 1976, Polishuset från1964, Folkets hus 1969, Skissernas museum, byggt 1949 och tillbyggt under både 1950- och 1980-talen, Konsthallen byggt 1957 i rött tegel vid Mårtenstorget intill Krognohuset, Bollhuset uppfört 1964, Stadsbiblioteket från 1970 och Stadshallen vid Stortorget uppfört 1968. Även Landsarkivets gamla byggnad från sekelskiftet 1900 utökades med en tillbyggnad 1971.

 

Motiv för bevarande

Lunds stadsplan och bebyggelse åskådliggör en kontinuerlig utveckling från den tidiga medeltidens ärkebiskopsstad till modern universitets-, lasaretts-, handels- och industristad. Av betydelse för stadsmiljön är såväl stadsplanen med gatunät, fastighetsindelning, torgplatser, parker och planteringar som domkyrkan, Allhelgonakyrkan, universitetsbyggnaderna och det mångskiftande byggnadsbeståndet. I staden finns flera bostadsområden med bevarade helheter samt exempel på god arkitektur från 1950-1970-tal.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Lund