Landskrona

Landskrona speglar genom stadsplan och äldre bebyggelse den skånska stadens utveckling från 1500-talet till modern tid. Särskilt framträdande är 1700-talet med såväl samlade miljöer som enskilda värdefulla byggnader.

Citadellet

Den stora befästningsanläggningen Citadellet hade ett strategiskt läge i stadens västra del. Den påbörjades av Kristian III under 1540-talet. Efter det att Skåne blivit svenskt 1658 försågs Citadellet med bland annat utanverk, vallar och bastioner. Såväl danska som svenska statsmakten arbetade mellan 1500-och 1700-talen med olika planer för utbyggnad av Landskrona. Exempelvis beordrades Ängelholms invånare vid 1500-talets mitt att flytta till staden och vid 1600-talets slut planerade Karl XI att göra staden till Skånes huvudort. I och med ett riksdagsbeslut 1747 att ytterligare befästa Landskrona kom staden att växa utanför sina tidigare gränser.

Nya staden

Nya staden, söder om gamla stadskärnan, lades ut i skydd av den nya planerade fästningen på grundet Gråen. Befästningsanläggningen Gråen som består av vallar, bastioner och gravar anlades 1754 av kung Adolf Fredrik. Området kallades senare Citadellet Adolf Fredrik. På ön finns endast en bevarad byggnad, kruttornet, som anlades på 1800-talet. I sydöstra bastionen finns lämningar efter ett påbörjat kruttorn. Östra delen av anläggningen är bebyggd med ett 20-tal fritidshus. Större delen av området är vattenyta men ett flertal förbindelsegångar finns på smala landremsor. Nya staden framstår i dag som representativ för dåtidens stadsplaneideal med rätlinjigt gatunät, rektangulära kvarter och öppen plats vid den nya stadskyrkan Sofia Albertina som uppfördes 1754-1788 efter ritningar av Carl Hårleman, som även anses ha deltagit i de nya stadsplanearbetena. Hårleman, som var överintendent, ritade även Adolf Fredriks kasern som byggdes 1754-1760 som den första av sex planerade kaserner. I dag disponeras byggnaden av museet. Den av fransk klassicism påverkade arkitekturen blev förebild för många av stadens förnämare byggnader, till exempel Gamla Kassan i kv Gamla Bryggan samt flera byggnader vid Storgatans övre del.

Hamnområdet och järnvägen

Från och med 1800-talets mitt växte Landskrona i omfattning. Flera industrier anlades, några jordbruksbaserade som sockerbruk och bryggerier, andra med inriktning på mekanisk industri och tegeltillverkning. Handel och sjöfart gynnades. Anläggandet av järnvägen på 1860-talet och varvets tillkomst 1915 påskyndade Landskronas utveckling som industristad. Åren 1951-1962 uppfördes verkstäder för tillverkning av lastvagnar i västra delen av området. Arkitekten var Klas Anshelm, som också ritade intilliggande verkstadsskola. Byggnaderna har tegelfasader med stora glaspartier för insläpp av dagsljus i verkstäderna. Även kontorslokaler för Supra och Bergsöe uppfördes under 1960-talet, också de med tegelfasader och glas. I hamnen finns även terminal för passagerartrafik mellan Landskrona och Ven. Tidigare gick även en färjelinje till Köpenhamn. I samband med att nya Västkustsbanan anlades uppfördes en ny järnvägsstation i östra delarna av Landskrona.

Centrum

De centrala delarna av Landskrona kom att förändras kraftigt under 1700-talet genom byggandet av befästningar. Hela kvarter revs för att ge plats åt anläggningarna. När behovet av befästningar minskade började markerna åter att bebyggas. I området finns flera offentliga byggnader. Landskrona stadssjukhus anlades 1877 i nyklassicistisk stil. År 1904 övertogs byggnaden av yrkesskolan. Intilliggande Tuppaskolan stod färdig 1902 efter ritningar av Fredrik Sundbärg. Byggnaden hade en imponerande blickfång där arkitekten eftersträvade en mer konstnärlig stadsplanering än tidigare. Samme arkitekt ritade Gamla vattentornet, uppfört 1904. Båda byggnaderna är nu omgjorda för bostäder. Andra byggnader med samme arkitekt är Elektricitetsverket, färdigt 1908, Gamla brandstationen från 1906, nu ombyggd till bibliotek, Saluhallen från 1913 och den 1901 uppförda Teatern.

Bland stadens bebyggelse från decennierna kring sekelskiftet 1900 finns flera goda exempel såsom rådhuset från 1882-1884 i tegelgotik, ritat av O Pedersen och Tranchellska huset från 1890-1891 i nederländsk renässans, ritat av P M Isaeus. På de forna befästningarnas vallar och gravar anlades även parker. Slottsparken är daterad till 1880 och det som kom att kallas Stadsparken till 1895. Parkerna är idag viktiga fritidsmiljöer med promenadstråk och flera anläggningar. En av de äldre byggnaderna är Kallbadhuset från 1877 vid hamninloppet. Intill ligger Citadellsbadet av senare datum. Strandpaviljongen uppfördes i samband med jubileumsutställningen 1913. Konsthallen, ritad av Fritz Jaenaeke och Sten Samuelsson, uppfördes 1963 i samband med stadens 550-års jubileum. Även Nya vattentornet, uppfört 1970, ligger i området. I norra delen av stadens centrala delar ligger Landskrona idrottshall. Det är en låg byggnad med nersänkta spelplaner. Fasaden är i huvudsak i glas efter arkitekten Arne Jacobsens ritningar.

Koloniområdet vid Citadellet

Koloniområdet vid Citadellet skapades då befästningsvallarnas strategiska betydelse började avta under mitten av 1800-talet. Vallarna styckades upp i odlingslotter, som till en början arrenderades av anställda vid garnisonen. Antalet privatpersoner som fick arrenden ökade och snart indelas hela området. Antalet kolonier kom dock att reduceras under 1930-1960-talen då de försvarshistoriska minnesmärkena skulle framhävas i större utsträckning. Stugorna i området varierar i både ålder och utseende. De äldre från sekelskiftet 1900 har olika planlösningar med snickerier, spröjsade fönster och träpanel i ljusa färger. Ett par paviljonger liknande antika tempel kommer från utställningen 1913 för firandet av stadens 500-årsjubileum. På området finns även stugor från senare tid. Odlingarna är som små trädgårdar i miniatyr med rosenbuskar och fruktträd, till skillnad mot traditionella kolonilotter med grönsaksodling.

Egna hem

Egna hem ligger i norra delen av centrala Landskrona. Utbyggnaden av Egna hem skedde i tre olika etapper från 1910- till1930-talet. Till en början var husen små men fram på 1920-talet blev villorna allt större. Byggnaderna fick en enhetlig utformning med kalkputs, branta takfall och ljus färgsättning. Området kompletterades under 1930-talet med radhus. Utmärkande för området är de väl tilltagna trädgårdar, vilket var typiskt för egnahemsområdena. Utbyggnaden av området Egna hem tillkom på initiativ av stadens ledning med dåvarande stadsarkitekten Frans Ekelund i spetsen.

Sandvången

Sandvången, i norra delen av tätorten Landskrona, började anläggas i slutet av 1940-talet. Området planerades för 640 lägenheter, varav 170 i radhus. De minsta lägenheterna skulle byggas som 6-våningspunkthus, mellanstora lägenheter som lamellhus och de största som radhus. Centralt placerades ett grönområde med lekplats. Vid byggstarten i östra delen av området visade det sig att trycket efter lägenheter var så stort att den västra delen projekterades om med tätare och högre bebyggelse. När området stod färdigt 1961 hade 813 lägenheter byggts. Det var arkitekt Folke Hederus som planlade och ritade och på senare år bidrog även Ulf Roos med byggnader.

Esperanza

Esperanza ligger i tätorten Landskronas norra del. I nordöstra delen av området finns äldre bebyggelse bevarad från tiden runt sekelskiftet 1900. Byggnaderna uppfördes då till Oscar Ekmans Anstalt för medicinalväxtodling. Huvudbyggnaden uppfördes 1906 och till anläggningen byggdes vattentorn, växthus och bostadsvilla, främst i trä. Intill ligger Verdanitorpet, en gulmålad korsvirkeslänga. Det moderna Esperanza tillkom 1969-1970 efter Ralph Erskins ritningar. 130 bostäder uppfördes i form av radhus och atriumhus med vita eternitskivor och rödmålad träpanel. Mellan byggnaderna anlades ett system av gågator och grönområden.

Motiv för bevarande

Landskrona speglar genom stadsplan och äldre bebyggelse den skånska stadens utveckling från 1500-talet till modern tid. Särskilt framträdande är 1700-talet med såväl samlade miljöer som enskilda värdefulla byggnader. Stadens betydelse som fästning är kraftigt understruken genom Citadellet och Gråen. Landskronas utveckling under 1800-och 1900-talen visas i offentliga byggnader, parker och välbevarade bostadsområden, men också genom hamnen och järnvägens betydelse för industrin. Kolonierna på citadellsområdet har social- och kulturhistoriskt värde genom välbevarade byggnader och trädgårdar från olika tidsåldrar.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Landskrona