Borstahusen

I det flacka kustlandskapet norr om Landskrona ligger Borstahusen, ursprungligen ett fiskeläge uppvuxet under 1700-talets senare decennier.

Om namnet berättas att det stammar från de första invånarna, en man vid namn Borst och dennes båda söner. Den äldre bebyggelsen är samlad utmed tre parallella gator ner mot vattnet. De öppna partierna mellan husraderna utgjorde i äldre tid torkplats för näten, så kallade stejlebackar. Byggnadsbeståndet härrör i huvudsak från 1800-talets senare hälft och tiden kring 1900. En sparsam dekor i form av lister och omfattningar pryder de äldre längorna medan husen från sekelskiftet fått mer påkostade fasader. Tegel är det mest förekomna byggnadsmaterialet. Husen är placerade i gatulinjen med trädgårdstäppor liggande i skydd för vinden bakom byggnaderna.
Hamnen utvecklades kraftigt under decennierna kring 1900 då skuttrafiken blomstrade. Framför allt var frakten för sockerbruket vid Säbyholm omfattande. För att underlätta transporten anlades under 1880-talet en numera nedlagd mindre järnväg mellan samhället och bruket. Idag utnyttjas hamnen flitigt som småbåtshamn och har mist sin ursprungliga betydelse som fiske och frakthamn. Den öppna hamnplanen med sina brädfodrade sjöbodar fungerar dock fortfarande som tornplats för fiskegarn. Ur den täta låga bebyggelsen reser sig i samhällets östra del skolhuset i gulgrått tegel i två våningar. Utanför de äldre bebyggelsestråken utbreder sig moderna villaområden.

Motiv för bevarande

Området exemplifierar de under sena 1700-talet och 1800-talet uppkomna fiskelägena med reglerad bebyggelsestruktur. Den väl bibehållna bebyggelsen skildrar Borstahusens utveckling från renodlat fiskeläge till ett av sjöfart dominerat kustsamhälle.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Borstahusen