Färingtofta-Anderstorp-Snälleröd-Forestad

Landskapet kring Rönne å utgör ett karaktäristiskt exempel på förhållandena i den skånska mellanbygden.

Färingtofta

Landskapet i Skånes centrala delar präglas av skogsbygd med inslag av betesmark och åker. Färingtofta kyrkby ligger i den kuperade terrängen norr om Rönne å, cirka 20 kilometer sydost om Klippan. Byn har vuxit fram vid ett av de gamla färdstråken i det inre av Skåne. Området kring den relativt högt belägna byn domineras av betesmark. Kyrkan ligger högt. Den är från medeltiden, men kraftigt förändrad genom om- och tillbyggnader under 1820-talet. Det mäktiga gråstenstornet bevarar emellertid en äldre karaktär och utgör ett väl synligt riktmärke i landskapet. Den gamla bystrukturen med gårdarna och husen samlade i nära anslutning till den slingrande bygatan är påtaglig än i dag. Laga skifte, som genomfördes 1836-40, medförde ingen utflyttning av gårdarna. Bland boningslängorna finns goda exempel på 1850-60-talens tegelarkitektur med blinderingar och mönstermurning. Även det gamla skolhuset nedanför kyrkan ansluter till denna stil. Ekonomilängorna är liksom merparten av de enskilda bostadshusen försedda med röd brädfodring. Enstaka exempel på sekelskiftets panelarkitektur med figursågade snickerier finns också representerade bland bostadshusen. Prästgården är genom landsvägen skild från den övriga bebyggelsen. Den har en vitputsad huvudbyggnad i nyklassicism från 1929.

Rönne ås dalgång

Rönne å och dess biflöde Snällerödsbäcken flyter genom det kuperade landskapet söder om Färingtofta. Åns dalgång, vilken bitvis skär ned i terrängen, kantas delvis av betesmark. Mellan löv- och barrskogsområdena finns odlad mark. På norra sidan av ån finns ett mindre fornlämningsområde vid Djupadals mölla. Det kan troligen dateras till järnålder. ”Eneskogen” söder om ån är ett område med sällsynt formade och höga enar. Mindre inslag av bok förekommer inom enebeståndet. Den nuvarande landskapsbilden är sannolikt ett resultat av den betning och röjning, som pågick under större delen av 1800-talet. Vid Djupadal, där den smalnande åfåran bildar ett mindre vattenfall, ligger Djupadals mölla med en röd, brädfodrad kvarnbyggnad från slutet av 1800-talet. Till kvarnen hör ett mindre lantbruk. Den nuvarande kvarnen har föregåtts av en äldre anläggning. På platsen fanns under 1600-talet en eller flera stångjärnshammare. Dammarna kan urskiljas än i dag.

Anderstorp

Anderstorps by bevarar en äldre bykaraktär. Gårdarna har tät och oregelbunden placering vid den slingrande bygatan. Byn blev i stort opåverkad av skiftet, som genomfördes 1822-27. Av byns sex hemman var det endast ett som flyttades ut. Dagens bebyggelse består till övervägande del av röda, brädfodrade och trelängade gårdar. Några av de äldre manbyggnaderna har kring sekelskiftet 1900 ersatts med putsade hus av villakaraktär. Byns forna spruthus, en röd, brädfodrad byggnad, ligger i nära anslutning till byvägen. En mindre dalsänka skär in i byns norra del. Byn omges av åker- och hagmark, där de många stengärdesgårdarna bidrar till att ge landskapet en ålderdomlig prägel.

Snälleröd

På de branta sidorna norr om Snällerödsbäcken finns rester efter en äldre vattenkvarn, Snälleröds kvarn. Numera återstår endast själva kvarnhuset med sina mäktiga gråstensväggar. De intilliggande byggnaderna är från 1800-talet och uppvisar exempel på tidens rika tegelarkitektur med mönstermurning. I det angränsade området har man gjort ett flertal fynd av slagg och aska. Fynden påminner om det järnbruk Karen Lykke under 1660-talet drev på platsen. Karen Lykke ägde Snälleröds sätesgård. Snälleröds gård har en reveterad huvudbyggnad i trä, en våning hög. Den är av 1700-talskaraktär med högt, avvalmat sadeltak och flankeras av två flygelbyggnader i gråsten. Ladugård och uthus ligger åtskilda från huvudanläggningen genom en väg. I Snälleröd finns även ett sedan länge nedlagt bränneri bevarat. Det är en stor, putsad tegelbyggnad med utsmyckning längs med gesims och runt gavelröstet.

Västra och Östra Forestad

Bebyggelsen i Västra och Östra Forestad består av ett flertal ensamliggande gårdar av tämligen omfattande storlek. Den glesa bebyggelsestrukturen är av hög ålder och inte ett resultat av 1800-talets skiftesreformer. Merparten av längorna är tillkomna under 1800-talets andra hälft. Av ålderdomlig karaktär är de kraftiga längorna i gråsten och stenvalvsbron över Rönne å.

Motiv för bevarande

Landskapet kring Rönne å – med bibehållet, äldre slingrande lopp – utgör ett karaktäristiskt exempel på förhållandena i den skånska mellanbygden, där små brukningsenheter, stengärdesgårdar, en tämligen omfattande betesareal och små byar varit dominerande. Den täta bebyggelsen i Anderstorps bykärna och dess ålderdomliga karaktär har stort miljövärde. Färingtofta är en av de bäst bibehållna kyrkbyarna i Skånes mellan- och skogsbygd. Av speciellt kulturhistoriskt intresse är bykärnans struktur, som bevarar karaktären av bysamhället från tiden före skiftet. Djupadals mölla utgör en välbevarad 1800-talsanläggning.