Gillhög, Barsebäck och Järavallen

I det flacka kustlandskapet vid Lundåkrabukten är Järavallens höjdsträckning en lämning av det forntida Litorinahavets strandlinje. Havsnivån var då 5 meter högre än idag. Vid stranden bevarar de betade strandängarna en ålderdomlig landskapsbild. Över själva Järavallen och området österut breder en sandbindande tallskog ut sig. Söder om Barsebäck sträcker sig en markerad höjd. Landskapet har brukats sedan förhistorisk tid, vilket de dominerande fornlämningarna vittnar om. Särskilt framträdande är gånggriften vid Gillhög, som är en av de märkligaste, vilken anlagdes under yngre stenålder. Gånggriften har koppling till dösen vid Hofterup, men på grund av motorvägens dragning genom landskapet har de tydligaste sambanden brutits.


Kring Barsebäcks slott utbreder sig ett godspräglat landskap med stora åkerfält och alléer. Barsebäck omnämns som sätesgård under tidigt 1300-tal. Gården har liksom flertalet andra skånska sätesgårdar vid denna tidpunkt försvarskaraktär. Den nuvarande huvudbyggnaden präglas av de ombyggnadsarbeten som företagits under slutet av 1800-talet då byggnaden givits en renässansinspirerad prägel. Sannolikt ingår delar av det stenhus som uppfördes omkring 1500. Bland gårdsbyggnaderna märks ett äldre stenmagasin.

Barsebäck, Skånska rek.kartan, Krigsarkivet.

Vid Barsebäcks kyrkby är landskapet öppet och uppodlat. Barsebäcks kyrkby har bevarat karaktären av gångna tiders sockencentrum. Kyrkan anlades under 1100-talets senare del. Under sen medeltid restes västtornet men nykyrka, gravkor och sakristia tillkom under 1700-talet. På central plats vid kyrkan ligger prästgården, vars två längor, en i korsvirke och en i rött tegel, stammar från 1807 respektive 1897. Bygdegården, en vitputsad länga under stråtak, är inrymd i en av byns gamla gårdar. Vid skiftet på 1830-talet omfattade Barsebäck ett 30-tal gårdar. Merparten av dessa är utflyttade.


Barsebäckshamn är beläget på en udde som skiljer Lundåkrabukten och Salviken. Äldre källor omtalar ett norra och ett södra Barsebäcks fiskeläge. De två lägena skulle ha lytt under Barsebäcks sätesgård respektive kyrkan. Troligen spelade det rika sillfisket under medeltiden en avgörande roll för lägets utveckling. Fiskeläget idag exemplifierar dels de äldre fiskelägenas täta bebyggelsemönster med små sammanfogade längor liggande i gatulinjen, dels det sena 1800-talets kustsamhälle med friliggande hus av kaptensgårdskaraktär och väl tilltagna trädgårdar. De äldre husen är byggda i korsvirke, lersten eller tegel, medan de yngre företrädesvis är i tegel. Några är ännu försedda med lövsågade snickerier. I den äldre delen är gatorna enligt tidstypiskt mönster försedda med stenar.

Norr och söder om Barsebäcks fiskeläge utbreder sig på de flacka gräsbevuxna strandmarkerna ett område med skansar och försvarsvallar. Dessa anlades under 1720-talet och ingick i en sammanhängande försvarslinje utmed Skånes västra kust.
 

Motiv för bevarande

Området åskådliggör en kontinuerlig utveckling av kulturlandskapet från stenålder till modern tid. De dominerande fornlämningarna har förutom sitt vetenskapliga värde även betydelse för landskapsbilden. Området är rikt och varierat med lämningar efter flera av de viktigaste perioderna i Skånes historia. Barsebäcks kyrkby har bevarat karaktären av gångna tiders sockencentrum. Barsebäckshamn exemplifierar både ett äldre fiskeläge och ett senare sjöfartssamhälle. Skansarna vittnar om Skåne som gränsprovins och dess försvar.