Borgeby-Löddeköpinge-Hög-Stävie

Det av storgodsdrift präglade landskapet med fornlämningar, kyrkomiljö och bebyggelse är av stor betydelse. Fornlämningarna illustrerar Lödde ås centrala roll i landskapet allt sedan stenålder.

Lödde å har ett slingrande lopp mellan Kävlinge och Löddeköpinge. Ån skär ned i en relativt trång dalgång i den östra delen. I väster vidgar dalgången sig. Periodvis översvämmas här de flacka strandängarna. Inslaget av betesmark kring ådalen är stort.

Lämningarna efter förhistorisk bebyggelse återfinns under nuvarande markyta inom större delen av området. Monumentala bronsåldershögar och en stor gånggrift ligger längs ådalen. Två gravhögar från bronsåldern är belägna söder om Borgeby slott. En av Nordens största vikingatida handelsplatser har legat vid Löddeköpinge i närheten av gården Segershill.

Borgeby slott

Storgodsdriften vid Borgeby präglar den södra delen av området genom vidsträckta åkerfält och sitt till huvudgården koncentrerade byggnadsbestånd.
Området har varit bebott sedan förhistorisk tid. Skriftliga belägg för att Borgeby var befäst förekommer i källmaterial från 1300-talet. Gården innehades då av kyrkan och det som är synligt idag är spår av en kastellborg. Arkeologiska undersökningar visar dock att den haft en vikingatida föregångare i form av en ringborg. Den nuvarande anläggningen består av en röd tegelbyggnad, uppförd av Hans Spegel på 1500-talet, och den är sammanbyggd med två stenbyggnader, porttornet, 1300-tal, respektive ”kyrkan”. Gården brändes av danska styrkor under 1600-talet, då merparten av den traditionellt utformade fyrlängade borgen förstördes. På 1730-talet uppfördes den trelängade ladugården. Anläggningen i tegel och med halmtäckt tak utgör ett gott exempel på de skånska sätesgårdarnas ekonomibyggnader. Under 1700- och 1800-talen har ett flertal om- och tillbyggnader samt restaureringar företagits, bland annat erhöll det så kallade Börjes torn sitt nuvarande utseende genom H Zettervall.

Borgeby vitputsade sockenkyrka ligger öster om slottsparken. Kyrkan anlades under 1100-talet och fick sin nuvarande gestaltning omkring 1870. Prästgården med vitputsad länga från 1881 kvarligger på en gammal tomt, medan byns cirka tjugo gårdar utflyttades från bykärnan vid skiftet 1858-1860. Gårdarna i Borgeby löd, liksom under en period även gårdarna i det närbelägna Löddeköpinge, under sätesgården Borgeby.

Löddeköpinge och Hög

Kyrkbyarna Löddeköpinge och Hög är representativa för två olika typer av 1800-talets skiftade byar. Båda har kyrkor av medeltida ursprung som kraftigt omgestaltats under 1800-talet. Löddeköpinge har på grund av sitt centrala läge vid forna landsvägen Malmö-Helsingborg under 1800-talet utvecklats till centralort för den kringliggande jordbruksbygden. De flesta gårdarna utflyttades vid skiftet på 1830-talet och på deras tomter uppfördes bostadshus och byggnader knutna till diverse verksamheter. Kraftiga förändringar och rivningar har medfört att byggnadernas genuina karaktär gått förlorad. Den väl bevarade holländarekvarnen, uppförd 1849, hör ihop med den omfattande spannmålsodlingen under 1800-talet.
I Hög har de utflyttade gårdarna ersatts med bostadshus av skiftande ålder och gestaltning varför bymiljön idag ter sig tämligen splittrad. Den har dock behållit något av sin agrara prägel då enstaka gårdar ligger kvar på gammal gårdstomt. Stävie kyrkby öster om Lödde å omges av ett äldre lövträdsbestånd. Medeltidskyrkan ombyggdes på 1840-talet under ledning av C G Brunius. . Bebyggelsen ligger till stor del kvar på ursprunglig plats. Husen är relativt välbevarade vad gäller exteriören.

Motiv för bevarande

Fornlämningsbeståndet och det rika utgrävningsmaterialet illustrerar Lödde ås centrala roll i landskapet allt sedan stenålder. Strandängarna visar en landskapstyp som var vanlig i Skåne under äldre tid. Borgeby är en av de få medeltidsborgarna som inte förändrats genom senare seklers ombyggnader. Ekonomilängorna från 1700-talet har i princip bibehållit sitt ursprungliga utseende. Det av storgodsdrift präglade landskapet med fornlämningar, kyrkomiljö och bebyggelse är av stor betydelse.