Göingeåsen-Ebbjörnarp-Ignaberga-Tykarp

Göingeåsen har ett stort värde genom skoglig kontinuitet och den rika förekomsten av fornlämningar. Området kring Ignaberga och Tykarp speglar ett ålderdomligt odlingslandskap som fått mycket av sin nuvarande utseende genom 1800-talets skiftesreformer. Kalkgrottorna är ett intressant exempel på tidiga industrier och utgör ett välbevarat kulturhistoriskt dokument över bygden. Även Missionshuset och Folkets park ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö.

Göingeåsen är, tillsammans med Ignaberga och Tykarp, beläget sydost om Hässleholms tätort och är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Skogarna har till sina delar stort värde med lång kontinuitet som skogsmark, gamla träd och död ved. Vid Spragleröd söder om Tormestorp finns alsumpskogar kring ån och en del öppna partier med en hävdgynnad flora. På åsen finns åtskilliga fornlämningar främst gravar som rösen, stensättningar och domarringar som berättar om att området varit en öppen odlingsbygd under brons- och järnåldern. I den östra delen av området ligger Sale stenar, fyra gravar från järnåldern. Områdets naturliga förutsättningar gav upphov till jordbruk under förhistorisk tid, vilket de talrika röjningsrösena visar. Nyare odlingsrösen från 1700- och 1800-talen finns vid byarna och torpen. I det öppna odlingslandskapet visas ett småskaligt ägomönster med betesmarker och många stenmurar.

Ebbjörnarp

Området kring Ebbjörnarp är rikt på lövträd, men omges av granskog. Gårdarna ligger i karaktäristiska lägen på sluttningen, utan egentlig bygemenskap. Odlingslandskapet är småskaligt och har kvar sin ålderdomliga karaktär med många stenmurar, hagmarker, små åkrar och välbevarade gårdsmiljöer. Tillsammans ger dessa element en mycket välbevarad helhetsbild.

Ignaberga

Ignaberga kyrkby är en intressant miljö med två sockenkyrkor, varav den ena är medeltida med mycket av sin gamla prägel i behåll. Den andra är en tegelkyrka från 1887, uppförd då befolkningsökningen gjorde att den medeltida kyrkan blev för liten. Området kring 1100-talskyrkan utgjorde i äldre tid socknens centrum. Kyrkobyggnaden och är placerad på en kulle, väl synlig för omgivningen. På traditionell plats nära kyrkan ligger det gamla skolhuset från 1852. Den uppfördes enligt äldre mönster med fattigstuga i bottenvåningen och skolsal och lärarbostad i den övre. På 1890-talet utökades byggnaden med en flygel med folkskolesal i övervåningen och torvbod i nedre. Nedanför gamla kyrkan finns flera gatuhus av varierande ålder och utseende. Genom sin oregelbundna struktur visar de ett gott exempel på 1800-talets skiftade byar. Många har därtill en bibehållen gårdsform och längor i sten och skiftesverk. Den kraftiga ökningen av antalet invånare under 1800-talet medförde att den medeltida sockenkyrkan blev för liten. När den nya kyrkan uppfördes försköts socknens centrum åt norr. Den nya skolan intill är liksom kyrkan byggd i nyromansk stil och de kompletterar varandra i bilden av traditionell kyrkomiljö. Mellan nya och gamla kyrkan, skymd av några bostadshus, ligger Ignaberga missionshus från 1898. En annan viktig folkrörelsebyggnad är Ignaberga Folkets park.

Tykarps by

Tykarps by har en äldre bykaraktär med tätt liggande gårdar, grupperade kring bygatan. Byggnadsbeståndet visar även en god bild av framför allt 1800-talets byggnadsskick med flera karaktäristiska gårdar med ladugårdar i sten eller skiftesverk, men också korsvirke och inslag av tegel. Viktig för miljön är en välbevarad allmogeträdgård, anlagd efter gammalt mönster med grusgångar, rabatter och rundlar.

Tykarpsgrottorna

Den rika förekomsten av kalk i området gav upphov till kalkbrytning, vilken är belagd sedan medeltiden. Särskilt omtalade är Tykarpsgrottorna, där flera brott finns bevarade. Brotten är sedan länge nedlagda, men under mark finns pelarsalar och gångar inom ett stort område. Den största grottan är en välbesökt turistattraktion. Den är också geologiskt intressant genom de fossil som bevarats i kalkstenen samt är en viktig miljö för hotade fladdermusarter.

Motiv för bevarande

Göingeåsen har ett stort värde genom skoglig kontinuitet och den rika förekomsten av fornlämningar. Därtill är området av intresse för friluftslivet. Ebbjörnarp uppvisar ett variationsrikt och välbevarat kulturlandskap. Området kring Ignaberga och Tykarp speglar ett ålderdomligt odlingslandskap som fått mycket av sin nuvarande utseende genom 1800-talets skiftesreformer. Det åskådliggör även mycket av den förvandling de skånska byarna genomgick under 1800-talet. Förhållandet mellan två sockenkyrkor av olika ålder, bevarade sida vid sida, är båda tydliga representanter för sin tid. Kalkgrottorna är ett intressant exempel på tidiga industrier och utgör ett välbevarat kulturhistoriskt dokument över bygden. Även Missionshuset och Folkets park ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö.


Berörda landskap

Agrara Religiösa Folkrörelse Industri