Svenstorp-Örtofta-Ellinge-Skarhult-Gårdstånga

De vidsträckta fälten och alléerna bidrar till att ge området dess karaktär av godslandskap.
Landskapet mellan Eslöv och Lund är svagt kuperat och uppodlat. Området genomflyts av Bråån och Kävlingeån, vars slingrande lopp delvis kantas av betade marker. De låglänta sankare partierna nyttjades tidigt för bete och den kalkhaltiga jorden utgjorde viktiga förutsättningar för tidigt åkerbruk. Traktens betydelse under förhistorisk tid framgår bland annat av de många gravhögarna, anlagda under bronsålder med ett accentuerat höjdläge. Flera av dem bär namn såsom Stenhög, Sladderhög och Tomhög.

Godsen Skarhult, Ellinge och Örtofta är alla belägna intill Bråån. Viderup ligger vid Kävlingeån. De rika jordbruksmarkerna har varit gynnsamma för sockerbetsodling, vilket gynnat tillkomsten av Örtofta sockerbruk. Kyrkbyarna är av medeltida ursprung. Kyrkobyggnader i Håstad, Igelösa och Odarslöv, som samtliga är medeltida, restaurerades kraftigt vid I800-talets mitt under ledning av C G Brunius. I Igelösa finns flera välbevarade byggnader, främst bostadshus för det till Svenstorp knutna gårdsfolket. Husen är i regel putsade. Enstaka exempel på korsvirkeskonstruktion förekommer. Norr om de äldre husen finns modernare arbetarbostäder. Prästgården i nära anslutning till kyrkan är vitputsad och uppförd 1849. I Håstad finns även en välbevarad banvaktarstuga.

Svenstorp

Svenstorps huvudgårds centrala läge i södra delen av området betonas av alléer vilka från väster och öster leder fram till gården. Svenstorps sätesgård kan skriftligen beläggas till 1400-talet. Slottsbyggnaden är som den ter sig idag ett av de bästa exemplen på Christian IV-stilen i Skåne. Den röda tegelbyggnaden uppfördes på 1590-talet med Hans van Steenwinckel som arkitekt. En rikt dekorerad sandstensportal pryder huvudfasaden mot väster. På den motsatta parksidan inramas en konstfullt anlagd parterr av två flyglar, byggda vid 1800-talets mitt som ersättning för två äldre korsvirkeslängor. Ekonomilängorna i gråsten och tegel bildar ett trelängat komplex väster om slottet. Bostadshus i traditionellt byggnadsskick i bland annat korsvirke och en äldre smedja kompletterar slottsmiljön.  

Ellinge

Sannolikt har det vid Ellinge funnits en sätesgård av försvarstyp redan under medeltiden. Under 1500-1600-talen byggdes på platsen en fyrlängad borg. Av denna tegel- och korsvirkesanläggning återstår numera endast den östra längan, kraftigt ombyggd under 1700-talet då de övriga längorna revs. På 1850-talet tillkom den renässansgavelprydda norra längan. Den vitputsade huvudbyggnaden omges av en vallgrav. Den trädkantade Bråån slingrar fram intill godset och bildar ett grönstråk tillsammans med alléerna som för fram till Ellinge.

Ladugård och ekonomilängor ligger norr om huvudbyggnaden. Bland dessa märks äldre korsvirkeslängor, vilka liksom magasinsbyggnaden i parken har rött tegel i facken och svart timra. Förvaltarbostad, arbetarbostäder, skola och smedja ingår som viktiga delar i den kompletta godsmiljö som Ellinge bildar.

Godset hade från 1700-talet till början av 1900-talet patronatsrätt över Västra Sallerups kyrka. Mellan Ellinge och Västra Sallerup går en liten markväg, som är den gamla vägen mellan godset och kyrkan. Kyrkbyn är numera i det närmaste inkorporerad i Eslövs tätortsbebyggelse.

 

Örtofta

Örtofta kyrka anlades under 1100-1200-talen. Av den medeltida kyrkan återstår numera endast den nedre delen av tornet medan kyrkobyggnaden för övrigt är uppförd 1862

. Stenvalvsbron över Bråån uppfördes i två spann 1776 och kompletterades i söder med ett spann 1910.

Innehavaren av Örtofta gods hade förr patronatsrätt över kyrkan. Redan under medeltiden fanns en borg vid den ur försvarssynpunkt väl lämpade platsen nära ån. Den nuvarande huvudbyggnaden, som till sina äldsta delar härrör från senmedeltiden, har genomgått flera om- och tillbyggnader. Anläggningen fick under 1850-talet sin nuvarande gestaltning i franskinspirerad renässansstil. Arkitekt var dansken Ferdinand Meldahl, som anlitades flitigt av de skånska godsherrarna under denna tid.

I nära anslutning ligger ekonomibyggnader uppförda i 1800-talets typiska tegel- och gråstensteknik. Gamla mejeriet med tillhörande stråtaksförsedda iskällare erinrar om den viktiga roll mejerihanteringen tidigare spelade vid de stora godsen. Byggnaden, uppförd 1869 och en av de tidigaste i sitt slag, har en tidstypisk gestaltning i historiserande tegelarkitektur. Betydelsefullla inslag i miljön är även gårdsfolkets bostadshus i tegel och korsvirke, centralt placerade vid norra uppfarten och med dekorativ fasadutformning. Alléer och vidsträckta åkerfält understryker traktens karaktär av slottslandskap.

Det mjukt kuperade landskapet norr om Örtofta genomflyts av Bråån. Inom området ryms flera dominerande gravhögar, anlagda under bronsåldern och karaktäristiskt belägna på höjdryggarna utmed ån. Jordmånen, ån och de därtill hörande goda betesmarkerna har gynnat en tidig bosättning. Norr om Bråån ligger plattgården Slättäng i ett karaktäristiskt enskifteslandskap där särskilt det rätvinkliga vägmönstret är tydligt. 

Gårdstånga

Miljön kring Gårdstånga kyrka i den glest bebyggda östra delen av den långsträckta byn speglar gångna tiders sockencentrum där kyrka, prästgård och skola var placerade i nära anslutning till varandra. Kyrkan, som är av romanskt ursprung, försågs under tidigt 1600-tal av dåvarande ägaren till Viderup, Anna Brahe, med ett ståtligt gravkor. Anna Brahe lät även uppföra det unika Viderups hospital, ett ålderdomshem för socknens gamla och fattiga och ett av de äldsta i sitt slag i Skåne.
Byggnaden, med gulputsade fasader och valmat tak, är försedd med utsirad portal enligt renässansens stilideal. Prästgårdens tegelarkitektur är ett välbevarat exempel på den byggnadskultur som utgick från C. E. Löfvenskiöld och A. W. Edelsvärds typritningar och mönsterböcker i mitten av 18000-talet.
Majoriteten av bebyggelsen i Gårdstånga är från 1900-talet och domineras av egnahem och lantarbetarbostäder, som på ett tydligt vis speglar jordbrukets starka ställning och hur dominerande Viderups gods och Gårdstånga Nygård varit och fortfarande är. Plattgården Gårdstånga Nygård har ett framträdande läge på höjdsträckningen norr om Kävlingeån.
 
Gården har ett väl bibehållet byggnadsbestånd med ett gårdsbränneri samt för 1800-talet typiska ekonomilängor i gråsten och tegel. I västra delen av området har stora förändringar skett de senaste åren med delvis nya vägdragningar och en stor cirkulationsplats.  

 

Borlunda

Borlunda kyrkby är belägen i ett rikt odlingslandskap där den trädkantade Bråån slingrar fram som en grön ådra. Namnet Borlunda betyder lunden där man fick bära båtarna när man färdades på ån. Landskapet domineras av stora brukningsenheter och präglas av de tre omgivande godsen Ellinge, Skarhult och Viderup.
Den nuvarande kyrkan i Borlunda invigdes 1868 och ersatte då de två medeltida kyrkorna i Borlunda och Skeglinge. Genom sitt jordinnehav kunde de adliga godsägarna genomdriva att den ena församlingen skulle ”läggas ner”. Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till den danske arkitekten Ferdinand Meldahl, som hade goda kontakter med den skånska adeln.

Kyrkan ligger på en kulle och syns vida omkring i landskapet. Borlunda by består endast av kyrkan, ett skolhus och något gathus. Gårdarna ligger utskiftade på brukningsenheterna, men flera av arrendegårdarna slogs vid skiftet 1815 samman till plattgården Borlundagården. Norr om denna ligger den större plattgården Kristineberg, som anlades vid samma tidpunkt och då ersatte den lilla byn Brönneslöv. Kristineberg ger en god bild av 1800-talets nya ideal med den vitputsade huvudbyggnaden åtskild från ekonomilängorna.

Skarhult

Det skånska godslandskapet, företrädesvis beläget i övergångsbygd mellan bördig slätt och skog, låter sig väl exemplifieras genom miljön söder och sydost om Eslöv. De öppna åkerfälten, plattgårdarna, vägsträckningarna, allésystemen och den utifrån godsen gestaltade bebyggelsen är viktiga komponenter i miljön. Området illustrerar kulturlandskapets utveckling, särskilt från 1800-talets jordbruksreformer till nutida storgodsdrift. Byarna Borlunda, Gårdstånga och Igelösa visar tydligt på den makt godsen haft över markanvändning, bystruktur och i detta fall även kyrkorna. Borlunda kyrka är unik i Skåne genom sin påkostade renässansarkitektur, samtidigt som den är ett typiskt exempel på 1800-talets omfattande kyrkobyggande i olika, ofta medeltidsinspirerade, nystilar.

Av grundläggande betydelse för samtliga utvecklingsskeenden har Brååns och Kävlingeåns vattendrag varit. För sockerbruket har även järnvägsförbindelserna och de rika jordbruksmarkerna lämpliga för sockerbetsodling varit av avgörande betydelse. Örtofta sockerbruk framstår som en komplett bruks- och industrimiljö där arbetarbostäder, fabriksanläggning, brukskontor, slamdammar och järnvägsspår är viktiga och belyser sockerbrukets hela historia. Banvaktarstugorna, som den i Håstad är viktiga delar i järnvägens historia.

Skarhults ägor utbreder sig över ett svagt kuperat odlingslandskap. Godset ligger mitt i ett strikt ordnat vägnät, där fyra räta vägar löper samman. Kraftiga alléer markerar uppfarten till godsanläggningen, som omges av ett större park- och lövskogsområde. Bråån löper i en slingrande fåra genom området. De omgivande sankmarkerna har tidigare utnyttjats för bete och slåtter.

Under 1100-talets slut byggdes Skarhults kyrka. Den påkostade gestaltningen med monumental sydportal pekar på att här vid denna tid fanns välbärgade släkter, av vilka en med tiden byggde sig en befäst sätesgård, Skarhult. Dagens huvudbyggnad, en trelängad, tornförsedd borg i rött tegel, uppfördes under 1500-talet. Vid mitten av 1800-talet, då Karl XIV Johan stod som ägare, genomgick borgen en restaurering under C. G. Brunius ledning, varvid byggnadens tydliga renässansprägel ytterligare framhävdes. I samband med restaureringen försågs de äldre ekonomilängorna med trappgavlar i en stil typisk för Brunius. En förvaltarbostad och nya tegellängor byggdes samtidigt i en med borgen överensstämmande stil. Dessa bildar tillsammans med bebyggelsen vid vägen mot Hurva – bostadshus i korsvirke eller i tegel med putsade fasader samt skolhusen i rött tegel – en väl sammanhållen miljö, representativ för större gods. I slottsmiljön ingår även en stenvalvsbro från 1870 över Bråån vid södra uppfarten.
På de bördiga slättjordarna ligger arrendegårdar och de båda plattgårdarna Skarhults Södergård och Bältinge gård. Områdets norra del upptas av magrare jordar och hagmarker. Här ligger även Skarhults kronopark, en jaktmark anlagd av godset, med skogsvaktarbostället Jägersro.
 

Motiv för bevarande

Det skånska godslandskapet, företrädesvis beläget i övergångsbygd mellan bördig slätt och skog, låter sig väl exemplifieras genom miljön söder och sydost om Eslöv. De öppna åkerfälten, plattgårdarna, vägsträckningarna, allésystemen och den utifrån godsen gestaltade bebyggelsen är viktiga komponenter i miljön. Området illustrerar kulturlandskapets utveckling, särskilt från 1800-talets jordbruksreformer till nutida storgodsdrift.