Arlöv

Arlövs framväxt är starkt kopplad till uppförandet av Sockerbruket 1869 och anläggandet av järnvägsstationen 1871. Kring dessa båda knutpunkter uppfördes ett nytt centrum. Dessförinnan utgjorde området kring Sege station centrum för centralorten. Efter sekelskiftet 1900 började samhället få en stadsliknande karaktär, ett stationssamhälle i tegelarkitektur där flera industrier och serviceinrättningar uppfördes.

Etableringar som Skriv- och Ritboks AB, Waggonfabriken och Herman Gotthardts repslageri. Arlövs sockerbruk brann 1896 men byggdes upp inom ett år. Anläggningen kompletterades under flera omgångar fram till 1950-talet. Kring sockerbruket uppstod bebyggelse i form av arbetarbostäder, som vid Fiskaregatan och Bolagsgatan, men också villor för högre tjänstemän som utmed Allégatan.

I början av 1900-talet uppfördes större villor och vid Kvarngatan och Dalbyvägen hus för två eller fler familjer. Byggnaderna fick ett sammanhållet utseende i nationaromatisk stil med skånsk-dansk prägel. Fasaderna är putsade eller i tegel som ofta är mönstermurat. På 1920-talet avstyckades tomter vid Nygatan, Borggatan och Hemgatan. Byggnaderna fick ett sammanhållet utseende i nationalromantisk karaktär i tegel och putsade fasader. År 1949 lät AB Svenska Järnverkstäderna Waggonfabriken uppföra tre tvåvåningshus vid Hällegatan-Verkstadsgatan.

Under 1950-talet expanderade orten med flera olika områden. Punkthusen vid Jakob Pers väg uppfördes i fyra våningar, glest placerade med grönytor emellan. Allégatans villor för tjänstemännen kompletterades med radhus. Vid en byggexpo 1958 uppfördes Fem hem som exempel på billiga enfamiljsbostäder. Samma år uppförde Svenska Sockerfabriks AB grupperade kedjehus på Allégatan och Geukahusets del mot Dalbyvägen uppfördes. Under 1950-talet byggdes även Medborgarhuset från 1951-1952 där kommunen stod som byggherre, men också hörsalen från 1959 med Svenska Sockerfabriks AB som byggherre. Under 1960-talet skedde stora förändringar i Arlöv. Befolkningen fördubblades och de bostäder som byggdes var främst i form av höghus, som Elisetorpsområdet från 1963-1967. Även industriområden etablerades, som den så kallade gamla industribyn. Även under 1970-talet fortsatte expansionen i form av höghus och industriområden.

På Svenshögsområdet uppfördes tretton höghus, placerade i u-form kring ett större grönområde. I anslutning till höghusen uppfördes Burlöv Center 1971, som till stor del kom att ersätta Arlövs gamla centrum. I Arlöv finns flera värdefulla byggnader. Kalinan uppfördes först som vägkrog men senare som tvåfamiljshus för anställda vid sockerbruket. Idag är byggnaden, som uppfördes 1876, samlingslokal för Länkarna. Arlövs teater byggdes 1892 som ”Arlöfs Sjuk- och Begrafningskassa” men samlingslokalen fungerar idag som teater. Vårboskolans äldsta byggnad är från 1891. Skolan har sedan dess bygtts ut i olika etapper 1907-1908, 1924, 1968-1969. Till skolmiljön hör även vaktmästarbostaden från 1920. Lillevångsskolan är från 1958.

Motiv för bevarande

Arlöv visar samhället utveckling från sockerbrukets etablering med förskjutning av centrum till området kring stationen till etableringen av köpcentrum senare under 1900-talet. Flertalet välbevarade byggnader och områden från olika tidsepoker visar på detta. Arlöv är ett tydligt exempel på en industris, Svenska Sockerfabriks AB, inverkan på ett samhälle. Enstaka byggnader som Medborgarhuset, Sockerbrukets hörsal och Kalinan har betydande värde.

 

Se på karta

/skane/SiteCollectionImages/sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/vald-i-nara-relationer/samverkan/sepakarta.jpg

Arlöv