Bjärehalvöns bronsålderslandskap

Bjärehalvön är en speciell bronsåldersbygd med höga kulturhistoriska värden. Den stora koncentrationen av fornlämningar visar på en omfattande bosättning under förhistorisk tid, framför allt under bronsåldern, vilket bland annat var en följd av de goda betesmarkerna. Gravhögarna och deras vanligen höga, fria lägen har en stor betydelse för miljön genom deras påverkan på landskapet.

Bjärehalvön är ett karakteristiskt bronsålderslandskap. Här finns stora gravhögar, gravrösen, fornåkrar och hällristningar. Det är framför allt det stora antalet bronsåldershögar som är utmärkande för området. Den tidiga bosättningen inom området var bland annat en följd av de goda betesmarkerna, det då varma klimatet och tillgången till fisk. De gynnsamma odlingsmöjligheterna tillsammans med närheten till havet gav stora försörjningsmöjligheter.

Under bronsåldern var kontakten med kontinenten omfattande och närheten till havet var en förutsättning för kommunikation. Bronset hade en viktig roll inte bara som material till statusföremål utan också i trosföreställningarna. Man offrade de skickligt tillverkade föremålen till högre makter i sjöar och vattendrag. Bostäderna under bronsåldern utgjordes av cirka 20-25 meter långa långhus där flera generationer levde tillsammans. De för Skåne så karakteristiska bronsåldershögarna, som byggdes framförallt under äldre bronsålder, återfinns oftast i de bördiga jordbruksbygderna i ett brett bälte längs kusterna med den största koncentrationen på Bjärehalvön.

Bronsålderns gravhög bestod vanligen av en torvbyggd jordhög med en central skelettgrav i form av en träkista och ett täckande kärnröse i mitten. Runt högen fanns en kantkedja i form av stora stenar eller en kallmur. Högen byggdes på då den användes för sekundära brandgravar. Arkeologiska utgrävningar har visat, att högarna ofta innehåller rikt utrustade kvinnogravar. Det innebär att åtminstone vissa kvinnor kan ha haft en framträdande roll i samhället. Bronsålderns föreställningsvärld framstår som mycket rik på tidens hällristningar och i fyndmaterialen. På hällristningarna syns så kallade hjulkors, som tolkas både som soltecken och som vagnshjul, fotsulor, falliska män, yxor, och skepp. Skålgropar, små runda eller ovala försänkningar inhuggna i sten, hör även till denna föreställningsvärld. Skålgroparna har senare i historisk tid i folktron beskrivits som älvkvarnar. Bjärehalvön är ett av Nordens rikaste skålgropsområden

Tofta högar

Tofta högar – eller Gudahovet, som den lokala benämningen är – ligger på en höjdrygg vid Ingelstorp i den öppna, kuperade jordbruksbygden norr om Hovs kyrkby. Inom området finns 21 synliga fornlämningar. De flesta är gravar, högar och stensättningar, men här finns också en skålgropssten och anlagda vallar. Området har använts för begravningar under en lång tidsrymd, från äldre bronsålder till yngre järnålder. Landskapet har en ålderdomlig prägel med betade marker och glesa bestånd av bok och ek. Arkeologiska undersökningar har visat att gravfältet varit i bruk under olika perioder av brons- och järnåldern. Det är sannolikt ursprungligen anlagt under bronsålderns äldre skede. Vallanläggningarnas funktion är osäker. Påträffade stolphål anger att de kan ha utgjort husgrunder. Markerna runt Tofta högar har inte varit utsatta för någon större förändring sedan förhistorisk tid. Fornlämningar har gjort det svårt att bryta ny mark och området har huvudsakligen utnyttjats för bete.

Dagshög

Dagshög är belägen på Bjärehalvöns öppna kusthed. Gravhögen, som är den största i landskapet, har ett karaktäristiskt läge vid öppet vatten över vilket man har fri utblick. Fornlämningen kan troligen dateras till bronsålder. Genom sin storlek och resning dominerar Dagshög de flacka ljung- och enebevuxna betesmarkerna. Dessa utgör en äldre landskapstyp, som tidigare var typisk för stora delar av Bjäre. Området vid Dagshög har även tydliga spår av den stenkrossverksamhet som bedrevs här under 1900-talet.

Gröthögarna

Gröthögarna, som ligger vid kusten mellan Torekov och Hovs hallar, är åtta i rad liggande gravrösen. De tillhör en i Skåne ovanlig fornlämningstyp och har närmast samband med kuströsena i Halland och Bohuslän, anlagda under bronsåldern. Inom området förekommer även andra fornlämningar, vanliga i Bjärebygden, såsom stensättningar, gravhögar, skålgropsförekomster och rösen.

Salomonhög

På ett av de kraftigt markerade höjdstråken i det inre av Bjärehalvön finns ett större område med ett tjugotal gravhögar med fritt läge, av vilka Salomonhög är den mest dominerande. I norra delen av området finns även stensättningar. Högarna är troligen från bronsåldern. Den kuperade terrängen har en tämligen småskalig ägostruktur med ett stort inslag av betesmark, bitvis i form av enefälad. Stengärdesgårdarna i ägogränserna bidrar till att ge området en ålderdomlig prägel.

Stora Nötte

På branten söder om Sinarpsdalen finns det inom ett begränsat område en större koncentration av gravhögar. Landskapet är kuperat och nyttjas till stor del som betesmark där stengärdesgårdarna markerar ägogränserna. 
 

Motiv för bevarande

Bjärehalvön är en speciell bronsåldersbygd med höga kulturhistoriska värden. Den stora koncentrationen av fornlämningar visar på en omfattande bosättning under förhistorisk tid, framför allt under bronsåldern, vilket bland annat var en följd av de goda betesmarkerna. Gravhögarna och deras vanligen höga, fria lägen har en stor betydelse för miljön genom deras påverkan på landskapet. Även de industriella lämningarna efter stenkrossindustrin som bland annat är tydlig vid Dagshög har ett kulturhistoriskt värde.