Örnanäs

Kulturreservatet Örnanäs

Kulturreservat

Skånes första kulturreservat Örnanäs i Örkened socken är beläget i gränszonen mellan barrskog och lövskog. Örnanäs var från början en ensamgård men blev två gårdar genom en fastighetsdelning 1810. De tillhörande markerna delades senare vid laga skifte 1831. Marker har senare försålts mellan gårdarna men är idag fortfarande två fastigheter, en privatägd och en i kyrkans ägo.

Landskapet

På Örnanäs finns, förutom de båda gårdarna, flertalet torp, tjärdalar, kvarnar samt ett vadställe. Odlingslandskapet kring Örnanäs har välbevarade spår av odlingsformer från början av 1900-talet och i vissa fall även från slutet av 1800-talet. Detta är en följd av att jordbruksrationaliseringen på Örnanäs avtog strax före andra världskriget och skogen tog över allt mer.

Kartstudier

I äldre kartmaterial, Buhrmans skånekarta från 1684, visas "Fÿrre skogh", det vill säga tallskog, ihela Örkened och enstaka områden med lövskog. År 1671 genomfördes en omfattande jordrevning i Skåne då bland annat jordens beskaffenhet visades men också till exempel förekomsten av ollonsvin, något som indirekt visade tillgången på ek- och bokskog. Från Örnanäs och angränsande gårdar varierar siffran mellan 40 och 100 ollonsvin, vilket motsvarar 15-50 hektar ollonskog per gård (2-3 svin/hektar). Varken Buhrmanns karta eller jordrevningen nämner något om granen. Inte heller i protokoll från Laga skifte på Örnanäs 1831 nämns någon förekomst av gran, trots att det i närliggande Kullaskogen fanns blandbestånd av tall och gran vid den tidpunkten. Det dominerande odlingssystemet i nordöstra Skåne utgjordes av ensäde, det vill säga sådd varje år, i vångarna. Den gödsel som producerades lades på vångarna och med hjälp av ek och hassel erhölls djuprotade grässvålar som kunde utnyttjas för ängsbruk.

Odlingar

Kring den ursprungliga gårdstomten finns den längsta odlingstraditionen i området, även om det varit vissa kontinuitetsbrott under tiden. Här finns hampåker, kålhage och humlehagar. I den gårdsnära inägomarken finns gott om äldre, hamlade träd som lind, ask och björk och som direkt knyter an till den hävdade lövängen. Ensädesbruket kompletterades med svedjning på utmarkerna med bränning, odling, slåtter eller bete, igenväxning och därefter svedjning igen. På Örnanäs finns spår av svedjning i tre områden, alla i anslutning till inägomark. Granen vandrade in på svedjefallen men bekämpandes på både vångar och utmarker.

Bruk av skogen

Efter att svedjandet upphört och skogsbete minskat kom granen att så småningom dominera skogarna. På Örnanäs etablerades mycket gran efter att mycket tallskog föll en vinterstorm 1902. Som all annan utmark har området varit hårt utnyttjat genom svedjebruk och skogsbete så länge någon varit bofast på Örnanäs. Skogsbete fortsatte in på 1960-talet då nötkreatur gått på nästan hela privata gårdens utmark. Byarna i Örkened karaktäriseras av ädellövskogar på tidigare inägomarker och barrskog på utmarken, tidigare dominerande av tall och idag av gran. Det var först under senare delen av 1900-talet som den konventionella odlingen vikit för skogsbruket.

Olika bruk på de båda gårdarna.

På den privatägda gården på Örnanäs finns inga trädplanteringar utan skogen har uppstått genom naturlig föryngring. På den andra gården, kyrkans, finns dels granplanterade före detta åkrar, dels gran- och tallplanterade hyggen. Den dominerande skogstypen är en barrblandskog, grandominerad, men med ett stort inslag av tall men också ek, bok, björk och hassel. Denna skog har kommit ur betesskog och gamla svedjeland och innehållet här och där rester av en tidigare öppnare mark med ljusare förhållanden. I det ädellövsbestånd som dels finns nära gårdsmiljöerna och dels ute i området på gammal inägomark finns en mer ängsartad flora. De planterade barrskogspartierna visar en mer trivial flora.
 
Lästips:
Ulla Berglund, Ingvar Olsson & Kenth Ljungberg: Örnanäs - en presentation. Alternativa brukningsformer i känsliga miljöer, 1994