Tillsyn 

Länsstyrelsen har tillsyn över all vattenverksamhet i länet. I tillsynen ingår att kontrollera efterlevnaden av tillstånd (vattendomar) och andra beslut. Om domarna inte följs kan Länsstyrelsen förelägga om ändring eller stoppa tillståndspliktiga verksamheter. Länsstyrelsen ingriper även mot andra åtgärder i vattenmiljön som strider mot miljöbalken genom t ex åtalsanmälan och krav på återställning.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för såväl tillståndspliktiga som icke tillståndpliktiga vattenverksamheter.

För de verksamheter som omfattas av skogsvårdslagen har skogsstyrelsen tillsynsansvaret. Detta gäller exempelvis för skyddsdikning och dikesrensning i skogsmarker.

För avledande av avloppsvatten inom detaljplanerat område är den kommunala miljönämnden tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen är dock tillsynsmyndighet för ev. markavvattning som blir aktuell i samband med avledande av avloppsvatten.

Enligt 26 kap 1 § MB (miljöbalken) är syftet med tillsynen att säkerställa syftet med miljöbalken och de föreskrifter som meddelats med stöd av balken. Bestämmelserna i 1 kap. 1 § MB och hänsynsreglerna i 2 kap. MB ska ligga till grund för tillsynen när mer konkreta föreskrifter saknas.

Tillsynsmyndigheten ska på eget initiativ eller efter en anmälan, i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Vid behov ska myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa syftet med balken.

I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd ska tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om de meddelade villkoren är tillräckliga.

Tillsynsmyndigheten ska dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

Om det finns misstanke om brott ska tillsynsmyndigheten anmäla straffbelagda överträdelser till polis- eller åklagarmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska inte själv göra någon bedömning om överträdelsen kan rendera i en fällande dom eller om det är ett ringa brott, utan anmäla de faktiska förhållanden som finns så snart en överträdelse kan konstateras. Gärningens allvar, om vårdslöshet eller uppsåt funnits, vem som är ansvarig för överträdelsen i straffrättslig mening och liknande bedömningar ska ske i den efterföljande brottsutredningen.

Mer information om hur tillsyn ska bedrivas kan hämtas från Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2001:3) om tillsyn och från Naturvårdsverkets handbok (2001:4) Operativ tillsyn.

Förelägganden och förbud
Enligt 26 kap 9 § MB har tillsynsmyndigheten möjlighet att meddela de föreläggande och förbud som behövs för att regelverket i MB eller föreskrifter, tillstånd, villkor eller andra beslut som meddelats med stöd av MB ska efterlevas.

Föreläggandet eller förbudet får dock inte begränsa ett beslut eller en tillståndsdom som har rättskraft enl. 24 kap 1 § MB. Finns ett sådant beslut eller dom kan ett föreläggande endast bli aktuellt om verksamhetsutövaren har frångått domen eller beslutet.

Tillsynsmyndigheten kan trots detta meddela de brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får naturligtvis aldrig tillgripas. 

Vite
Enligt 26 kap. 14 § MB får ett beslut om föreläggande eller förbud förenas med vite. Bestämmelser om adressat, beräkning av storlek, utformning och utdömande finns i lagen (1985:206) om viten.

Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad
Om ett beslut om föreläggande eller förbud inte blir åtlytt kan en ansökan göras i enlighet med 26 kap 17 § MB, hos kronofogdemyndigheten om att få beslutet verkställt.

En annan möjlighet att få ett beslut genomfört är att besluta om att rättelse ska vidtas på den felandes bekostnad i enlighet med 26 kap. 18 § MB. Detta kan gälla fall där det är nödvändigt med en snabb handläggning för att undanröja en hälso- eller miljörisk. Ett sådant beslut får meddelas utan föregående förelägganden eller förbud om tillsynsmyndigheten anser att det med hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl genast bör vidtas en rättelse.

Tillträde
I 28 kap. MB finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten har rätt att, mot en fastighetsägares vilja, få tillträde till en fastighet för att bedriva tillsyn med mera. Även den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete har rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och att där utföra undersökningar och andra åtgärder.

Tillsyn över enskilda intressen
Länsstyrelsen har som tillsynsmyndighet över vattenverksamhet att tillse att gällande rättsregler och tillstånd följs. Tillsynsmyndigheten ska beakta såväl allmänna som enskilda intressen. Angående enskilda intressen är emellertid tillsynsmyndighetens skyldighet att agera ibland begränsad.

Det åligger inte tillsynsmyndigheten att lösa tvister mellan enskilda när gällande bestämmelser i miljöbalken samt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) har följts. Då kan det finnas anledning att hänvisa enskilda till att agera på annat sätt. Till exempel genom att försöka lösa frågan i samförstånd med berörda parter eller, när det inte är möjligt, genom en civilrättslig process enligt, i första hand, jordabalkens regler.

I lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns bland annat bestämmelser som reglerar förhållandet mellan enskilda. Enligt förarbeten i lagstiftningen anges att miljörätten av tradition inte behandlar frågor om vem som har rätt att förfoga över mark eller vatten, något som miljöbalken inte heller avser att göra. Vid resursbrist är det vanligt att länsstyrelsen i första hand prioriterar att bedriva tillsyn för att uppfylla riksdagens miljökvalitsmål och säkerställa syftet med miljöbalken.

Vissa frågor som rör förhållanden mellan enskilda i vattensammanhang regleras även i annan lagstiftning än 11 kap MB och LSV. Dagvattenanläggningar i tätort hanteras i vissa fall som miljöfarlig verksamhet och regleras av 9 kap MB. Dagvatten kan även i vissa fall ibland hanteras inom lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Vattenintressen hanteras även vid planläggning enligt plan- och bygglagen och kommunerna kan dessutom ställa krav som rör vattenhantering vid bygglovsprövningen. I fastighetsbildningslagen anges att en fastighet ska vara lämplig för sitt ändamål, ska fastigheten användas för bebyggelse ska det finnas möjlighet till anordning för vatten och avlopp. Vidare anges i Jordabalken att var och en ska vid nyttjande av fastigheten ta skälig hänsyn till omgivningen så att inte skada uppstår. Detta kan tolkas som att en ändring av det naturliga vattenflödet inte får göras om det innebär negativa konsekvenser för omgivande mark.

Kontakta oss

Maria Nitare
Fiske- och vattenvårdsenheten
maria punkt nitare snabela lansstyrelsen punkt se¤maria punkt nitare snabela lansstyrelsen punkt se
010-2241527
Anna-Karin Rasmussen
Fiske- och vattenvårdsenheten
Anna-Karin punkt Rasmussen snabela lansstyrelsen punkt se¤Anna-Karin punkt Rasmussen snabela lansstyrelsen punkt se
010-2241598
Mats Lindén
Fiske- och vattenvårdsenheten
Mats punkt Linden snabela lansstyrelsen punkt se¤Mats punkt Linden snabela lansstyrelsen punkt se
010-2241463
Jon Larsen
Fiske- och vattenvårdsenheten
Jon punkt Larsen snabela lansstyrelsen punkt se¤Jon punkt Larsen snabela lansstyrelsen punkt se
010-2241452