Muddring och dumpning

Effekterna av muddring och dumpning i hav, sjöar och vattendrag är främst lokala och kan skada de organismer som lever på eller i närheten av botten.
Muddring vid utbyggnad av Trelleborgs hamn. Foto: Jon Larsen

Om åtgärderna görs hänsynsfullt kan ekosystemet återhämta sig. Vissa miljöer kan få återhämtningsproblem vilket kan leda till att planerad muddring eller dumpning inte medges. Naturvårdsverket har låtit göra en litteraturstudie om miljöeffekterna av muddring och dumpning. Enligt rapporten bör man gå försiktigt fram i vissa känsliga miljöer, exempelvis grunda fjärdar eller havsvikar. Om man muddrar i sådana områden kan ekosystemet förändras långsiktigt.

Vem är tillsynsmyndighet?

Länsstyrelsen har tillsammans med Kustbevakningen det operativa tillsynsansvaret för dumpning av muddermassor och kommunen det operativa tillsynsansvaret för dumpning av snö. Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får överenskommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret normalt skall fördelas. Båda är dock alltid operativa om så krävs.

Muddring

Muddring ska alltid föregås av en anmälan till Länsstyrelsen som bedömer om åtgärderna är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt miljöbalkens bestämmelser. En anmälan hanteras av Länsstyrelsen och tillståndsansökan prövas av Mark- och Miljödomstolen.

Dumpning

Enligt miljöbalken får ingen dumpa avfall inom Sveriges sjöterritorium eftersom det kan skada vattenmiljön. Länsstyrelsen respektive Havs- och vattenmyndigheten kan ge dispens för dumpning i vatten om det kan ske utan att människors hälsa och miljön riskerar att skadas.

Rapportering

Den som fått dispens att dumpa muddermassor måste rapportera till länsstyrelsen efter att arbetet avslutats, eller årligen om arbetet sträcker sig över fler än ett år.