Detta är dammsäkerhet

Begreppet dammhaveri definieras i miljöbalken som ”ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller den blandning av vatten och annat material som dammen är avsedd att dämma upp eller utestänga.”
Damm i Helgeå

Dammsäkerhetsarbete har två syften. Dels att undvika att dammhaveri (dammbrott) sker och dels att minimera skadorna om det ändå inträffar. Dessa tre faktorer är viktiga för en god dammsäkerhet:

  • Säker dammkonstruktion
  • Säkert handhavande (drift och tillståndskontroll)
  • Beredskap för dammbrott och allvarliga problem

Punkt ett är av ingenjörsmässig natur. Hur är dammen konstruerad? Vad har den för inneboende egenskaper? Hur är den dimensionerad? Fungerar de dämmande och avbördande delarna för alla tänkbara flöden och driftsförhållanden? Klarar den även flöden som kan bli följden av ett förändrat klimat?  

I den andra punkten är det den mänskliga faktorn som står i fokus. Personer som sköter anläggningen ska ha rätt utbildning och det ska finnas rutiner och instruktioner (som givetvis ska följas!) som talar om hur, och hur ofta, dammens olika delar ska kontrolleras och underhållas. Vissa delar ska kanske övervakas kontinuerligt och vara försedda med larm medan andra delar kontrolleras av en utomstående konsult vart tionde år.  

Den sista punkten gäller planering så att skador kan begränsas. Att vara förberedd på att den situation som inte får hända ändå händer. Vilka ska larmas och hur? Vilken information ska de som bor i riskområden ha i förväg så att de själva kan vara förberedda och veta hur de ska bete sig om larmet går? När, hur och hur ofta ska denna information spridas och uppdateras? Kan personal infinna sig och kan människor evakueras om vattenmassor spolat bort en viktig tillfartsväg? Var i närområdet hämtas jordmassor för att stoppa ett flöde? Vilken infrastruktur ska spärras av respektive skyddas i första hand? 

Vilka regler om dammsäkerhet finns i miljöbalken?

Vissa generella regler finns i miljöbalken. Det är regler som att den som bedriver verksamhet ska skaffa sig tillräcklig kunskap och utföra egenkontroll. Driftstörningar måste anmälas till tillsynsmyndigheten. Det finns även en uttalad skyldighet att underhålla den här typen av anläggningar och för de flesta situationer råder ett strikt ansvar för att ersätta de skador som ett haveri orsakar.  

Från och med 2015 ställer dock miljöbalken och nya förordningar tydligare krav både på dammägarna och på länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.  

Ägaren (eller annan ansvarig) måste utreda vilka konsekvenser det kan bli om dammen brister. Konsekvensutredningen skickas till länsstyrelsen som ska besluta vilken säkerhetsklass dammen ska tillhöra. Därefter blir det bland annat krav på att årliga rapporter om dammsäkerhetsarbetet vid anläggningen lämnas in till länsstyrelsen.  

Det är inte alla dammar som ska utredas och klassas 2015. Det är de med störst konsekvenser, utifrån det underlag som finns idag, som ska utredas först. Under 2016 och 2017 ska övriga dammar av betydelse utredas och klassas. Om det finns särskilda omständigheter kommer länsstyrelsen att kunna begära in konsekvensutredning även från ägare till små dammar men generellt gäller att dammar lägre än 5 meter där högst 100000 kubikmeter kan strömma ut vid dammbrott är undantagna från de nya kraven. För dessa är det fortfarande miljöbalkens allmänt hållna regler om kunskap, egenkontroll, underhåll och strikt ansvar som avgör nivån för dammsäkerhetsarbetet.  

När länsstyrelserna behöver råd och hjälp i sitt tillsynsarbete kan de vända sig till den statliga myndigheten Svenska kraftnät. De samordnar och följer upp länsstyrelsernas tillsyn och har bra information om dammsäkerhet på sin hemsida, exempelvis en handbok om dammsäkerhet.