Mänskliga rättigheter

Bild där någon klottrat Hjälp jag är en människa

Den svenska regeringen har satt upp nationella mål för arbetet med mänskliga rättigheter som bland annat handlar om att främja full respekt för de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna utgör en viktig aktör när det gäller att fullfölja regeringens mål för mänskliga rättigheter och därmed blir det viktigt att medarbetare vid Länsstyrelsen och andra myndigheter har goda kunskaper om de mänskliga rättigheterna.

Som en del i detta arbete tog Sveriges samtliga 21 länsstyrelser fram en gemensam handlingsplan för lika rättigheter och möjligheter. Målet med handlingsplanen var att arbetet för lika rättigheter och möjligheter ska genomsyra länsstyrelsernas organisationer och verksamhet och att förhållningssättet ska vara gemensamt för samtliga länsstyrelser. Handlingsplanen gällde perioden 2010-2012. Den länsstyrelsegemensamma handlingsplanen ersattes 2013 av länsstyrelsespecifika handlingsplaner.

Länsstyrelserna har även sammanställt erfarenheterna av ett drygt decenniums arbete med mänskliga rättigheter i en gemensam rapport. Syftet med rapporten är bland annat att ge en samlad beskrivning av länsstyrelsernas arbete med mänskliga rättigheter, speciellt utifrån den gemensamt framtagna handlingsplanen för lika rättigheter och möjligheter 2010-2012. Rapporten är även tänkt att tjäna som ett internt gemensamt kunskapsunderlag för länsstyrelsens samtliga medarbetare och fungera som avstamp för ett fortsatt utvecklingsarbete, gemensamt och regionalt. Rapporten blev färdig i mars 2014 och finns att läsa här: Länsstyrelsens arbete med Mänskliga Rättigheter 2004-2013.

 

De mänskliga rättigheterna gäller för alla

Första artikeln i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Rättigheterna är universella, vilket innebär att de tillkommer oss alla i egenskap av att vi är människor, och ska gälla lika för alla oberoende av land, kultur, tradition eller andra sammanhang. Vidare är rättigheterna odelbara, vilket innebär att det inte går att prioritera en rättighet på bekostnad av en annan. Slutligen bygger rättigheterna på likabehandlingsprincipen eftersom förekomsten av diskriminering allvarligt försvårar möjligheterna att realisera de mänskliga rättigheterna.


Diskrimineringslagen

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att diskriminera människor utifrån deras kön, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning, funktionshinder, ålder, könsöverskridande identitet eller könsöverskridande uttryck.


Den nya diskrimineringslagen beslutades 2009 och omfattar fler områden jämfört med den tidigare lagstiftningen. Med den har det blivit lättare att bekämpa diskriminering mer effektivt. Samtidigt som lagen trädde ikraft bildades en gemensam ombudsmannamyndighet, Diskrimineringsombudsmannen. Den ersätter de tidigare fyra ombudsmännen mot diskriminering (handikappombudsmannen HO, jämställdhetsombudsmannen JämO, ombudsmannen mot etnisk diskriminering DO och ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning HomO).