Mänskliga rättigheter

Bild där någon klottrat Hjälp jag är en människa

Den svenska regeringen har satt upp nationella mål för arbetet med mänskliga rättigheter som bland annat handlar om att främja full respekt för de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna utgör en viktig aktör när det gäller att fullfölja regeringens mål för mänskliga rättigheter och därmed blir det viktigt att medarbetare vid Länsstyrelsen och andra myndigheter har goda kunskaper om de mänskliga rättigheterna.

På tal om mänskliga rättigheter

Rapporten "På tal om mänskliga rättigheter" bygger på rekommendationer från två av FN:s granskningsorgan och beskriver regionala förhållanden med stöd av statistik från SCB, BRÅ och andra myndigheter. Det handlar bland annat om fattigdomsbekämpning, om bostadssituationen, om delaktighet i samhällslivet och om skyddet mot hatbrott eller andra grova övergrepp.

På tal om mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheterna gäller för alla

Första artikeln i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Rättigheterna är universella, vilket innebär att de tillkommer oss alla i egenskap av att vi är människor, och ska gälla lika för alla oberoende av land, kultur, tradition eller andra sammanhang. Vidare är rättigheterna odelbara, vilket innebär att det inte går att prioritera en rättighet på bekostnad av en annan. Slutligen bygger rättigheterna på likabehandlingsprincipen eftersom förekomsten av diskriminering allvarligt försvårar möjligheterna att realisera de mänskliga rättigheterna.

Diskrimineringslagen

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att diskriminera människor utifrån deras kön, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning, funktionshinder, ålder, könsöverskridande identitet eller könsöverskridande uttryck.

Den nya diskrimineringslagen beslutades 2009 och omfattar fler områden jämfört med den tidigare lagstiftningen. Med den har det blivit lättare att bekämpa diskriminering mer effektivt. Samtidigt som lagen trädde ikraft bildades en gemensam ombudsmannamyndighet, Diskrimineringsombudsmannen. Den ersätter de tidigare fyra ombudsmännen mot diskriminering (handikappombudsmannen HO, jämställdhetsombudsmannen JämO, ombudsmannen mot etnisk diskriminering DO och ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning HomO).