Uppföljning - Mottagande och etablering av nyanlända i Skåne 2016

Det här är den regionala uppföljningen för Skåne 2016. Uppföljningen ger först en bild av nuläget i Sverige och Skåne när det kommer till nyanlända och etablering. Därefter beskrivs det hur mottagandet och etableringen ser ut i de skånska kommunerna. Diagrammen som det hänvisas till i texten hittar du under fliken till höger Statistik och figurer META 2016.

Mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn – 2016

Den 1 mars 2016 trädde lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning (2016:38) ikraft, den så kallade bosättningslagen. Lagens huvudsakliga syfte är att samtliga kommuner i landet ska dela på ansvaret att ta emot nyanlända med uppehållstillstånd som angett att de är i behov av bosättning i en kommun samt kvotflyktingar. Under 2016 delades uppdraget att anvisa nyanlända med uppehållstillstånd till landets kommuner mellan Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Den 1 januari 2017 gick hela ansvaret för anvisningarna av nyanlända över till Migrationsverket.

Den nya bosättningslagen har inneburit nya arbetssätt inom både kommun och stat, i och med att kommunernas överenskommelser med länsstyrelserna om mottagande har ersatts av ett kommuntal som anger hur många nyanlända varje kommun ska ta emot och bosätta varje år. Anvisningarna har skett utifrån den årsplanering som Arbetsförmedlingen och Migrationsverket föreslagit kommunerna. En kommun kan enligt den nya lagen inte tacka nej till en anvisning.

Under år 2016 togs 68 761 nyanlända emot i landets kommuner varav 6 971 var ensamkommande barn att jämföra med 2015 då 51 197 nyanlända togs emot i landets kommuner varav 3 794 var ensamkommande barn.

2016 blev 20 547 nyanlända personer anvisade en kommunplats av Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket. 2015 var motsvarade siffra 6 648. Drygt 28 000 personer med uppehållstillstånd fanns kvar i Migrationsverkets mottagningssystem i slutet av 2016. Motsvarande siffra för 2015 var cirka 10 000 personer.

En länsstyrelsegemensam enkät till landets kommuner

Länsstyrelsen har i uppdrag att följa upp den regionala organiseringen och genomförandet av insatser för nyanlända på lokal och regional nivå. På detta sätt kan Länsstyrelsen förse regeringen med information från samtliga delar av landet. I fokus för uppdraget ligger reformen för etablering av nyanlända.

Under 2016 har en arbetsgrupp bestående av representanter från fyra av Sveriges länsstyrelser för femte året i rad genomfört en bred enkätunder­sökning riktad till Sveriges 290 kommuner. Arbetet har skett i dialog med landets samtliga länsstyrelser.

Enkätens innehåll och utformning

Undersökningen syftar till en bred kartläggning av mottagandet och etabler­ingen av nyanlända inom ramen för etableringsreformen samt mottag­andet av ensamkommande barn. Avsikten är att variera inriktningen något varje år, dock utan att gå miste om jämförbarheten och på så sätt kunna mäta över tid. Därför finns inte samtliga frågor med varje år. Enkäten innehåller frågor om lokal och regional samverkan och samordning, kapacitet och beredskap för mottagande av nyanlända och ensamkommande barn, kvalitet i mottagandet samt etablerings­insatser. Svarsalternativen i enstaka frågor har formulerats om, vilket innebär att de inte är fullt jämförbara med frågor från tidigare år. Där så är fallet är det angivet.

Enkäten innehöll sammanlagt 23 frågor, flertalet utformade med delfrågor. Enkäten har reducerats jämfört med tidigare år. Frågorna är av såväl objektivt kart­läggande som subjektivt utvärderande karaktär. En del frågor gäller förekomsten av olika insatser och förhållanden, medan andra gäller kommunens bedömningar, erfarenheter och uppfattningar. Enkätfrågorna var i första hand utformade med fasta svarsalternativ, men även öppna frågor ingick liksom möjligheten att kommentera enskilda svar.

Datainsamling

Undersökningen genomfördes via en webbaserad enkät. Enkätsvaren inkom under perioden 31 oktober – 2 december 2016.

Svarsfrekvens och bortfallsanalys

Enkäten besvarades av 211 av Sveriges 290 kommuner, motsvarande 73 procents svarsfrekvens. År 2015 var motsvarande siffra över antal kommuner som besvarade enkäten 224 och gav då en svarsfrekvens om 77 procent, år 2014 besvarades enkäten av 239 kommuner vilket gav en svarsfrekvens på 82 procent. I Skåne besvarades enkäten av 26 kommuner motsvarande 79 procents svarsfrekvens.

Den varierande svarsfrekvensen kan dels bero på den situation som kommunerna fortfarande hösten 2016 befann sig i sedan det stora mottagandet av asylsökande hösten 2015. Många kommuner var hösten 2016 upptagna av arbetet med flyktingmottagandet och av den anledningen var enkäten troligen inte prioriterad när den sändes ut. Även det faktum att flera enkäter sändes ut av olika organisationer kring samma period till kommunerna kan ses som en del av förklaringen till årets svarsfrekvens. Svarsekvensen har skilt sig mellan olika län och vad det beror på är svårt att säga. Det rör sig troligen om flera olika orsaker.

Svarsfrekvens META- enkäten åren 2012-2016

År

Svarsfrekvens

Sverige (procent)

Svarsfrekvens

Skåne

(procent)

20167379
20157773
20148282
20139294

 

Resultatredovisningen ger kommunernas bild av arbetet med mottagande och etablering av nyanlända. Andra aktörer – och målgruppen nyanlända själva – kan naturligtvis ha en annan bild av verkligheten. Svaren kan påverkas av vem/vilka inom varje enskild kommun som besvarat enkäten. Det gäller i första hand frågor som rör uppfattningar och bedömningar. Vid jämförelser med fjolårets resultat kan vissa förändringar i frågornas ordning eller utformning påverka svaren.

Tolkningen av resultaten bör inriktas på övergripande mönster och variationer i resultaten av olika delfrågor. Materialet ska ses som ett diskussionsunderlag och inte som en objektiv beskrivning av faktaförhållanden; det gäller särskilt frågor om uppfattningar och bedömningar.

Länsstyrelsens användning av resultaten

Länsstyrelsen använder materialet som ett komplement till den information och statistik som inhämtas på andra vägar. Resultaten tjänar dels som underlag för prioriteringar av insatser, dels som en utgångspunkt för dialog med kommunerna och andra berörda aktörer inom integrationsområdet.

1. Lokal Samverkan

Människor på linje. 

För en väl fungerande etableringsprocess är samverkan mellan ansvariga myndigheter samt mellan kommuner, myndigheter och andra aktörer en viktig faktor.

Lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen (LÖK)

För att tydliggöra arbetsfördelningen inom etableringsinsatserna på lokal nivå har Arbetsförmedlingen ansvar för att en lokal överenskommelse (LÖK) tecknas mellan berörda parter. Överenskommelsen kan ha en inriktning mot administrativa frågor, men kan också handla om utveckling av insatserna.

I slutet av år 2016 hade 85 procent av svarande kommuner i länet en lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen (diagram 1). Det är en liten ökning sedan år 2015, då 83 procent av de svarande kommunerna hade en lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen.

Informationsinsatser

En övervägande del av länets kommuner som besvarat enkäten, 69 procent erbjuder de nyanlända information om det lokala samhällslivet utöver samhällsorienteringen (diagram 2). 77 procent av de svarande kommunerna erbjuder dessutom de nyanlända en introduktion till det lokala föreningslivet och 73 procent erbjuder riktad information till nyanlända på kommunens hemsida. 58 procent av de svarande kommunerna har ett gemensamt servicekontor eller liknande för nyanlända och 62 procent av de svarande kommunerna erbjuder introduktion till webbportalen Informationsverige.se.

Samverkansformer mellan kommunen och Arbetsförmedlingen

96 procent av de svarande kommunerna i länet uppger att de samverkar med Arbetsförmedlingen genom återkommande möten för dialog och erfarenhetsutbyte vilket är en liten ökning sedan 2015 då motsvarande siffra var 89 procent (diagram 3a).

58 procent uppger att de samverkar med Arbetsförmedlingen genom trepartssamtal vilket är en minskning sedan 2015 då motsvarande siffra var 74 procent.

65 procent av kommunerna uppger att de samverkar med Arbetsförmedlingen genom att driva gemensamma projekt, vilket är en ökning från 2015 då motsvarande siffra var 47 procent och en avsevärd ökning sedan 2013 då endast 3 procent av de svarande kommunerna svarade att de drev gemensamma projekt tillsammans med Arbetsförmedlingen. Mindre vanlig är samverkan genom gemensamt servicekontor, men även denna samverkansform har ökat under 2016. Trendmässigt ser andelen kommuner med trepartssamtal ut att minska medan andelen kommuner med gemensamma projekt tillsammans med Arbetsförmedlingen ökar i länet.

När det gäller kommunernas erfarenheter gällande hur samverkan fungerar med olika aktörer och myndigheter, är det samverkan med verksamheter internt inom kommunen, samverkan med andra kommuner och samverkan med Länsstyrelsen som drygt 90 procent av de svarande kommunerna tycker fungerar ganska och mycket bra (diagram 4).

66 procent av de svarande kommunerna erfar att samverkan fungerar ganska eller mycket dåligt med region/landsting, 50 procent uppger att de tycker att samverkan fungerar ganska eller mycket dåligt med Försäkringskassan och motsvarande siffra är 42 procent gällande samverkan med Migrationsverket. Sett till tidigare års enkätsvar ser man en nedåtgående trend för samverkan med Migrationsverket och Försäkringskassan (diagram 4a). Däremot har samverkan förbättrats med Arbetsförmedlingen, Skatteverket, primärvården, kommunalförbund/regionförbund, andra kommuner och med verksamheter internt i kommunen.

Erfarenhet av insatser i mottagandet av nyanlända

I bedömningen av hur mottagandet av nyanlända har fungerat ger en majoritet av de svarande kommunerna en positiv bild av flertalet centrala insatsområden (diagram 5). Framför allt gäller det de kommunala utbildningsverksamheterna. Dock finns det ett område där den positiva bilden inte är lika uttalad och det gäller yrkesutbildning för nyanlända, 44 procent av kommunerna uppger att erfarenheterna är ganska eller mycket dåliga inom det området, men det är trots allt en förbättring sedan 2015 då motsvarande siffra var 67 procent. När det gäller boende och hälsofrämjande insatser är erfarenheterna inte heller så goda; endast 30 respektive 40 procent har goda erfarenheter av mottagandet i dessa avseenden.

Tas tidigare års enkätsvar i beaktande ser man en nedåtgående trend för just boendefrågan samt gällande sjukvården (diagram 5a) under åren 2013-2016. När det gäller regional samverkan har andelen svarande kommuner som tycker att den fungerar ganska eller mycket bra sjunkit från 100 procent 2015 till 69 procent 2016. Däremot har fler kommuner positiva erfarenheter av arbetsmarknadsinsatser, 75 procent av de svarande kommunerna uppger att de har ganska eller mycket bra erfarenheter i detta avseende 2016 att jämföra med 2015 då motsvarande siffra var 58 procent. Inom övriga områden är förändringarna marginella.

Hinder för samverkan

Kommuner kan uppleva olika typer av hinder för samverkan kring mottagandet och etableringen av nyanlända.

Att andra aktörers tidsbrist utgör ett ganska eller mycket stort hinder för samverkan anger 60 procent av de svarande kommunerna (diagram 6). Tidsbrist inom de egna verksamheterna och bristande ekonomiska resurser upplevs som ganska eller mycket stora hinder av 43 respektive 39 procent.

Däremot utgör den egna verksamhetens bristande kunskap knappast något hinder alls eller endast ett visst hinder. Sammantaget kan sägas att tidsbrist, bristande ekonomiska resurser samt bristande kommunikation mellan aktörer uppges utgöra de största hindren för samverkan. Otydliga myndighetsroller eller otydlig ansvarsfördelning inom kommunen betraktas inte som större hinder.

Tidsbrist är ett fortsatt stort hinder för samverkan och har ökat något sedan 2015 (diagram 6a). Det gäller såväl andra aktörers tidsbrist som tidsbrist inom den egna verksamhetens. Hinder som består av bristande ekonomiska resurser ökar också något.

Samverkan kring kommunikation mellan aktörer är ett något större hinder år 2016 än 2015 men ligger mer i linje med hur kommunerna svarade på frågan 2013 och 2014. Bristande förståelse för varandras verksamheter är ett mindre hinder 2016 då 15 procent av de svarande kommunerna uppgav att detta var ett ganska eller mycket stort hinder jämfört med 2015 då motsvarande siffra var 28 procent.

Samordningens betydelse för de nyanlända

Samordningen av etableringsinsatser påverkar givetvis de nyanlända och det finns en del svårigheter att överbrygga när flera aktörer är inblandade.

När det gäller samordningen av lokala etableringsinsatser bedömer 46 procent av de svarande kommunerna att väntetider mellan insatser utgör ett ganska stort problem och 21 procent uppger att det utgör ett mycket stort problem. Vidare uppger 67 procent av de svarande kommunerna att bristande individanpassning i kompletterande aktörers insatser är ett ganska stort problem och 6 procent uppger att det utgör ett mycket stort problem (diagram 7).

Att insatserna inte ger en bra helhet för individen tycker 65 procent av de svarande kommunerna utgör ett ganska stort problem. Vad gäller hälsosituationen uppger 46 procent av de svarande kommunerna att det är ett ganska eller mycket stort problem att behovet av insatser inte tillgodoses. Att insatserna inte uppgår till heltid under sommaren eller under övriga året anser drygt en tredjedel av kommunerna utgör ett ganska eller mycket stort problem.

Undersökningen visar också att problemen med samordningen ökar över tid inom områdena bristande individanpassning i kompletterande aktörers insatser, att insatser inte uppgår till heltid under övriga året samt gällande bristande individanpassning i kompletterade aktörers insatser (diagram 7a). Tidskrävande resor mellan parallella insatser samt att olika insatser krockar med varandra är områden där problemen däremot minskat från 2015. Problemet med otydlig information om försörjning efter avslutad etableringsplan har också minskat från 2015 då 44 procent av de svarande kommunerna uppgav att detta var ett ganska eller mycket stort problem att jämföra med 2016 då motsvarande siffra var 29 procent.

2. Mottagandet av ensamkommande barn

Människor på linje. 

Mottagandet av ensamkommande barn styrs av ett omfattande regelverk. Från den 1 januari 2014 har en ändring i lagen medfört att Migrationsverket fått en utvidgad möjlighet att anvisa kommuner att ta emot asylsökande ensamkommande barn.

Erfarenhet av mottagandet inom olika insatsområden

Generellt sett har en stor andel av kommunerna positiva erfarenheter av hur mottagandet av ensamkommande barn fungerar (diagram 9 och 10). I årets enkät gjordes en uppdelning mellan mottagandet av flickor och mottagandet av pojkar varför årets enkätsvar inte är direkt jämförbara med resultaten från tidigare år.

Av de fjorton olika ämnesområden, som det ställdes frågor om i enkäten, upplever kommunerna att det är stödboende, utslussning till eget boende, regional samverkan och återsökningar i ersättningssystemet som fungerar mindre bra gällande mottagandet av flickor. Gällande HVB - hem för vård och boende, är det 40 procent av de svarande kommunerna som uppger att erfarenheterna av mottagandet är ganska eller mycket dåliga.

När det gäller mottagandet av pojkar är erfarenheterna generellt sett bättre men kommunerna uppger även här att de har mindre goda erfarenheter i mottagandet gällande stödboende som 33 procent av de svarande kommunerna tycker har fungerat mycket dåligt. Återsökningar i ersättningssystemet, sjukvård och regional samverkan är andra områden som kommunerna har mindre goda erfarenheter av. Gällande erfarenheterna av utslussning till eget boende är det 21 procent av de svarande kommunerna som tycker att det har fungerat mycket dåligt.

Familjehem, utslussningsboenden, gode män och särskilt förordnad vårdnadshavare

Kommunerna har varierande uppfattningar gällande möjligheterna att tillgodose de ensamkommande barnens behov i nio olika avseenden: Hem för vård och boende (HVB), familje­hem, stödboende, utslussnings-/träningsboende, gode män och särskilt förordnad vårdnads­havare, skola, hälsofrämjande insatser och kontakt med socialtjänsten (diagram 8).

Svårast tycker kommunerna att det är att tillgodose barnens behov av utslussnings- och träningsboende, vilket 39 procent av de svarande kommunerna har uppgett varit mycket svårt. Även familjehem och stödboende har varit mycket svårt att tillgodose uppger 39 respektive 36 procent av de svarande kommunerna.

Överlag har en betydande minskning av upplevda svårigheter skett inom samtliga områden över tid (diagram 8a).

Hinder för samverkan

Tidsbrist inom och utanför den egna organisationen är ett stort hinder för samverkan kring mottagandet av ensamkommande barn anser kommunerna. 62 procent av de svarande kommunerna har angett andra aktörers tidsbrist som ett ganska eller mycket stort hinder att jämföra med 2015 då motsvarande siffra var något högre, 67 procent. Gällande tidsbrist inom den egna verksamheten uppger 48 procent att detta är ett ganska eller mycket stort hinder. Bristande kommunikation mellan aktörer och bristande förståelse för varandras verksamheter uppger 44 respektive 42 procent vara ett ganska eller mycket stort hinder (diagram 11).

Kommunerna i länet erfar år 2016 större hinder kring otydliga myndighetsroller, bristande kommunikation mellan aktörer, bristande förståelse för varandras verksamheter och andra aktörers bristande kunskap på området, när det kommer till samverkan om mottagandet av ensamkommande barn än åren 2012 till 2015. Inom övriga områden minskar kommunernas upplevelse av stora hinder för samverkan främst gällande otydlig ansvarsfördelning inom kommunen som minskat från 29 procent 2015 till 12 procent 2016 (diagram 11a).

3. Bosättning och bostäder

Människor på linje. 

I och med den nya bosättningslagen har dialogen mellan berörda aktörer om bosättning och bostäder sett annorlunda ut jämfört med tidigare år. Det har till exempel på grund av ett högt mottagande av nyanlända i kommunerna inte funnits samma möjligheter för kommunerna och de anvisande myndigheterna att matcha individer mot lämpliga bostäder som tidigare år.

Dialog och samordning med andra aktörer

De svarande kommunerna ger generellt en god bild av dialogen mellan berörda parter i bosättningsarbetet. 75 procent av kommunerna uppger att dialogen med Arbetsförmedlingens bosättningsenhet fungerar ganska eller mycket bra när det rör bosättningsarbetet, vilket är en ökning från 2015, då 53 procent av de svarande kommunerna tyckte att dialogen fungerade ganska eller mycket bra. Något färre kommuner 72 procent, uppger att dialogen med Arbetsförmedlingens etableringshandläggare fungerat ganska eller mycket bra under 2016, vilket är en minskning från 2015 då hela 84 procent av de svarande kommunerna uppgav att dialogen fungerade ganska eller mycket bra (diagram 12a).

Dialogen med Migrationsverkets bosättningsenheter har kraftigt försämrats under åren 2013-2016. 2013 uppgav 80 procent av de svarande kommunerna att dialogen var ganska eller mycket bra, att jämföra med 2016 då motsvarande siffra är 42 procent. Gällande dialogen med Migrationsverkets mottagningsenheter uppger 54 procent av de svarande kommunerna att dialogen är ganska eller mycket dålig eller att dialog saknas.

Dialogen med de kommunala bostadsbolagen upplevs som positiv av 67 procent av de svarande kommunerna. Det är samma nivå som under 2015. Beträffande privata fastighetsägare har 44 procent av de svarande kommunerna 2016 angett att dialogen har fungerat mycket bra eller ganska bra, vilket är en liten ökning från 2015 då motsvarande siffra var 35 procent. Även om den befintliga dialogen med andra kommuner i bosättningsarbetet har förbättrats sedan 2015, är det 22 procent av de svarande kommunerna som uppger att dialog med andra kommuner i bosättningsarbetet saknas.

Hinder för bosättning

De svarande kommunerna upplever olika typer av hinder för bosättning av anvisade nyanlända. Det största hindret kommunerna erfar är brist på bostäder i rätt storlek, som 92 procent av de svarande kommunerna uppgett vara ett ganska eller mycket stort hinder, tätt följt av bostadsbrist i kommunen, 88 procent. 79 procent av de svarande kommunerna anger att för korta tidsramar är ett ganska eller mycket stort hinder för att hinna skapa tillräckliga boendelösningar, vilket tyder på att kommunernas svar troligtvis ligger på en fortsatt hög nivå även nästa år (diagram 13).

58 procent av kommunerna anger att det är ett ganska eller mycket stort hinder att de får bristande information om det anvisade hushållets sammansättning och storlek. 54 procent av de svarande kommunerna uppger också att bristande information om eventuella särskilda behov är ett ganska eller mycket stort hinder i bosättningen av nyanlända, då kommunerna ska matcha en lämplig bostad med den som anvisas till kommunen.

Överlag upplever kommunerna stora hinder för bosättning under 2016, även om hindren minskat något marginellt gällande bostadsbrist i kommunen samt brist på bostäder i rätt storlek (diagram 13a).

Uppnådda resultat i bosättningsarbetet

Trots att en övervägande del av kommunerna anger bostadsbrist och brist på bostäder i rätt storlek som ett ganska eller mycket stort hinder, anger 60 procent av de svarande kommunerna att kommunens bostadslösningar för anvisade nyanlända ger goda förutsättningar för etablering och integration i ganska eller mycket hög grad (diagram 14).

63 procent av de svarande kommunerna anger att de arbetar aktivt för att nyanlända som tas emot på anvisning ska ha möjlighet att bo kvar i kommunen. Däremot är det endast 32 procent av kommunerna som erbjuder de nyanlända en permanent bostad när de anvisas.

44 procent av de svarande kommunerna anger att kommunerna bedriver effektiv samverkan mellan förvaltningar i syfte att skapa omedelbara bostadslösningar för anvisade nyanlända. När det gäller att en effektiv samverkan mellan förvaltningar för att skapa bostadslösningar för anvisade nyanlända på längre sikt sjunker siffran till 42 procent.

Organisatoriskt finns det fortfarande utmaningar internt i kommunerna. 69 procent av de svarande kommunerna uppger till exempel att kommunens arbete med bostadsförsörjning i låg eller mycket låg grad omfattar hela gruppen nyanlända (anvisade, självbosatta och ensamkommande barn). Likaså uppger 72 procent av de svarande kommunerna att nödvändiga politiska beslut fattats i ganska låg eller mycket låg grad i kommunen för att möjliggöra bostadslösningar för mottagande enligt kommuntal.

4. Utbildning och skola

Människor på linje. 

Kommunerna har en central funktion i flyktingmottagandet, bland annat utifrån ansvaret att erbjuda nyanlända undervisning i svenska för invandrare (sfi). Majoriteten av de nyanlända studerar sfi under sin första tid i Sverige. År 2016 studerade närmare 150 000 elever sfi (Skolverket.se).

Utbud av SFI- utbildningar

I kommunernas skolutbildning ska hänsyn tas till elevers olika behov. Ordinarie sfi erbjuds av alla kommuner med ett mottagande av vuxna. Den vanligaste formen av specialanpassad sfi-utbildning är sfi med yrkesinriktning efter yrkesbakgrund inom yrkesvux, som 81 procent av de svarande kommunerna uppgett att de erbjuder de nyanlända i kommunen (diagram 15). Andra vanliga typer av anpassningar är sfi med yrkesutbildning i samverkan med Arbetsförmedlingen samt särskild sfi för korttidsutbildade. 46 procent av kommunerna erbjuder även särskild sfi för akademiskt utbildade.

Under år 2016 har betydligt fler kommuner än tidigare angett att de erbjuder sfi med yrkesinriktning inom yrkesvux samt sfi med yrkesutbildning i samverkan med Arbetsförmedlingen. Däremot har sfi med modersmålsstöd minskat jämfört med 2015 från 58 procent av kommunerna till 35 procent. Andelen kommuner som erbjuder sfi för föräldralediga har sjunkit markant från 47 procent av kommunerna 2015 till 19 procent 2016 (diagram 15a).

5. Fritid och föreningsliv

Människor på linje. 

Det civila samhället har en nyckelroll i etableringsprocessen för nyanlända och i den ömsesidiga integrationen i samhället i stort. Inte minst har det civila samhället stor betydelse i att främja delaktighet och inkludering på lokal nivå. Föreningslivet kan fungera som en mötesplats där alla verkar utifrån ett gemensamt intresse och där sociala och professionella nätverk kan byggas.

Introduktion till föreningslivet

69 procent, av de svarande kommunerna som tagit emot ensamkommande barn/ungdomar i HVB uppger att gruppen får en organiserad introduktion till föreningslivet, vilket är en ökning från 2015 då motsvarande siffra var 54 procent (diagram 16 och 16a). Värt att notera är att för ensamkommande barn/ungdomar i familjehem är motsvarande siffra 38 procent (delfrågan har specificerats i 2016 års enkät varför svaren inte är jämförbara med svaren i tidigare års enkäter). Knappt en tredjedel av de svarande kommunerna erbjuder andra nyanlända barn/ungdomar en organiserad introduktion till föreningslivet vilket är på samma nivå som 2015. Drygt en tredjedel av de svarande kommunerna erbjuder nyanlända i yrkesför ålder en introduktion till föreningslivet, vilket är en ökning från 2015 då motsvarande siffra var 21 procent. En femtedel av kommunerna erbjuder nyanlända i pensionsåldern en organiserad introduktion till föreningslivet.

Andelen kommuner som har en organiserad introduktion till föreningslivet har ökat i jämförelse med föregående år och den organiserade introduktionen till ensamkommande barn i HVB samt till nyanlända i yrkesför ålder uppvisar störst ökning, både över tid och i jämförelse med 2015.

96 procent av alla svarande kommuner uppger att de samverkar med civilsamhället gällande integrationsarbetet (diagram 17). I många kommuner sker samverkan genom gemensamma forum och informationsinsatser (diagram 18). Riktade föreningsbidrag och tillhandahållande av lokaler är de näst vanligast förekommande samverkansformerna. Omkring en tredjedel av kommunerna har ingått partnerskap med civilsamhället eller slutit en överenskommelse. Frågorna om kommunen samverkar med civilsamhället och hur denna samverkan ser ut är nya i enkäten för år 2016.

6. Arbete

Människor på linje.Inom ramen för etableringsuppdraget är det Arbetsförmedlingens uppdrag och ansvar att erbjuda och genomföra arbetsmarknadsinsatser för vissa nyanlända invandrare mellan 20 och 65 år.

På frågan om kommunen genomför arbetsmarknadsinsatser för nyanlända utöver Arbetsförmedlingens ansvar inom ramen för etableringsreformen, uppger marginellt fler drygt 50 procent av de svarande kommunerna i jämförelse med 2015 att de förmedlar arbetsgivarkontakter (diagram 19). 81 procent av kommunerna genomför språkpraktik vilket är en liten ökning från 2015 då motsvarande siffra var 74 procent. Insatsen övrig praktik anger 65 procent av de svarande kommunerna att de genomför, att jämföra med 2015 då motsvarande siffra var 53 procent. Även insatsen yrkespraktik erbjuds av fler kommuner 2016, 62 procent att jämföra med 2015 då motsvarande siffra var 47 procent.

Sammantaget har samtliga arbetsmarknadsinsatser förutom validering, ökat i jämförelse med såväl 2015 som 2012. 31 procent av kommunerna uppger att de har rehabiliterande insatser för nyanlända. Frågan är ny för år 2016 och svaren kan därför inte jämföras med svaren i tidigare års enkäter.

7. Regional samverkan

Människor på linje. 

Regional samverkan inom verksamheter för nyanlända flyktingar och för ensamkommande barn sker mellan en rad olika aktörer och mellan olika geografiska områden. Inom ramen för sitt samordningsuppdrag leder länsstyrelsen i många fall regionala samverkansforum på såväl strategisk nivå som på operativ nivå. Syftet är att underlätta samarbete och samordning av insatser kring nyanländas etablering och mottagandet av ensamkommande barn och unga.

Regional överenskommelse

96 procent av de svarande kommunerna i länet uppger att det finns en regional överenskommelse (RÖK), en motsvarande regional strategi eller annan regional samverkan för mottagande och etablering av nyanlända inklusive ensamkommande barn 2016 (diagram 20). I årets enkät har lydelsen "annan regional samverkan" lagts till i frågan varför jämförelse över tid görs med försiktighet.

Av de kommuner som har uppgivit att det finns en RÖK och som har en uppfattning i frågan svarar 76 procent att det i viss utsträckning och 8 procent att det i stor utsträckning har varit ett stöd i kommunens arbete med mottagande av nyanlända (diagram 21). När det gäller mottagandet av ensamkommande barn uppger 60 procent av de svarande kommunerna att den regionala överenskommelsen i viss utsträckning och 10 procent i stor utsträckning varit ett stöd i kommunens arbete. 30 procent av de svarande kommunerna uppger samtidigt att de inte alls haft något stöd av den regionala överenskommelsen gällande mottagandet av ensamkommande barn.

Behov av stärkt regional samverkan

Kommunerna tillfrågades i enkäten om sina behov av stärkt regional samverkan inom en rad verksamhetsområden för nyanlända inklusive ensamkommande barn. Regional samverkan avser här samverkan mellan kommuner.

77 procent av de svarande kommunerna med en uppfattning i frågan ser ett ganska eller mycket stort behov av stärkt regional samverkan vad avser boende/bosättning av nyanlända, vilket är en ökning i jämförelse med 2015 då motsvarande siffra var 50 procent (diagram 22 och 22a).

Drygt 50 procent av de svarande kommunerna uppger ett ganska eller mycket stort behov inom områdena annan vuxenutbildning, samhällsorientering, arbetsmarknadsinsatser, sjukvård, uppföljning/metod och kompetensutveckling (diagram 22). Gällande arbetsmarknadsinsatser är det hela 42 procent av de svarande kommunerna som ett mycket stort behov av samverkan. Gällande tolkning är det 33 procent av kommunerna som uppger att det finns ett mycket stort behov av samverkan mellan kommuner.

Precis som svaren i enkäten 2015 uppger kommunerna med en uppfattning i frågan mindre uttalade samverkansbehov beträffande skola/förskola och fritid/föreningsliv. Ändock ser 23 procent av de svarande kommunerna ett ganska eller mycket stort behov av samverkan inom skola/förskola och 39 procent inom fritid/föreningsliv. I jämförelse med 2015 har behovet av stärkt regional samverkan ökat inom alla verksamheter förutom gällande sfi, annan vuxenutbildning och arbetsmarknadsinsatser. Andelen svarande kommuner med en uppfattning i frågan som uppger att inget behov av stärkt regional samverkan finns varierar mellan 0 och 32 procent, varav störst andel gäller förskola/skola följt av tolkning och sfi.

8. Länsstyrelsens insatser

Människor på linje. 

Länsstyrelsen har flera integrationsuppdrag, bland annat uppdraget att verka för att länen har en god beredskap och kapacitet när det gäller att ta emot och introducera nyanlända flyktingar.

Behov av insatser framöver

Det som efterfrågas mest från kommunerna framöver är utbildningar/konferenser tätt följt av information via Länsstyrelsens webbsidor samt information via webbportalen Informationsverige.se (diagram 23). Runt 80 procent av de svarande kommunerna ser ett ganska eller mycket stort behov av dessa insatser framöver och efterfrågan har ökat inom dessa områden sedan 2014 (diagram 23a). Minst behov uppger kommunerna att det finns gällande trycksaker/rapporter samt gällande kontaktvägar till idéburen sektor.