Vanlig groda vid Hällevik.

Inom nationalparken finns en mängd både vanliga och mer sällsynta djur. Rådjur, ekorre och hare är en vanlig syn och det finns ett flertal grävlinggryt.

Långbensgrodor leker tidigt på våren i Mossen och lövgrodor kommer in i parken på sommaren. I karen på klippstranden kan man hitta mindre vattensalamander, vars hannar har en drakliknande lekdräkt på försommaren.

Snok och huggorm kan man hitta solandes, gärna i lä invid en buske. Öskar du inte få syn på dem? De hör ofta oss långt före vi få syn på dem och ringlar sedan diskret undan.

Bland rariteterna i nationalparken hittar vi den grå vårtbitaren ute på heden, dess spel kan man med goda öron höra på sensommaren. Och inne i skogen kan man med lite tur se den snabba blåsvartskimrande bokskogslöparen kila fram bland löven på marken. Men den vanligste skalbagge man ser är tordyveln, en ganska rund långsam lilaskimrande skalbagge som gärna sitter på stigen upp på berget.

I Rörums norra å leker havsöring och på hösten kan man ibland se hur de kämpar sig upp över strandgruset vid åns mynning.

Hasselmus balanserandes i björnbärssnår.

Hasselmusen är nationalparkens symbol

Hasselmusen har en fast stam i området, men är väldigt sällsynt. Den lever inne i täta snår, där den flätar sitt sommarbo av gräs och löv. Vintern tillbringar den i ide under trädrötterna.

Fågellivet bjuder om försommaren på en exotisk symfoni av olika toner, den morgonpigge kan med lite tur höra både gök och sommargylling. Näktergalens sång i snåren hörs långt in på sommaren. På heden häckar årligen fältpiplärka och rosenfink, två arter som inte är särskilt vanliga. Fältpiplärkan har under en lång tid minskat i antal i Sverige.

Under vår och höst kan man se sjöfåglar och gäss sträcka förbi på sin väg norrut eller söderut.