Varg

Sveriges riksdag har beslutat att vi ska ha varg i Sverige och att vargen ska få sprida sig från dagens kärnområde i Mellansverige. Vargstammens ökar nu, både i antal och utbredning, och det kommer därför att bli vanligare med varg även hos oss i södra Sverige.
Stående varg i Kolmårdens djurpark

Riksdagen beslutade i december 2013 att antalet vargar för gynnsam bevarandestatus skulle ligga mellan 170 och 270 individer i Sverige/Norge och gav sedan uppdraget till Naturvårdsverket att fastställa det slutliga antalet. Naturvårdsverket beslutade att gynnsam bevarandestatus för vargen är 270 individer. Det beslutade antalet innebär ett ”golv” vilket aldrig får understigas. Vargen är ett mytomspunnet djur som väcker känslor hos många, både positiva och negativa. Här presenterar vi lite fakta om vargen:

Utbredning och antal

Vi hade ca 400 vargar i Sverige/Norge (efter inventering vintern 2012/2013). Dock har en föryngring skett efter inventeringen och därför är siffran sannolikt högre nu. Huvuddelen av vargarna finns i Mellansverige men det blir allt vanligare att unga vargar söker revir i övriga delar av landet. Vargen är som djur mycket anpassningsbart och vargen kan förmodligen bilda revir nästan var som helst i Skandinavien.

Föryngring

Vargens fortplantning är väldigt lik hundens förutom att tiken bara löper en gång per år och att valparna föds i en av de lyor som föräldrarna grävt. Tiken föder 4-5 valpar efter 63 dagars dräktighet någon gång i april/maj och valparna diar tiken i ca 8 veckor. När valparna slutat dia blir vargarna mer rörliga och inte lika bundna till lyan. Flocken består av alfaparet (föräldradjuren), årets ungar och de ungdjur från föregående år som ännu inte utvandrat.

Föda

I Mellansverige, där de flesta vargarna finns idag, är älg det huvudsakliga bytet även om mindre djur som räv, skogsfågel, bäver och rådjur också konsumeras. I takt med att vargar etablerar sig längre söderut tyder mycket på att framförallt rådjur och hjort men även vildsvin kan bli viktigare bytesdjur än älgen. Detta beror dels på att det finns gott om annat klövvilt än älg i södra Sverige och dels på att älgen är ett byte som både kan skada och döda angripande vargar. Det finns därför skäl för vargen att välja lättare byten. 

Tamdjur

I likhet med andra rovdjur gör vargen ingen skillnad på våra tamdjur och vilda bytesdjur. Det finns dock väldigt stora skillnader på hur utsatta olika tamdjur är för rovdjursangrepp. Häst och nöt angrips ytterst sällan av varg eller andra rovdjur i Sverige men får som inte är skyddade av rovdjursstängsel riskerar att bli tagna av varg. Precis som många andra rovdjur dödar vargen ofta långt fler får vid ett och samma tillfälle än de hade behövt för att äta sig mätt. Detta beror troligen på den för rovdjuren onaturliga situationen där det, trots att ett av djuren i flocken är dödat, fortsätter att springa runt andra i närheten. Dessa djur väcker då jaktinstinkten gång på gång hos rovdjuret, vilket inte hade skett i naturen eftersom flocken hade flytt från platsen efter första angreppet. Detta beteende återfinns hos räv, iller, mård och mink som kommer in i ett hönshus och hos hund, varg och björn som kommer in i en fårhage. Lodjuret uppvisar däremot sällan detta beteende och tar oftast bara ett eller två får vid ett angrepp. 

Förebyggande åtgärder

Det bästa sättet att skydda fåren är att sätta upp ett rovdjursstängsel med 5 eltrådar eller att komplettera ett sträckt fårstängsel med två eltrådar i ovan, respektive, nedankant. Många ställer sig frågande till om ett stängsel som bara är 1, 20 m. högt verkligen kan hålla en varg ute. Erfarenheten visar dock att så är fallet och att vargar nästan aldrig hoppar över ett rovdjursstängsel.

En stor fördel med rovdjurstängslen i södra Sverige är att de även fungerar mot vildsvin, lösspringande hundar och i viss mån, räv. Rovdjursavvisande stängsel har en väldigt god effekt, under 2011 kunde nästan hälften av de får som dödades av varg i Sverige härledas till två vargindivider som befann sig i södra Sverige. Förklaringen till detta är att idag har de flesta fårägare rovdjursavvisande stängsel i Mellansverige medan väldigt få fårägare har rovdjursavvisande stängsel i södra Sverige. Det ska också poängteras att även ett vanligt välunderhållet fårstängsel ger ett ganska bra skydd mot hund och varg medan ett fårstängsel med brutna stolpar och slappt nät markant ökar risken för angrepp.

Det finns också andra åtgärder som minskar risken för angrepp på får som vaktlamor, sambete med nöt, stallning över natten och boskapsvaktande hundar.

Farlig för mäniskan?

Vargen är ett kraftfullt rovdjur som har kapacitet att döda en människa. Trots detta anses vargar ytterst sällan utgöra ett direkt hot mot människor. I Skandinavien finns ett dokumenterat fall där en varg dödat mäniskor 1820. Detta rörde sig dock om en tam varg som hållits i fångenskap och sedan släppts fri och associerade mänskor med mat. Vilda rovdjur ska aldrig matas och det är olämpligt att ha slaktplatser nära bebyggelse eftersom de lockar till sig stora rovdjur. I andra delar av världen finns exempel där mäniskor blivit dödade av varg men då oftast under speciella förhållanden som att vargen haft rabies, en närmaste total avsaknad av naturliga bytesdjur eller liknande.

Varg och hund

Vargar dödar ibland hundar. Förklaring till detta är att vargen ser hunden som en konkurrent/annan varg som gör intrång i reviret. Det finns därför anledning att tro att vandringsvargar som ännu inte har ett revir inte dödar hundar lika ofta. Trots detta beteende är risken för att en enskild hund ska dödas av varg även i ett vargrevir inte så stor som många tror, viltskadecenters statistisk visar att det går många tusen jaktdagar med löshund i ett vargrevir per vargangrepp.    

Beteende

Vargar vandrar långt, ofta flera mil per dygn fågelvägen. Märkta vargar som ännu inte har ett eget revir håller ofta en tydlig kurs och uppvisar en sorts ”målmedvetenhet” i sina vandringar. I likhet med många andra djurarter går vargar ganska ogenerat förbi hus, trädgårdar, bilar och vägar på sina vandringar. De är däremot oftast skygga mot mänskor och drar sig undan när de upptäcker mänsklig närvaro. När vargen avlägsnar sig gör den dock oftast detta med ett reserverat, iakttagande uttryck och inte i vild flykt och kan därför upplevas som oskygg.  

 Kontakta oss

banner - rovdjurslinjen 

OBS! På grund av tekniskt underhåll på lördag den 2 december 2017 klockan 
09.00 -18.00 måste du ringa på
tel 0768-400 106

Om du vill anmäla att tamdjur blivit rivna av ett rovdjur eller att du skjutit ett rovdjur för att freda tamdjur så kontaktar du vår rovdjurslinje på tel. 010-224 17 00.

Dagtid 8-16.30 kan du via numret också ställa frågor till vår rovdjursexpert på Naturskyddsenheten:
Nils Carlsson

Övrig tid kan du endast rapportrera in rivna tamdjur eller att du skjutit ett rovdjur.
Du kan också maila oss frågor till
rovdjur.skane@lansstyrelsen.se

Observationer
Observationer av rovdjur mailas in på adress rovdjur.skane@lansstyrelsen.se. eller kontaktar oss via telefon. Se kontaktuppgifter.

 Frågor och svar om varg i Skåne

 Mer information hittar du här