Lodjur

Enligt beslut av Sveriges riksdag så ska den svenska lodjursstammen tillåtas spridas ner i södra Sverige och minst 250 föryngringar ska förekomma varje år i Sverige. I Skåne har vi de senaste åren haft förekomst av lodjur och några år även föryngringar, vintern 2012/2013 registrerades dock inga föryngringar men däremot en förekomst på minst fyra individer som rörde sig i länet.
Lodjur

Utbredning och antal
Den svenska lodjurstammen är främst koncentrerade till mellersta och norra Sverige men under 2011 så rapporterades förekomst av lodjur i alla län förutom Gotland. Lodjuren sprider sig söderut och i södra delarna av Sverige har vi haft ett antal djur och föryngringar registrerades både i Blekinge, Kalmar och Hallands län under vintern 2016/2017. Lodjuren föredrar kuperad terräng och otillgänglig  skog, men lodjur har även sett nere i jordbrukslandskapet i mellersta Skåne. 

Föryngring
Till skillnad mot vargen så har lodjuren inte revir utan så kallade hemområden som de rör sig i och dessa är stora, upp emot 3-5 kvadratmil för honorna och 6-10 kvadratmil för hanarna. Till skillnad från vargen så lever hane och hona åtskilt i olika hemområden och de går främst ihop  under parningstiden. Parningstiden infaller i början av mars och lodjurs honan är dräktig i omkring 65 dygn. Lodjursungarna föds i maj/juni i en bergskreva eller tät snår skog och honan föder mellan 2-3 ungar. Precis som kattungar så utvecklas lodjursungarna långsamt och diar ända in i december, det är först nästa parningsperiod i mars som ungarna lämnar modern. Lodjur ungarna ger sig sedan av för att leta ett nytt hemområde men tillskillnad från vargen så väljer gärna lodjuren och framförallt de unga honorna ett område nära sitt ursprungsområde. Man har funnit i flera fall att mor och dotter eller systrar haft hemområden tätt inpå varandra, detta är även en av anledningarna till att spridningen av lodjur söderut har gått långsamt.

Föda
Lodjuren lever främst på de mindre hjortdjuren som rådjur och dovhjort men den tar även skogshöns, bäver och räv. Lodjuret är ett mycket effektivt rovdjur och jagar genom att smyga på sitt byte och genomföra en kort explosiv attack, precis som många av våra tamkatter. Lodjuret dödar oftast med ett fåtal bett i halsen, oftast rakt över struphuvudet och ibland är det svårt att från början se några skador. Ett bytesdjur kan sakna några tydliga yttre skador men när man flått halsen kan man se hål i halsen från hörntänderna. En gammal myt rörande lodjuret är att det styckar sitt byte och gärna ta med huvudet, men om man finner t.ex. ett rådjur utan huvud så är det räven som varit framme.

Tamdjur
Lodjur i  Sverige angrper precis som vargen  främst får. Tillskillnad mot vargen så tar lodjuret vanligtvis färre får, oftast bara ett till två får vid varje angrepp. Detta tror man beror på att lodjuret är så specialiserad på att jaga explosivt en kortare stärka och att det helt enkelt inte orkar jaga och döda fler får än ett eller två.

Förebyggande åtgärder
Det har visat sig svårt att få ett hundraprocentigt skydd mot angrepp på tamdjur från lodjur men man har funnit att ett fungerande rovdjursavvisande stängsel med elen påslagen utgör ett gott skydd mot varg men bara ett visst skydd mot lo. För att stänga ute varg behöver inte den högsta tråden inte ligga så högt, 90 cm över marken räcker oftast. Det är dock viktigt att den nedersta tråden inte är högre upp än 15 cm över marken vilket innebär att man måste rensa gräs under växtsäsongen. Det är viktigt att man inte har stenar eller träd i anslutning till stängslet då lodjuren är mycket bra på att klättra och hoppa. När man stängslar mot rovdjur så är det viktigt att trådarna är sträckta hela vägen runt och att man har ett ordentligt aggregat som klarar av en del gräs mot den nedersta tråden utan att man förlorar strömstyrka. Länsstyrelsen kan i mån av medel erbjuda bidrag med 50 kr löpmetern till rovdjursstängsel. För frågor om stängselbidrag ring vår landsbygdsavdelning. Det finns också andra åtgärder som kan minska risken för angrepp på får som vaktlamor, sambete med nöt och stallning över natten.

Farlig för människan?
Ingenting tyder på att lodjur skulle vara aggressiva mot, eller farliga för, människor. Lodjuren är mycket skygga och oftast har de lämnat området så fort de uppfattar att människor i närheten, dock är det ett vilt djur och man bör ha respekt för dem. Forskare har vid flera tillfällen varit i lyor och undersökt ungarna och haft lodjurshonan bara tio meter strykandes utan att någon attack har skett.

Lodjur och hund
Flera hundar skadas eller dödas av lodjur varje år i norden. ​​ Oftast sker skador på hund i samband med jakt på lodjur där hunden förföljer lodjuret en längre sträcka.

Beteende
Lodjuren vandrar långa sträckor och spenderar inte lång tid på varje plats i sitt hemområde utan patrullerar det. Lodjuren är precis som andra djur inte direkt rädda för hus eller bilar så det är inte ovanligt att finns lodjursspår utan för sitt hus eller i sin trädgård. Men som de flesta av våra vilda djur är de skygga mot människor och drar sig snabbt undan om de upptäcker människor i närheten.

 Kontakta oss

banner - rovdjurslinjen

För frågor om om rovdjur kontakta våra rovdjursexperter på Naturskyddsenheten på telefon 010-224 17 00 eller rovdjur.skane@lansstyrelsen.se

 Mer information hittar du här