Skyddsjakt efter skadegörande vilt

Av jaktförordningen framgår jakttiderna för olika arter. Jakttiderna är uppdelade på dels vad vi vanligtvis menar med ”allmän jakttid” (bilaga 1), dels rätt till skyddsjakt vissa tider under vissa villkor (bilaga 4). Om det behövs för att hindra att vilt (vilda däggdjur och fåglar) orsakar skador får Länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt när djuret annars är fredat, dvs när man inte kan tillämpa vare sig bilaga 1 eller bilaga 4. När det gäller de stora rovdjuren björn, varg, järv, lo samt säl och örn är det Naturvårdsverket som kan ge tillstånd till jakten.

Ett tillstånd till skyddsjakt förutsätter att det inte finns någon annan lämplig lösning (i regel ska den enskilde först försöka förebygga problemet på annat sätt) och upprätthållande av artens bevarandestatus inte försvåras.

Tillstånd kan lämnas

  • av hänsyn till människors hälsa och säkerhet
  • av hänsyn till trafik- eller flygsäkerheten
  • för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom
  • för att skydda värdefull flora eller fauna och bevara livsmiljöer

Skyddsjakten får bara bedrivas om det resultat som eftersträvas med jakten inte kan uppnås på något annat tillfredsställande sätt och om skyddsjakten i sig kan förväntas ge ett tillfredsställande resultat.

När det gäller angrepp av stora rovdjur kan du läsa mer under rubriken rovdjur- skyddsjakt nedan.

Jakt som en förutsättning för skadeersättning

En konsekvens av dessa regler i kombination med vad som gäller i fråga om bidrag och ersättning för viltskada torde bli att sådana bidrag och ersättningar i princip bara lämnas när det gäller skador som orsakas av viltarter med så hög skyddsstatus att skyddsjakt inte är tänkbar eller om jakten inte har tillräcklig skadeförebyggande effekt. Även andra möjligheter till skadeförebyggande åtgärder bör naturligtvis ha utnyttjats.