EU:s rättsakter

Den svenska fiskerilagstiftningen är underordnad Europeiska unionens fiskeripolitik (CFP) som främst kommer till uttryck i förordningar utfärdade av Europeiska gemenskapen. Grunderna för fiskeripolitiken följer av rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk. Av denna s.k. grundförordning framgår att fiskeripolitiken indelas i de tre områden resurser, marknad och struktur samt i huvudsak omfattar sådan näringsverksamhet inom fiske och vattenbruk som bedrivs i havet. Det övergripande målet för fiskeripolitiken är att bidra till att skapa en balans mellan bevarande och förvaltning av fiskeresursen och ett varaktigt och rationellt nyttjande av resursen. Ansvaret för politikens tillämpning delas mellan alla av fiskerinäringen berörda parter såsom EU:s institutioner, nationella regeringar, regionala och lokala myndigheter, fiskare och fiskeriorganisationer. Det överlåts åt medlemsstaterna att utfärda de föreskrifter som behövs i sötvattensområdena och avseende fritidsverksamheter. CFP innebär att alla EU:s länder omfattas av samma bestämmelser. Fiskeriverket har av regeringen tilldelats huvudansvaret för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken i Sverige.
CFP:s grundprincip är att fisket inom EU:s vatten är gemensamt för medlemsstaterna. Från denna princip finns dock vissa undantag. I EU-ländernas vatten är fisket inom kustvattenzonen (inom 12 nautiska mil från baslinjen) förbehållet det egna landets fiskare eller dem som av tradition fiskat där.
EU:s rättsakter, som kungörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), kan i viss utsträckning nås från webbplatsen Eur-lex