Särskilt värdefulla kust- och havsområden

Sverige har inom internationella konventioner åtagit sig att skydda ett nätverk av marina områden som täcker in alla olika marina livsmiljöer. Naturvårdsverket föreslår lämpliga områden till regeringen, som sedan beslutar om vilka områden som ska ingå och anmälas till konventionerna.

Arbetet fokuserar på skydd av ekologiska processer som både innefattar skydd av kust- och skärgårdsområden samt utsjöområden. Nätverket ska samordnas med EU:s habitat och fågeldirektiv som är grunden för den skyddsform som benämns Natura 2000.

Helsingforskonventionen (HELCOM) som jobbar med frågor som rör Östersjön och Kattegatt beslutade att skydda ett nätverk av marina områden så tidigt som 1994. Men det egentliga arbetet med skydd och förvaltning tog egentligen fart först under mitten av 2000-talet. Efter analyser av nätverkets utbredning och representativitet gavs uppdrag om att medlemsstaterna skulle rapportera in ytterligare områden 2009.

De särskilt värdefulla kustområden och marina miljöer som pekas ut av HELCOM benämns Marine Protected Areas Så kallade HELCOM MPA-områden (tidigare kallat Baltic Sea Protected Areas, BSPA-områden). Totalt har Sverige rapporterat 28 områden till konventionen. Två av dessa är belägna i Östergötland. HELCOM MPA-området S:t Anna-Missjö var med i den första gruppen 1994 och HELCOM MPA-området Kvädöfjärden med Torrö tillkom 2009.

 

Gräsdänningskär Missjö naturreservat

Områdena skulle senast 2010 ha ett långsiktigt skydd, där en eller flera värdekärnor är långsiktigt skyddade och en bevarandeplan för området är framtagen. Skyddet genomförs med stöd i svensk lagstiftning. När det gäller de östgötska HELCOM MPA-områdena så är hela Kvädöfjärden med Torrö idag skyddat som naturreservat med gällande skötselplaner.

Ungefär halva HELCOM MPA-området S:t Anna-Missjö utgörs av områden med skydd i miljöbalken och till stora delar gällande skötselplaner. Dessa håller länsstyrelsen dock på att se över och uppdatera med framförallt ny marin kunskap. För att leva upp till HELCOMs krav på hållbar förvaltning för området har ett samverkansprojekt genomförts som inneburit att en s.k samverkansplan (Acta S:t Anna) nu finns. Benämningen samverkansplan finns inte i lagstiftningen. Målet har istället varit att utveckla en ny förvaltningsform som inte behöver vara juridiskt bindande, men som ändå kan komplettera andra förvaltningsformer som ofta finns i större värdefulla kust- och havsområden.