Tåkern är en av norra europas viktigaste fågelsjöar med upp emot 70 000 rastande änder, gäss och svanar. Omgivningarna hyser en mycket fin flora med kalk- och betesgynnade rara växter, såsom orkidéer. Insektslivet är särdeles rikt, fiskmängden slående och kulturlämningarna står tätt.
Det finns fyra besöksområden vid sjön med fågeltorn och vandringsleder.
Tåkern med Omberg i bakgrunden från fågeltornet vid Svanshals udde Foto:Kurt Adolfsson
Tåkern bildades när sjön avsnördes från det salta Yoldiahavet för cirka 10 000 år sedan. Under 1800-talet sänktes många sjöar för att få ny åker- och betesmark. Tåkern sänktes 1842-44 med 1,7 meter. Det blev startskottet för fågelsjön Tåkern.¨
Vattendjupet blev efter sänkningen endast 0,8 meter. Vassarna runt sjön började breda ut sig och strandängarna runt sjön var välbetade. Tåkerns epok som fågelsjö hade börjat, och som sådan är sjön således inte äldre än drygt 150 år. Tåkern är en av Nordeuropas mest betydelsefulla häcknings- och rastplatser för många fågelarter.
Under årens lopp har 276 fågelarter setts vid sjön och drygt ett hundratal arter häckar här, till exempel skäggmes, svarttärna, rördrom, brun kärrhök och trastsångare. Vid Tåkern finns Nordeuropas största vassområde och arealen motsvarar cirka 2 400 fotbollsplaner.
Skäggmeshane porträtt
Tåkerns strandängar omfattar cirka 500 hektar och har skapats genom att de i lång tid hävdats genom bete eller slåtter. Strandängarna är så kallade kalkfuktängar med en mycket artrik flora. Här finns majvivor och orkidéer, till exempel flugblomster, ängsnycklar och honungsblomster.
För att bevara strandängarnas mångfald och förhindra igenväxning är det viktigt att de årligen hävdas genom bete eller slåtter. Det krävs stora insatser för att upprätthålla Tåkerns kulturskapade naturvärden. En del av skötseln bekostas av medel från Tåkernfonden.
Majviva på Tåkerns strandängar Foto:Lars Gezelius