Åtgärder mot övergödning

Åtgärder i länet behövs för att minska näringsläckaget från åkermark och förbättra reningen av utsläpp från enskilda avlopp och "punktkällor" som avloppsreningsverk. I vissa sjöar kan det även behövas åtgärder för att minska läckage av fosfor från sjöns sediment.

Det går åt rätt håll!

Det tar ofta lång tid innan man ser effekter av genomförde åtgärder mot övergödning i vattnet, det gäller i synnerhet i sjöar. Trots det har en studie vid SLU av 10–20-åriga mätserier av jordbruksdominerade vattendrag visat tydligt nedåtgående trender för kväve i områden där intensiv rådgivning och åtgärdsarbete pågått under lång tid. Även för fosfor finns vattendrag med nedåtgående trender, men sambanden är ännu inte lika tydliga.

Införandet av kemisk fällning av fosfor vid avloppsreningsverken har drastiskt minskat fosforbelastningen på många sjöar och vattendrag. När denna teknik infördes i början av 1970-talet vid Skebäcks reningsverk i Örebro, minskade fosforhalterna i Hjälmarbassängen Hemfjärden från över 400 µg/l till mindre än 100! Som ett resultat är algblomningarna i Hemfjärden nu betydlig mindre omfattande än de var på 1960-talet.

Vi vill inte gärna tillbaka till den övergödning och förorening som många vatten var utsatta för på 1960-talet. Hur kommer vi om 50 år se på dagens vattenkvalitet?

Jordbruket

Fosforläckage från jordbruksmark har inte uppmärksammats lika mycket som kväveläckaget. I många fall är fosforläckaget ganska blygsamt räknat i kg fosfor per hektar, men även dessa mängder kan ge upphov till övergödningsproblem i vatten.

Många åtgärder mot fosforläckage från jordbruket går att genomföra utan att äventyra företagets ekonomi eller produktion. Hur effektiva åtgärderna inom jordbruket är har testats på ett flertal gårdar i pilotprojektet "Greppa fosforn". I de allra flesta fall räcker nedanstående åtgärder för att göra slut på jordbrukets bidrag till övergödningen:

  • Utbildning – Vet man inte var och hur fosforläckage uppstår på sin gård är det svårt att veta om det behövs åtgärder och vilka åtgärder ger störst effekt. En viktig första åtgärd inom jordbruket är därför att delta i projektet Greppa Näringen som syftar till att utbilda lantbrukare om åtgärder för att minska näringsläckaget. Anmäl dig till kostnadsfri Greppa rådgivning redan nu!
  • Fånga fosforn i skyddszoner eller fosfordammar! – Har du märkt att vattnet i åkermarkens diken blir grumligt i samband med snösmältning eller efter kraftigt regn? Grumligheten orsakas av jordpartiklar som eroderar från marken och med jordpartiklarna följer en hel del fosfor. Gräsbevuxna skyddszoner längs vattendragen och fosfordammar anlagda i diken fångar mycket fosfor. Du kan söka miljöinvesteringsstöd för anläggning av våtmarker och fosfordammar. Ersättningen är normal 90 % av anläggningskostnaden. Miljöersättningen för skyddszoner är 3000 kr/ha och år.
  • Förbättra markstrukturen och minska erosionen genom att strukturkalka på lerjordar.  Strukturkalkning är ett sätt att förbättra och stabilisera markstrukturen på lerjordar. Den förbättrar jordens närings- och vattenhållande förmåga och gör att jorden blir mer lättarbetad och torkar upp snabbare. Med en bra markstruktur minskar dessutom risken för fosforförluster till vattendragen. Det går att söka så kallad LOVA-bidrag, alternativt investeringsstöd från Landsbygdsprogrammet för strukturkalkning. Ersättningen är vanligtvis 40 % av kostnaden för kalken samt spridnings- och nermyllningskostnaderna.
  • Rätt gödselhantering och miljömässigt optimerad gödsling. Säkerställ att så mycket fosfor från gödsel som möjligt tas upp av en växande gröda och så lite som möjligt rinner ut i vatten: Undvik förrådsgödsling; ingen fosforgödsling på fält med P-AL-klass IVB och V; undvik spridning av stallgödsel på hösten utan nermyllning.
Foto med Grumligt vatten plus foto med Skydsszoner

Grumligt vatten från ett åkermarksdike rinner ut till ett vattendrag – ett säkert tecken på fosforförluster (vänstra bilden). Skyddszoner kan göra stor nytta när vatten rinner över en bar markyta mot ett vatten eller en brun (högra bilden). Foton: Ernst Witter.

 

Avloppsreningsverk, dagvatten och enskilda avlopp

Kommunernas miljöförvaltningar ska kontrollera så att reningssystem för enskilda avlopp och kommunala avloppsreningsverk håller en godkänd nivå och att de vid behov åtgärdas. För några stora avloppsreningsverk är det istället Länsstyrelsen som har tillsyn över att de har en bra rening.

Många enskilda avlopp men även många mindre kommunala reningsverk och samfällighetsanläggningar är föråldrade och i behov av uppgradering för att möte dagens krav på rening. Även om det ofta är dyrt att uppgradera sådana anläggningar gör det stor nytta.

Större reningsverk har oftare modern och effektiv reningsteknik. Torts det finns det ofta möjlighet att ytterligare förbättra fosforavskiljningen. Bräddning vid reningsverk kan tillfälligt ge en hög belastning på vatten och är i sig ett tecken på att dagvattensystemet kan vara felkopplat. Tillräcklig rening av dagvatten kan i många fall uppnås med enkla metoder så som anläggning av dagvattendammar.

Restaurering av övergödda sjöar

Vissa sjöar har varit utsatt länge för en hög fosforbelastning under lång tid och har nu börjat läcka fosfor från sedimentet till vattnet. Det finns olika typer av åtgärder för att minska denna så kallade interngödning, som till exempel muddring, kemisk fällning eller genom att minska populationen vitfisk. Vilken metod som är bäst beror på förutsättningarna i sjön. Enligt Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram är det kommunerna som ansvarar för att vid behov genomföra sådana åtgärder. Än så länge finns det ingen erfarenhet av denna form av sjörestaurering i länet.