Lövbrickan

Här, med utsikt över Närkes slättland, är det lätt att föreställa sig hur det såg ut när inlandsisen dragit sig tillbaka.

Yoldiahavet, ett förstadium till Östersjön, hade bildats av de enorma smältvattenmassorna, och dess strandkant gick ända upp till Lövbrickan, i dag 160 meter över havsytan. Denna gräns kallas högsta kustlinjen, HK. Vågorna bearbetade det lösa materialet och svallade ner grus och sand till Närkeslätten. De större stenarna blev kvar och bildade klapperstensfält. De slipades runda av att gnidas mot varandra, precis som på dagens havsstränder.

Strandvallar

Klapperstenarna är ordnade i strandvallar, som bildats allteftersom marken höjt sig och vattenytan sjunkit. I området finns över tio oregelbundna strandvallar, mer eller mindre synliga. I det norra området finns ett tiotal större strandvallar i ett större område. De har en höjd på cirka 0,75 meter och är fullt synliga i landskapet. Den längsta är uppemot 150 meter och har en bredd på 10 meter. I deltat finns också spår efter talrika dödisgropar, det vill säga rester efter större isblock som bäddats in i isen och sedan, när de smält, bildat gropar. Det södra området har ett 300 meter långt klapperstensfält, nästan helt fritt från vegetation. Fältet hör till de bäst utvecklade i hela Kilsbergsområdet.

Varför är Lövbrickan speciellt?

Det speciella med Lövbrickan är att här finns stenar, grus, sand och lerpartiklar som avlagrats av en isälv både ovan och under HK. Isälvar var strömmar av vatten, som letade sig ut ur inlandsisen genom sprickor i isen. Isälvarna uppkom vid inlandsisens avsmältning och deras vatten förde med sig stenar, grus, sand och lerpartiklar som funnits ovanpå eller infruset i isen. Genom denna transport av material bildade isälvarna bland annat rullstensåsar.

I Lövbrickan har en isälv bildat en rullstensås både ovan och under havsytan. Stenar, grus, sand och lerpartiklar har hamnat både ovan och under HK. Material som förflyttats av vattnet i en älv från inlandsisen kallas med en vetenskaplig term för ”glacifluviala sediment”. Glacial betyder ungefär istida eller att något kommer av isen och fluvial betyder att något har skapats av strömmande vatten. Sediment är detsamma som avlagringar. Ovan HK har havsvågor aldrig bearbetat de glacifluviala sedimenten (rullstensåsen) av stenar, grus, sand och ler. Området är alltså ”osvallat”. Här finns även de finaste ler- och sandpartiklarna kvar i markens ytskikt. Nedanför HK är de glacifluviala sedimenten ”svallade” av havsvågor. Där saknas de finaste partiklarna av sand och ler. Eftersom sand och lerpertiklar är små och lätta fördes de av vågor och strömmar ned på havets botten, till det som idag är Närkesslättens bördiga åkerjordar. Det speciella med Lövbrickan kan också sägas vara att området berättar hur vårt nuvarande landskap bildades, då för 10 000 år sedan, när inlandsisen smälte.

Vägbeskrivning

Reservatet ligger ca 16 km nordväst om Örebro och ca 3 km nordväst om Frösvidal. Följ skyltar från Frösvidal. Sväng vänster vid T-korsning i grusgropen. Parkera vid liten informationstavla, varifrån en stig leder.

I reservatet är det inte tillåtet att:

  • göra upp eld
  • bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd och buskar
  • parkera annat än på särskilt anvisad plats
  • tälta eller ställa upp husvagn
  • bortföra eller flytta om stenar i klappervallarna
  • sätta upp tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller liknande


 Fakta

Bildat år: 1979

Areal: 17 hektar

Markägare: Örebro kommun

Förvaltare: Örebro kommun

Reservatsbildare: Länsstyrelsen

 Beslut (pdf 867 kB)

 Skötselplan (pdf 476 kB)

Översiktskarta

Get Microsoft Silverlight