Sixtorp

Sixtorp ligger i ett vackert kulturlandskap där ängar och hagar ännu brukas och ger livsrum för hotade växter och ett rikt fågelliv. Naturreservatet har länge varit en centralpunkt för friluftslivet i södra Kilsbergen.

På sluttningen norr om sjön Multen breder ett vackert mosaiklandskap av beteshagar och slåtterängar ut sig. De övre delarna består av berg som mot lägre nivåer ersätts av moräner. I en svacka rinner Gammelhyttebäcken, som via den myromgärdade Igeltjärnen, en dödisgrop från isavsmältningen, sedan rinner ut i Multen.

I området vid Gammelhyttebäckens utlopp har människor framställt järn under lång tid. Hyttan, som stod här till 1819, kan mycket väl ha medeltida anor. Strax intill ligger ett gruvfält där järnmalm brutits. I området finns mängder av blåaktig slaggsten samt lämningar efter dammkonstruktioner och husgrunder. Även en vattendriven såg har funnits längs forsen.

Öster om reservatet ligger byn Sixtorp, som funnits sedan 1680-talet. I reservatet finns delar av byns forna åker-, ängs- och betesmarker kvar. En mosaik av beteshagar och slåtterängar breder ut sig på sluttningarna ned mot Multen. Här finns rester av hägnader och odlingsrösen som minner om skötseln i forna tider. Sydväst om Igeltjärnen finns även lämningarna efter torpet Igeltjärnskulle.

Kring Sixtorp fanns det i äldre tid mycket ängsmark, något som var typiskt för bergshanteringen, där behovet av dragdjur var stort. I slåtterängen och naturbetesmarken växer idag en rik flora av örter, bland annat svinrot, ormrot, slåttergubbe, slåtterfibbla, jungfrulin, kattfot, nattviol och grönvit nattviol. Intill Gammelhyttebäcken finns spår efter bevattning av fuktängar, ett vanligt sätt att i gamla tider höja produktionen på naturslåttermarker.

Spännande växt- och djurliv

Skogarna i närheten av Gammelhyttebäcken består av högväxt  lövskog där asp och ask är viktiga inslag. Den kalkrika jorden gör att många ovanliga växter trivs här, bland annat smörbollar, vätteros, stinksyska, underviol och trolldruva. I buskskiktet kan du hitta olvon och tibast. Här växer också sällsynta mossor och lavar som piskbaronmossa, grov baronmossa, traslav och grynig filtlav.

I Gammelhyttebäcken finns ett fast bestånd av öring. Längs stränderna har bävern avverkat mängder av aspar, vilka nu ligger i brötar på marken och ger livsutrymme för vednedbrytande svampar och insekter. Fågellivet är varierat och många hackspettar trivs i reservatet. Över hundra fågelarter har setts i området. Även Närkes landskapsdjur, den lilla hasselmusen, lever här. Både varg och lo har besökt reservatet och har sina tillhåll i Kilsbergens branter och vildmarksområden.

Viktigt friluftscentra

Sixtorp har länge varit en centralpunkt för friluftslivet i södra Kilsbergen. Här passerar Bergslagsleden och en välutrustad friluftsgård med möjligheter till övernattning är bas för servicen. Här kan du också rasta ute i det fria med tillgång till vindskydd, eldstad, vatten i utekran och torrtoalett. Nere vid sjön ligger ett friluftsbad. Sixtorps gamla skola är sedan länge klubblokal för Naturskyddsföreningen i Västernärke. Föreningen har tagit aktiv del i restaurering och skötsel av Sixtorpsområdet och har ett omfattande program av aktiviteter för naturintresserade i bygden.

Vägbeskrivning

Naturreservatet Sixtorp ligger vid sjön Multen i Kilsbergen, ca 4 km nordväst om Mullhyttan. Sväng norrut mot Sixtorp, från väg 204 inne i Mullhyttans samhälle. Fortsätt följa skyltarna mot Sixtorp. Efter ca 5 km ligger Sixtorps friluftsgård på vänster sida om vägen. Vid friluftsgården finns parkering och information.

I reservatet är det inte tillåtet att:

  • göra åverkan på levande eller döda träd
  • rida
  • medföra okopplad hund eller annat lösgående husdjur
  • tälta eller uppställa husvagn

 

 

 Fakta

Bildat år: 2005

Areal: 42 hektar

Markägare: Enskilda, Regionförbundet Örebro och Naturvårdsverket

Förvaltare: Länsstyrelsen

Reservatsbildare: Länsstyrelsen

 Beslut och skötselplan (pdf 1482 kB)

 

Faktablad Sixtorp

Sixtorp (pdf) 2,4 MB

Översiktskarta

Get Microsoft Silverlight


Ormrot (Bistorta vivipara) blommar i juni-juli, gärna på fuktig och kalkrik mark. Foto: Elisabeth Karlsson, Länsstyrelsen.


Tibast (Daphne mezereum) är en liten, oftast knappt meterhög buske. Den blommar tidigt på bar kvist, ibland redan i mars medan snön ännu ligger kvar. Hela växten är mycket giftig. Foto Leif Olofsson, Länsstyrelsen.