Fjällgås (Anser erythropus) 

Kännetecken

Fjällgåsen tillhör gruppen "gråa gäss". Fjällgåsen är mindre än bläsgåsen, mer korthalsad och har tydligt mindre skär näbb. Buken har ganska små, tvärställda svarta fläckar. Den vita bläsen når från näbben upp till hjässan. Fjällgåsen har en artkaraktäristisk gul ring runt ögat. Den väger 1,5-2 kilo vilket motsvarar halva vikten av en grågås.

Livsmiljö och utbredning

Fjällgåsens utbredning fram till mitten av 1950-talet sträckte sig sammanhängande från Kina i öster till den svensk/norska fjällkedjan i väster. Sedan dess har utbredningen alltmer fragmenterats och idag finns endast ett 50-tal kända individer kvar inom det gamla utbredningsområdet i Norden. I Sverige finns idag inga kända häckningar av den ursprungliga fennoskandiska populationen, men enstaka individer observeras i Norrland under vårflytten. Den senast observerade häckningen ägde rum år 1996 i Sverige samt en trolig häckning år 1998. Minskningen har varit omfattande då fjällgåsen fortfarande var en vanlig fågel i Sverige i mitten på 1900-talet. Tillbakagången pågår i hela fjällgåsens utbredningsområde med undantag för de östligaste delarna och arten räknas som globalt hotad. I Sverige klassas fjällgåsen som akut hotad och den är fredad från jakt sedan år 1964.

Fjällgåsen är en sydostflyttande fågel som övervintrar dels i sydöstra Europa (Grekland) men också vid våtmarksområden kring Turkiet, Irak, Iran och Azerbaijan. Den ursprungliga populationen kom till Sverige i april/maj från sydost dels över Kvarken men också troligen längs Bottenvikens ostkust. Fjällgåsen rastade vid norrlandskusten tillsammans med grågäss och sädgäss och flyttade upp till häckplatserna längs älvdalarna. Häckningen skedde i fjällen i områden med sjöar, vattendrag och våtmarker. Efter häckning samlades fjällgässen i flockar, fortfarande i fjällen, för att rugga.

Hot

Huvudorsaken till fjällgåsens minskning kan förklaras med omfattande jakt. Arten har jagats i Sverige längs flyttstråken, men också under ruggning. Fortfarande sker en omfattande jakt längs flyttstråken genom Ryssland, Ukraina och Azerbaijan. Även där fjällgåsen är fredad skjuts den av misstag när den flyger i flockar med bläsgäss. Under samma tid som fjällgåsen har minskat har en biotopförändring skett (och sker fortfarande). I Norrbottens län har arealen slåtteräng minskat från 200 000 hektar till ungefär 1 000 hektar mellan åren 1927 och 2000. Strandängar längs älvdalarna har varit en viktig foderresurs inom jordbruket och sådana har slagits ända in i fjällen. Samma tendens med minskande areal jordbruksmark råder nu i Västryssland där fjällgåsen minskar med cirka 30 procent per år, varför det finns anledning att tro att även biotopförändringar påverkat arten negativt.

Fjällgäss rastar i älvdalarna upp till sina häckningsplatser.
Fjällgäss rastar i älvdalarna upp till sina häckningsplatser. Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Marie Björklund

Åtgärder

Sedan början av 1980-talet drivs ett projekt av Sveriges Jägareförbund med uppfödning av fjällgäss i fångenskap. Efter avel sätts fåglarna ut i Arjeplogsfjällen tillsammans med vitkindade gäss (Branta leucopsis) som fosterföräldrar. På så vis präglas fjällgässen av de vitkindade gässens flyttväg mot sydväst med övervintring i Holland och flyttstråken genom länder med jakt på fjällgås undviks. Den utplanterade populationen uppgår idag till knappt 100 individer och är den enda populationen som inte minskar inom det västra utbredningsområdet utan till och med ökar något.

Mindre undersökningar med hävd samt erfarenheten visar att fjällgåsen väljer hävdade åkrar och ängar framför ohävdade marker när de söker föda under flytten.

Länsstyrelsen har under åren 2005 och 2006 genomfört en fjällgåsinventering på tidigare kända häckningslokaler i länet.

Kontakta oss

Linda Johansson
Naturvårdsenheten
Linda punkt Johansson snabela lansstyrelsen punkt se¤Linda punkt Johansson snabela lansstyrelsen punkt se
010-2255322
070-6116438